C-497/01 - Zita Modes
Printed via the EU tax law app / web
Arrêt de la Cour
Mål C-497/01
Zita Modes Sàrl
mot
Administration de l'enregistrement et des domaines
(begäran om förhandsavgörande från Tribunal d'arrondissement de Luxembourg)
«Sjätte mervärdesskattedirektivet – Artikel 5.8 – Överföring av samtliga tillgångar – Förvärvaren fortsätter att bedriva verksamhet i samma bransch som överlåtaren – Tillstånd som krävs enligt lag för att bedriva verksamheten»
|
Förslag till avgörande av generaladvokat F.G. Jacobs föredraget den 26 september 2002 |
| | |
| | | |
|
Domstolens dom (femte avdelningen) av den 27 november 2003 |
| | |
| | | |
Sammanfattning av domen
- Bestämmelser om skatter och avgifter – Harmonisering av lagstiftning – Omsättningsskatt – Gemensamt system för mervärdesskatt – Beskattningsunderlag – Leverans av varor – Valmöjlighet för medlemsstaterna att undanta överföringar av samtliga tillgångar eller en del därav – Räckvidd
(Rådets direktiv 77/388, artikel 5.8) Artikel 5.8 i sjätte direktivet 77/388 skall tolkas på så sätt att då en medlemsstat har använt sig av denna valmöjlighet
att anse att det i mervärdesskattehänseende inte har skett någon leverans av varor då samtliga tillgångar har överförts, är
denna regel att leverans inte har skett – med förbehåll för möjligheten att begränsa dess tillämpning under de förutsättningar
som föreskrivs i artikel 5.8 andra meningen – tillämplig på alla överföringar av en hel affärsrörelse eller en självständig
del av ett företag, inklusive materiella tillgångar och, i förekommande fall, immateriella tillgångar som tillsammans utgör
ett företag eller en del av ett företag som kan bedriva en självständig ekonomisk verksamhet. Det krävs emellertid att mottagaren
har för avsikt att driva affärsrörelsen eller den del av företaget som har överförts och inte endast omedelbart avveckla den
ifrågavarande verksamheten och, i förekommande fall, sälja lagret.
Däremot uppställs det inget krav i ovannämnda bestämmelse på att mottagaren före överföringen skall ha bedrivit samma slags
ekonomiska verksamhet som överlåtaren.
Vidare hindrar nämnda bestämmelse att en medlemsstat begränsar tillämpningen av denna regel att leverans inte har skett till
att endast avse överföringar av samtliga tillgångar då mottagaren har tillstånd att bedriva den ekonomiska verksamhet som
dessa tillgångar gör det möjligt att utöva.
(se punkterna 45, 46 och 55, samt punkterna 1 och 2 i domslutet)
-
DOMSTOLENS DOM (första avdelningen)
den 27 november 2003(1)
Sjätte mervärdesskattedirektivet – Artikel 5.8 – Överföring av samtliga tillgångar – Mottagaren fortsätter att bedriva verksamheten i samma bransch som överlåtaren – Tillstånd som krävs enligt lag för att bedriva verksamheten
I mål C-497/01,
angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Tribunal d'arrondissement de Luxembourg (Luxemburg), att domstolen skall meddela
ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan
Zita Modes Sàrl,
och
Administration de l'enregistrement et des domaines,
angående tolkningen av artikel 5.8 i rådets sjätte direktiv 77/388 av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas
lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, 1977,
s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28), i dess lydelse enligt rådets direktiv 95/7/EG av den 10 april 1995
om ändring av direktiv 77/388 och om införande av nya förenklingsåtgärder avseende mervärdesskatt – tillämpningsområde för
vissa undantag från beskattning och praktiska åtgärder för genomförandet (EGT L 102, s. 18),meddelar
DOMSTOLEN (första avdelningen),
sammansatt av P. Jann, tillförordnad ordförande på femte avdelningen, samt domarna, D.A.O. Edward och S. von Bahr (referent),
generaladvokat: F.G. Jacobs,
justitiesekreterare: R. Grass,
med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:
- –
Administration de l'enregistrement et des domaines, genom F. Kremer, avocat,
- –
Europeiska gemenskapernas kommission, genom E. Traversa och C. Giolito, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 26 september 2002 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
- 1
Tribunal d’arrondissement de Luxembourg har, genom beslut av den 19 december 2001 som inkom till domstolen den 24 december
samma år, i enlighet med artikel 234 EG ställt tre frågor om tolkningen av artikel 5.8 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG
av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt:
enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28), i dess lydelse enligt rådets direktiv
95/7/EG av den 10 april 1995 om ändring av direktiv 77/388 och om införande av nya förenklingsåtgärder avseende mervärdesskatt
– tillämpningsområde för vissa undantag från beskattning och praktiska åtgärder för genomförandet (EGT L 102, s. 18) (nedan
kallat sjätte direktivet).
- 2
Frågorna har uppkommit i en tvist mellan Zita Modes Sàrl (nedan kallat Zita Modes) och Administration de l’enregistrement
et des domaines (den luxemburgska skattemyndigheten) i fråga om den mervärdesskatt som skall tillämpas på försäljningen av
en klädbutik.
-
- Tillämpliga bestämmelser
De gemenskapsrättsliga bestämmelserna
- 3
Enligt artikel 2.1 i sjätte direktivet skall mervärdesskatt betalas för leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster
som sker mot vederlag av en skattskyldig person i denna egenskap.
- 4
Enligt artikel 5.1 i sjätte direktivet skall ”med ’leverans av varor’ avses överföring av rätten att såsom ägare förfoga över
egendom”.
- 5
I artikel 5.8 i sjätte direktivet föreskrivs följande:
”Vid en överföring av samtliga tillgångar eller någon del därav, vare sig den sker mot vederlag eller ej eller som tillskott
till ett bolag, kan medlemsstaterna anse att någon leverans av varor inte har ägt rum och att mottagaren träder i överlåtarens
ställe. Vid behov får medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att hindra konkurrenssnedvridning i fall där
mottagaren inte är skattskyldig fullt ut.”
- 6
I artikel 17.2 a i sjätte direktivet föreskrivs följande:
”I den mån varorna och tjänsterna används i samband med den skattskyldiga personens skattepliktiga transaktioner, skall han
ha rätt att dra av följande från den skatt som han är skyldig att betala:
- a)
- Mervärde[s]skatt som förfaller till betalning eller betalats inom landets territorium avseende varor eller tjänster som tillhandahållits,
eller kommer att tillhandahållas, till … honom av en annan skattskyldig person.”
Den nationella lagstiftningen
- 7
Enligt artikel 9.1 i loi concernant la taxe sur la valeur ajoutée av den 5 augusti 1969 (den luxemburgska lagen om mervärdesskatt),
i dess ändrade och kompletterade lydelse enligt lag av den 12 februari 1979 (Mém. A 1979, s. 453) (nedan kallad lagen om mervärdesskatt)
skall med ”leverans av varor” avses överföring av rätten att såsom ägare förfoga över egendom.
- 8
I artikel 9.2 första stycket i lagen om mervärdesskatt föreskrivs följande:
”Utan hinder av vad som föreskrivs i bestämmelserna i punkt 1 skall en överlåtelse av samtliga tillgångar eller en del därav,
oavsett form och på vilken grund den sker, inte anses utgöra en leverans av varor. I ett sådant fall skall förvärvaren anses
träda i överlåtarens ställe.”
Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
- 9
Av beslutet om hänskjutande framgår att Zita Modes den 29 augusti 1996 sände en faktura till bolaget Milady, som drev en parfymaffär,
avseende ”försäljning av en klädbutik” för ett belopp på 1 700 000 LUF. På fakturan angavs att det i enlighet med gällande
bestämmelser inte upptogs någon mervärdesskatt på den.
- 10
Genom ett skattebeslut som meddelades den 25 juni 1998 korrigerade skattekontoret i Diekirch (Luxemburg) vid Administration
de l’enregistrement et des domaines på eget initiativ den mervärdesskatt som Zita Modes skulle betala för räkenskapsåret
1996. Under rubriken ”Anmärkningar” angavs följande: ”Korrigering av ingående mervärdesskatt som dragits av vid punkt B.I.
Beskattning av verksamhetsöverlåtelse (artikel 9.2 är inte tillämplig).”
- 11
Administration de l’enregistrement et des domaines gjorde gällande att artikel 9.2 i lagen om mervärdesskatt inte var tillämplig
på grund av att förvärvaren inte fortsatte att bedriva överlåtarens verksamhet. Överlåtaren drev en klädbutik och förvärvaren
en parfymaffär.
- 12
Genom begäran om omprövning av den 1 juli 1998 gjorde Zita Modes gällande att det enligt nämnda bestämmelse inte krävs att
förvärvaren fortsätter att bedriva överlåtarens verksamhet i samma bransch. Eftersom båda två var skattskyldiga personer skulle
mervärdesskatten dessutom ha återbetalats i sin helhet om mervärdesskatt hade tagits ut på överlåtelsen.
- 13
Den 25 augusti 1998 avslog Administration de l’enregistrement et des domaines denna begäran om omprövning och angav bland
annat att det enligt artikel 9.2 i lagen om mervärdesskatt krävs att förvärvaren är en skattskyldig person som fortsätter
att bedriva överlåtarens verksamhet i samma bransch. Dessutom krävs att överlåtaren har laglig rätt att bedriva verksamhet
i denna bransch, vilket inte var fallet i förevarande fall, eftersom det inte fanns något tillstånd från det behöriga ministeriet.
- 14
Den 20 november 1998 väckte Zita Modes en talan med yrkande om att Tribunal d’arrondissement de Luxembourg skulle ändra beslutet
från Administration de l’enregistrement et des domaines och fastställa att mervärdesskatt inte skulle tas ut på överlåtelsen
av Zita Modes affärsrörelse till bolaget Milady.
- 15
Den hänskjutande domstolen har angett att det har fastställts att Zita Modes har överfört tillgångar till bolaget Milady till
ett pris på 1 700 000 LUF. Det har däremot inte i detalj fastställts vilka tillgångar som har överförts.
- 16
Den hänskjutande domstolen har särskilt angett att Zita Modes påståenden inte har styrkts, enligt vilka överföringen ”avsåg
de ‘modeaccessoarer till konfektionsvarorna’ som ingick i den avyttrade klädbutiken, som omfattade ‘parfymartiklar’ [som tillverkats
av samma företag som det som tillverkat konfektionsvarorna], och som användes av [bolaget] Milady då det fortsatte att bedriva
Zita Modes verksamhet”.
- 17
Enligt den hänskjutande domstolen skall det i målet vid den nationella domstolen fastställas om det är tillräckligt att det
görs en överföring av samtliga tillgångar till en skattskyldig person – oavsett vilken verksamhet denne bedriver – för att
regeln i artikel 5.8 i sjätte direktivet skall kunna tillämpas, enligt vilken någon leverans av varor inte skall anses ha
skett vid en sådan överföring (nedan kallad regeln att leverans inte har skett), eller om det krävs att nämnda överföring
har gjorts i syfte att fortsätta att bedriva överlåtarens verksamhet.
- 18
Dessutom har denna domstol angett att det skall fastställas om det i enlighet med denna bestämmelse kan göras en åtskillnad
mellan överföring av samtliga tillgångar till en skattskyldig person som bedriver överlåtarens verksamhet i enlighet med ett
sådant tillstånd att bedriva verksamheten som föreskrivs i den berörda medlemsstaten och överföring till en skattskyldig person
som inte har erforderligt tillstånd.
- 19
Mot bakgrund av dessa omständigheter har Tribunal d’arrondissement de Luxembourg beslutat att vilandeförklara målet och ställa
följande tolkningsfrågor till domstolen:
- ”1)
- Skall artikel 5.8 i sjätte direktivet … tolkas så att det är tillräckligt att en överföring av samtliga tillgångar till en
skattskyldig person sker för att mervärdesskatt inte skall tas ut för transaktionen, oavsett vilken verksamhet den skattskyldiga
personen bedriver, och oavsett på vilket sätt denne använder de överförda tillgångarna?
- 2)
- Om den första frågan besvaras nekande, skall då artikel 5.8 i sjätte direktivet tolkas så att med överföring av samtliga tillgångar
till en skattskyldig person avses en överlåtelse av ett företag eller en del av ett företag till en skattskyldig person som
fortsätter att bedriva hela den verksamhet som det företag från vilket överlåtelsen skett har bedrivit, eller fortsätter att
driva verksamheten i den bransch som motsvarar den del av tillgångarna som har överförts, eller avses endast en överföring
av samtliga tillgångar eller en del därav till en skattskyldig person, som helt eller delvis fortsätter att bedriva det slags
verksamhet som har bedrivits av överlåtaren, utan att något företag eller någon del av ett företag har överlåtits?
- 3)
- Om någon del av den andra frågan besvaras jakande, skall då artikel 5.8 i sjätte direktivet tolkas så att en medlemsstat skall
eller får föreskriva att mottagarens verksamhet skall bedrivas i enlighet med det tillstånd från den behöriga myndigheten
som krävs för att bedriva verksamheten eller verksamhet i denna bransch, under förutsättning att denna verksamhet är laglig
i den mening som avses i EG-domstolens praxis?”
Den första och den andra frågan
- 20
Den hänskjutande domstolen har ställt den första och den andra frågan – som skall prövas tillsammans – för att få klarhet
i huruvida artikel 5.8 i sjätte direktivet skall tolkas på så sätt att, då en medlemsstat har använt sig av valmöjligheten
enligt artikel 5.8 första meningen att anse att det i mervärdesskattehänseende inte har skett någon leverans av varor då samtliga
tillgångar har överförts, denna regel att leverans inte har skett är tillämplig på alla överföringar av samtliga tillgångar,
eller endast då mottagaren bedriver samma slags verksamhet som överlåtaren.
Yttranden som har inkommit till domstolen
- 21
Administration de l’enregistrement et des domaines har påpekat att artikel 9.2 i lagen om mervärdesskatt bidrar till att garantera
att principen om mervärdesskattens neutralitet iakttas, eftersom förvärvaren övertar överlåtarens rättigheter och skyldigheter
avseende mervärdesskatt, särskilt vad beträffar eventuell jämkning av avdrag som har gjorts avseende anläggningstillgångar.
- 22
Villkoret att förvärvaren skall fortsätta att bedriva överlåtarens verksamhet framgår underförstått av såväl artikel 5.8 i
sjätte direktivet som artikel 9.2 i lagen om mervärdesskatt.
- 23
För att förvärvaren skall kunna anses träda i överlåtarens ställe krävs nämligen att förvärvaren fortsätter att bedriva den
verksamhet som tidigare bedrevs av överlåtaren.
- 24
Kommissionen har särskilt åberopat punkterna 24 och 35 i dom av den 22 februari 2001 i mål C-408/98, Abbey National (REG 2001,
s. I-1361) och har allmänt påpekat att artikel 5.8 i sjätte direktivet endast syftar till att förenkla administrationen och
skydda de skattskyldiga personernas likviditet. I skattemässigt avseende skall i enlighet med neutralitetsprincipen tillämpningen
av denna bestämmelse leda till exakt samma resultat oavsett om mervärdesskatten tas upp av överlåtaren och därefter dras av
av förvärvaren eller om transaktionen inte är skattepliktig.
- 25
Dessutom är syftet med artikel 5.8 andra meningen i sjätte direktivet att ange att om en överföring av samtliga tillgångar
görs till en skattskyldig person som inte har en fullständig rätt att göra avdrag, leder den omständigheten att transaktionen
inte är skattepliktig till att en person som är delvis skattskyldig inte behöver erlägga en del av mervärdesskatten som inte
är avdragsgill, medan han skulle ha varit tvungen att erlägga denna skatt om transaktionen hade varit normalt skattepliktig.
- 26
Vad beträffar begreppet överföring av samtliga tillgångar, som utgör ett gemenskapsrättsligt begrepp som skall tolkas av domstolen,
har kommissionen gjort gällande att den nationella domstolen skall fastställa om de överförda tillgångarna utgör ”samtliga
tillgångar eller någon del därav” i den mening som avses i sjätte direktivet, det vill säga tillgångar som kan användas i
en affärsverksamhet (se punkterna 27 och 28 i generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i det ovannämnda målet Abbey
National).
- 27
I detta avseende utgör enbart försäljning av enskilda modeaccessoarer inte en överföring av samtliga tillgångar i den mening
som avses i sjätte direktivet, utan en vanlig leverans av delar av ett företags lager. Däremot kan en överlåtelse av tillgångar
som utgör en sammanhängande enhet och som kan göra det möjligt att fortsätta att bedriva en ekonomisk verksamhet i den mening
som avses i sjätte direktivet omfattas av artikel 5.8 i detta direktiv.
- 28
Vad beträffar förvärvarens användning av samtliga de överförda tillgångarna, anser kommissionen att en tolkning enligt vilken
det krävs att den verksamhet som förvärvaren bedriver skall vara exakt densamma som den som överlåtaren har bedrivit är för
begränsad. I artikel 17.2 i sjätte direktivet anges nämligen att avdragsrätten endast kan utnyttjas i den mån varorna och
tjänsterna används i samband med den skattskyldige personens skattepliktiga transaktioner. Principen om mervärdesskattens
neutralitet innebär således att samtliga tillgångar som har överförts till den skattskyldige förvärvaren skall användas i
samband med dennes skattepliktiga transaktioner.
Domstolens bedömning
- 29
Domstolen erinrar om att det i artikel 5.8 första meningen i sjätte direktivet föreskrivs att medlemsstaterna, vid en överföring
av samtliga tillgångar eller någon del därav, kan anse att någon leverans av varor inte har ägt rum och att mottagaren träder
i överlåtarens ställe. Av detta följer att, när en medlemsstat har utnyttjat denna valmöjlighet, en överföring av samtliga
tillgångar eller någon del därav inte skall anses som någon leverans av varor vid tillämpningen av sjätte direktivet. I enlighet
med artikel 2 i detta direktiv skall mervärdesskatt följaktligen inte tas ut för en sådan överföring (se domen i det ovannämnda
målet Abbey National, punkt 30).
- 30
Enligt artikel 5.8 andra meningen i sjätte direktivet kan medlemsstaterna från denna regel att leverans inte har skett undanta
överföringar av samtliga tillgångar till en mottagare som inte är en skattskyldig person i den mening som avses i sjätte direktivet
eller som endast är skattskyldig avseende en del av sin verksamhet, om detta är nödvändigt för att undvika konkurrenssnedvridning.
Denna bestämmelse skall anses uttömmande såvitt avser under vilka förutsättningar en medlemsstat som använder sig av valmöjligheten
enligt artikel 5.8 första meningen kan begränsa tillämpningen av regeln att leverans inte har skett.
- 31
Av detta följer att en medlemsstat som har använt sig av valmöjligheten enligt artikel 5.8 första meningen i sjätte direktivet
skall tillämpa regeln att leverans inte har skett på alla överföringar av samtliga tillgångar eller en del därav och kan således
inte begränsa tillämpningen av nämnda regel till endast vissa av överföringarna, förutom under de förutsättningar som anges
i artikel 5.8 andra meningen.
- 32
Denna tolkning överensstämmer med sjätte direktivets syfte att på ett enhetligt sätt bestämma en beräkningsgrund för mervärdesskatten
enligt gemenskapsrättsliga regler (se dom av den 8 juni 2000 i mål C-400/98, Breitsohl, REG 2000, s. I-4321, punkt 48). Liksom
de undantag som föreskrivs i artikel 13 i sjätte direktivet är regeln om att leverans inte har skett i artikel 5.8 i samma
direktiv ett självständigt begrepp i gemenskapsrätten, som syftar till att förhindra att medlemsstaterna tillämpar mervärdesskattesystemet
på olika sätt (se, vad beträffar undantag, dom av den 15 juni 1989 i mål 348/87, Stichting Uitvoering Financiële Acties, REG 1989,
s. 1737, punkt 11, och av den 20 juni 2002 i mål C-287/00, kommissionen mot Tyskland, REG 2002, s. I-5811, punkt 44).
- 33
Vad beträffar de överförda tillgångarna och mottagarens användning av tillgångarna efter det att de har överförts, konstaterar
domstolen för det första att det i sjätte direktivet inte ges någon definition av begreppet ”överföring av samtliga tillgångar
eller någon del därav, vare sig den sker mot vederlag eller ej eller som tillskott till ett bolag”.
- 34
Enligt fast rättspraxis följer det emellertid av såväl kravet på en enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten som likhetsprincipen
att en gemenskapsbestämmelse som inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar när det
gäller att bestämma dess betydelse och räckvidd normalt skall ges en självständig och enhetlig tolkning inom hela gemenskapen,
vilket skall göras med hänsyn tagen till sammanhanget och syftet med föreskrifterna i fråga (se bland annat dom av den 18
januari 1984 i mål 327/82, Ekro, REG 1984, s. 107, punkt 11, av den 19 september 2000 i mål C‑87/98, Linster, REG 2000, s.
I-6917, punkt 43, av den 9 november 2000 i mål C-357/98, Yiadom, REG 2000, s. I-9265, punkt 26, och av den 27 februari 2003
i mål C-373/00, Adolf Truley, REG 2003, s. I-1931, punkt 35).
- 35
Det är ostridigt att artikel 5.8 i sjätte direktivet inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar
för att fastställa betydelsen och räckvidden av begreppet överföring av samtliga tillgångar eller en del därav.
- 36
Vad beträffar det sammanhang i vilket artikel 5.8 i sjätte direktivet ingår konstaterar domstolen att det i bestämmelserna
i denna artikel fastställs vad som utgör en leverans av varor i den mening som avses i nämnda direktiv. I artikel 5.1 anges
närmare att med leverans av varor avses överföring av rätten att såsom ägare förfoga över egendom. I artikel 5.2–5.7 definieras
vad som vid tillämpningen av sjätte direktivet skall anses eller av medlemsstaterna kan anses utgöra materiell egendom, leverans
och leverans mot vederlag.
- 37
Vad beträffar syftet med sjätte direktivet erinrar domstolen om att enligt den grundläggande principen i det gemensamma systemet
för mervärdesskatt som framgår av artikel 2 i rådets första direktiv 67/227/EEG av den 11 april 1967 om harmonisering av medlemsstaternas
lagstiftning om omsättningsskatter (EGT 71, 1967, s. 1301; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 3) och av sjätte direktivet
skall mervärdesskatt utgå vid alla transaktioner i tillverknings- och distributionsleden och avdrag medges för mervärdesskatt
som direkt kan hänföras till de olika kostnadskomponenterna (dom av den 8 juni 2000 i mål C-98/98, Midland Bank, REG 2000,
s. I-4177, punkt 29, och domen i det ovannämnda målet Abbey National, punkt 27).
- 38
Domstolen erinrar vidare om att avdragssystemet har till syfte att säkerställa att den mervärdesskatt som näringsidkaren skall
betala eller har betalat inom ramen för all sin ekonomiska verksamhet inte till någon del belastar honom själv. Det gemensamma
systemet för mervärdesskatt garanterar följaktligen en fullständig neutralitet beträffande skattebördan för all ekonomisk
verksamhet, oavsett vilka de syften och resultat är som eftersträvas med denna verksamhet, på villkor att nämnda verksamhet
i princip är mervärdesskattepliktig i sig (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 februari 1985 i mål 268/83, Rompelman,
REG 1985, s. 655, punkt 19, svensk specialutgåva, volym 8, s. 83, av den 15 januari 1998 i mål C-37/95, Ghent Coal Terminal,
REG 1998, s. I-1, punkt 15, av den 21 mars 2000 i de förenade målen C-110/98–C-147/98, Gabalfrisa m.fl., REG 2000, s. I‑1577,
punkt 44, samt domarna i de ovannämnda målen Midland Bank, punkt 19, och Abbey National, punkt 24).
- 39
Mot bakgrund av det sammanhang i vilket artikel 5.8 i sjätte direktivet ingår och syftet med den, såsom det beskrivs i punkterna
36–38 i förevarande dom, framgår det att denna bestämmelse syftar till att göra det möjligt för medlemsstaterna att underlätta
överlåtelser av företag eller delar av företag genom att förenkla överlåtelserna och undvika att belasta mottagarens likviditet
med en oproportionellt stor skattebörda som mottagaren under alla omständigheter skulle ha fått tillbaka senare genom avdrag
för den ingående mervärdesskatten.
- 40
Mot bakgrund av detta syfte skall begreppet ”överföring av samtliga tillgångar eller någon del därav, vare sig den sker mot
vederlag eller ej eller som tillskott till ett bolag” tolkas så att det omfattar överlåtelse av en hel affärsrörelse eller
en självständig del av ett företag, inklusive materiella tillgångar och, i förekommande fall, immateriella tillgångar som
tillsammans utgör ett företag eller del av ett företag som kan bedriva en självständig ekonomisk verksamhet. Begreppet skall
dock inte omfatta enbart överföring av tillgångar, såsom försäljning av ett varulager.
- 41
Såsom generaladvokaten med rätta har anfört i punkt 39 i sitt förslag till avgörande är det nämligen motiverat med en särskild
behandling under dessa omständigheter, i synnerhet eftersom beloppet av den mervärdesskatt som skall erläggas för överföringen
kan vara särskilt stort i förhållande till det ifrågavarande företagets tillgångar.
- 42
För det andra konstaterar domstolen, vad beträffar frågan hur mottagaren skall använda samtliga de överförda tillgångarna,
att artikel 5.8 i sjätte direktivet inte innehåller något uttryckligt villkor avseende denna användning.
- 43
Vad beträffar den omständigheten att det i denna punkt föreskrivs att mottagaren träder i överlåtarens ställe, konstaterar
domstolen – vilket kommissionen med rätta har påpekat – att det av ordalydelsen i denna punkt framgår att det förhållandet
att mottagaren träder i överlåtarens ställe inte är ett villkor för tillämpningen av nämnda punkt utan endast en följd av
den omständigheten att det inte skall anses ha skett någon leverans.
- 44
Det framgår av syftet med artikel 5.8 i sjätte direktivet och av den tolkning av begreppet ”överföring av samtliga tillgångar
eller någon del därav, vare sig den sker mot vederlag eller ej eller som tillskott till ett bolag” som följer härav, såsom
den framgår av punkt 41 i förevarande dom, att de överföringar som avses i denna bestämmelse är sådana då mottagaren har för
avsikt att driva affärsrörelsen eller den del av företaget som har överförts och inte endast omedelbart avveckla den ifrågavarande
verksamheten och, i förekommande fall, sälja lagret.
- 45
Däremot uppställs det inget krav i artikel 5.8 i sjätte direktivet på att mottagaren före överföringen skall ha bedrivit samma
slags ekonomiska verksamhet som överlåtaren.
- 46
Den första och den andra tolkningsfrågan skall således besvaras så att artikel 5.8 i sjätte direktivet skall tolkas på så
sätt att då en medlemsstat har använt sig av valmöjligheten enligt artikel 5.8 första meningen att anse att det i mervärdesskattehänseende
inte har skett någon leverans av varor då samtliga tillgångar har överförts, är denna regel att leverans inte har skett –
med förbehåll för möjligheten att begränsa dess tillämpning under de förutsättningar som föreskrivs i artikel 5.8 andra meningen
– tillämplig på alla överföringar av en hel affärsrörelse eller en självständig del av ett företag, inklusive materiella tillgångar
och, i förekommande fall, immateriella tillgångar som tillsammans utgör ett företag eller en del av ett företag som kan bedriva
en självständig ekonomisk verksamhet. Det krävs emellertid att mottagaren har för avsikt att driva affärsrörelsen eller den
del av företaget som har överförts och inte endast omedelbart avveckla den ifrågavarande verksamheten och, i förekommande
fall, sälja lagret.
Den tredje frågan
Yttranden som har inkommit till domstolen
- 47
Administration de l’enregistrement et des domaines har gjort gällande att kontrollen av villkoren för att bedriva förvärvarens
verksamhet uteslutande skall ske i medlemsstaterna.
- 48
Vad beträffar de tillstånd som krävs enligt lag för att bedriva en verksamhet har kommissionen hänvisat till dom av den 29
juni 2000 i mål C-455/98, Salumets m.fl. (REG 2000, s. I-4993) och gjort gällande att om företaget Milady skulle bedriva en
verksamhet utan erforderligt administrativt tillstånd skulle detta leda till beskattning enligt principen om skatteneutralitet,
eftersom varor som säljs ”olagligt” förefaller konkurrera med samma produkter som säljs lagligt. Vidare har kommissionen hänvisat
till dom av den 25 februari 1999 i mål C-349/96, CPP (REG 1999, s. I-973) och erinrat om att en medlemsstat inte får begränsa
omfattningen av ett undantag från mervärdesskatt till att endast avse sådana tjänster som utförs av de försäkringsgivare som
enligt den nationella rätten tillåts att bedriva försäkringsverksamhet.
Domstolens bedömning
- 49
Inledningsvis erinrar domstolen, såsom den har konstaterat i punkt 31 i förevarande dom, om att en medlemsstat som har använt
sig av valmöjligheten enligt artikel 5.8 första meningen i sjätte direktivet skall tillämpa regeln i denna bestämmelse att
leverans inte har skett på alla transaktioner av samtliga tillgångar eller någon del därav och kan således inte begränsa tillämpningen
av nämnda regel till att endast avse vissa av överföringarna, förutom under de förutsättningar som anges i artikel 5.8 andra
meningen.
- 50
Såsom domstolen redan har uttalat avseende undantaget för försäkringstransaktioner (se domen i det ovannämnda målet CPP, punkterna
35 och 36), får en medlemsstat inte heller begränsa räckvidden av regeln att leverans inte har skett i artikel 5.8 i sjätte
direktivet till att enbart avse transaktioner som har gjorts av ekonomiska aktörer som enligt den nationella rätten tillåts
att bedriva verksamheten i fråga.
- 51
I enlighet med principen om skatteneutralitet skall skatt som normalt skall erläggas enligt de gemenskapsrättsliga bestämmelserna
tas ut för transaktioner som även om de är olagliga inte avser varor som det är förbjudet att saluföra på grund av deras art
eller särskilda karakteristiska egenskaper och som kan konkurrera med lagliga transaktioner (se, vad beträffar insmuggling
av etylalkohol från tredje land till gemenskapens tullområde, domen i det ovannämnda målet Salumets m.fl., punkterna 19, 20
och 23).
- 52
I detta avseende saknar det betydelse att särskilda tillståndsbestämmelser gäller för att bedriva ekonomisk verksamhet i den
berörda medlemsstaten (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Salumets m.fl., punkt 22).
- 53
Domstolen konstaterar att det inte skall uteslutas att en ekonomisk aktör som bedriver en ekonomisk verksamhet för vilken
han saknar tillstånd konkurrerar med ekonomiska aktörer som har erforderligt tillstånd.
- 54
I princip skall mervärdesskatt således tas ut på överföring av en affärsrörelse eller en del av ett företag även om förvärvaren
inte har ett sådant tillstånd som krävs i den berörda medlemsstaten för att bedriva den ekonomiska verksamhet som kan utövas
i denna affärsrörelse eller del av företag. När en medlemsstat har använt sig av valmöjligheten enligt artikel 5.8 första
meningen i sjätte direktivet kan inte heller denna överföring undantas från regeln att leverans inte har skett enbart av det
skälet att mottagaren inte har något sådant tillstånd.
- 55
Mot bakgrund av det ovan anförda skall den tredje frågan besvaras, så att när en medlemsstat har använt sig av valmöjligheten
enligt artikel 5.8 första meningen i sjätte direktivet att anse att det i mervärdesskattehänseende inte har skett någon leverans
av varor då samtliga tillgångar har överförts, hindrar nämnda bestämmelse att en medlemsstat begränsar tillämpningen av denna
regel att leverans inte har skett till att endast avse överföringar av samtliga tillgångar då mottagaren har tillstånd att
bedriva den ekonomiska verksamhet som dessa tillgångar gör det möjligt att utöva.
Rättegångskostnader
- 56
De kostnader som har förorsakats kommissionen, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom
förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer
det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.
På dessa grunder beslutar
-
DOMSTOLEN (femte avdelningen)
– angående de frågor som genom beslut av den 19 december 2001 har ställts av Tribunal d’arrondissement de Luxembourg – följande
dom:
- 1)
- Artikel 5.8 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande
omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, i dess lydelse enligt rådets direktiv
95/7/EG av den 10 april 1995 om ändring av direktiv 77/388 och om införande av nya förenklingsåtgärder avseende mervärdesskatt
– tillämpningsområde för vissa undantag från beskattning och praktiska åtgärder för genomförandet, skall tolkas så, att då
en medlemsstat har använt sig av valmöjligheten enligt artikel 5.8 första meningen att anse att det i mervärdesskattehänseende
inte har skett någon leverans av varor då samtliga tillgångar har överförts är denna regel att leverans inte har skett – med
förbehåll för möjligheten att begränsa dess tillämpning under de förutsättningar som anges i artikel 5.8 andra meningen –
tillämplig på alla överföringar av en hel affärsrörelse eller en självständig del av ett företag, inklusive materiella tillgångar
och, i förekommande fall, immateriella tillgångar som tillsammans utgör ett företag eller en del av ett företag som kan bedriva
en självständig ekonomisk verksamhet. Det krävs emellertid att mottagaren har för avsikt att driva affärsrörelsen eller den
del av företaget som har överförts och inte endast omedelbart avveckla den ifrågavarande verksamheten och, i förekommande
fall, sälja lagret.
- 2)
- När en medlemsstat har använt sig av valmöjligheten enligt artikel 5.8 första meningen i sjätte direktivet 77/388, i dess
lydelse enligt direktiv 95/7, att anse att det i mervärdesskattehänseende inte har skett någon leverans av varor då samtliga
tillgångar har överförts, hindrar nämnda bestämmelse att en medlemsstat begränsar tillämpningen av denna regel att leverans
inte har skett till att endast avse överföringar av samtliga tillgångar då mottagaren har tillstånd att bedriva den ekonomiska
verksamhet som dessa tillgångar gör det möjligt att utöva.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 27 november 2003.
Justitiesekreterare
|
Ordförande
|
- 1 –
- Rättegångsspråk: franska.