-

1)

Ska bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet, (1) mot bakgrund av dess allmänna principer, framför allt effektivitetsprincipen och principen om skatteneutralitet, tolkas i den mening att de utgör hinder för ett nationellt regelverk och den nationella praxis som grundas på detta nationella regelverk, med stöd av vilka den nationella skattemyndigheten – i ett fall där en beskattningsbar person felaktigt utfärdar en faktura med mervärdesskatt för en transaktion som är undantagen från mervärdesskatt och bevisligen inbetalar denna skatt till statskassan, och mottagaren av fakturan betalar mervärdesskatten till utfärdaren som har fakturerat den – inte återbetalar denna mervärdesskatt vare sig till utfärdaren eller till mottagaren av fakturan?

2)

Om svaret från Europeiska unionens domstol på den första tolkningsfrågan är jakande, ska då bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet, mot bakgrund av dess allmänna principer, framför allt effektivitetsprincipen, principen om skatteneutralitet och principen om icke-diskriminering, tolkas i den mening att de utgör hinder för ett nationellt regelverk som i det fall som beskrivs i föregående tolkningsfråga förbjuder mottagaren av fakturan att vända sig direkt till den nationella skattemyndigheten för att ansöka om återbetalning av mervärdesskatten, eller endast tillåter det när det är omöjligt eller orimligt svårt att kräva in det aktuella mervärdesskattebeloppet via ett civilrättsligt förfarande, i synnerhet om fakturautfärdaren har likviderats under tiden?

3)

Om svaret på föregående tolkningsfråga är jakande, är då den nationella skattemyndigheten i det fallet skyldig att betala ränta på den mervärdesskatt som ska återbetalas? Om det finns en sådan skyldighet, vilken tidsperiod omfattar den? Omfattas skyldigheten av de allmänna bestämmelserna om återbetalning av mervärdesskatt?