Available languages

Taxonomy tags

Info

References in this case

References to this case

Share

Highlight in text

Go

8.3.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 64/22


Talan väckt den 19 december 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien

(Mål C-562/07)

(2008/C 64/33)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: R. Lyal och I. Martinez del Peral Cagigal)

Svarande: Konungariket Spanien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 39 EG och 56 EG samt artiklarna 28 och 40 i EES-avtalet, genom att fram till den 31 december 2006 göra skillnad i behandling mellan kapitalinkomst som uppburits i Spanien av personer utan hemvist i landet och den som uppburits av dem med hemvist i landet.

förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I enlighet med den spanska lagstiftning som var i kraft till den 31 december 2006 beskattades kapitalinkomster för personer utan hemvist i landet enligt en proportionell skattesats om 35 procent, medan personer med hemvist i landet beskattades progressivt om varaktigheten av innehavet av kapitaltillgångarna understeg ett år, och med en proportionell skattesats om 15 procent om varaktigheten av innehavet av nämnda tillgångar översteg ett år. Följaktligen var skattebördan för personer utan hemvist i landet alltid större om de avyttrade sina tillgångar senare än ett år efter förvärvet. Om tillgångarna avyttrades inom ett år från förvärvet var skattetrycket också högre för personer utan hemvist i landet, förutom när den medelskattesats som tillämpades på dem med hemvist i landet översteg 35 procent (vilket innebar mycket höga kapitalinkomster).

Kommissionen anser att det inte föreligger någon objektiv skillnad mellan situationerna för dessa två kategorier av skattebetalare, varför det högre skattetrycket på dem utan hemvist i landet utgör en diskriminering som innebär en otillåten inskränkning av den fria rörligheten för arbetstagare och den fria rörligheten för kapital som stadgas i artiklarna 39 EG och 56 EG samt i artiklarna 28 och 40 i EES-avtalet.