Available languages

Taxonomy tags

Info

References in this case

Share

Highlight in text

Go

7.6.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 142/20

Talan väckt den 15 april 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien

(Mål C-153/08)

(2008/C 142/33)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: R. Lyal och L. Lozano Palacios)

Svarande: Konungariket Spanien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten, och särskilt enligt artikel 49 EG och artikel 26 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, genom att bibehålla skattelagstiftning enligt vilken inkomst från lotterier, spel och vadslagning som anordnas utanför Konungariket Spanien, men inte inkomst från viss typ av lotterier, spel och vadslagning som anordnas i Konungariket Spanien, utgjorde skattepliktig inkomst, och

—

förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt spansk lagstiftning förelåg inkomstskatteplikt på vinster från lotterier och vadslagning som organiserades av det statliga företaget Loterías y Apuestas del Estado (statens lotteri- och vadslagningsenhet) och för organ och enheter i de autonoma regionerna, såsom de lotterier som anordnades av spanska röda korset och spanska nationella organisationen för blinda. Inkomst från lotterier, spel och vadslagning som anordnades av andra nationella och utländska organismer, samt etableringar i andra medlemsstater av EU eller EES, ingick emellertid i beskattningsunderlaget och var föremål för progressiva skattesatser.

Kommissionen hänvisar särskilt till domarna i målen Lindman  (1) och Safir  (2), och erinrar om att enligt rättspraxis anses lotteriverksamhet utgör ”tjänster” i den mening som avses i fördraget. Enligt rättspraxis föreskrivs i artikel 49 EG förbud mot alla former av begränsningar av och hinder för friheten att tillhandahålla tjänster, även om dessa tillämpas utan åtskillnad på inhemska tjänsteleverantörer och tjänsteleverantörer som är etablerade i andra medlemsstater. Denna artikel utgör även hinder för tillämpningen av nationella bestämmelser som får till följd att det blir svårare att tillhandahålla tjänster mellan medlemsstater än att tillhandahålla tjänster helt och hållet inom en medlemsstat. Mot bakgrund av spelsektorns särskilda karaktär har det i rättspraxis godtagits att medlemsstaterna föreskriver vissa begränsningar, under förutsättning att det kan visas att den begränsande åtgärden i fråga är nödvändig, proportionerlig, och icke-diskriminerande.

Kommissionen påpekar att den spanska lagstiftningen är diskriminerade eftersom detta undantag som är begränsat till vissa klart och tydligt definierade enheter, medan enheter från andra medlemsstater av samma art och med samma syfte som de spanska enheter som avses i den spanska lagstiftningen inte omfattas av den nämnda undantaget. Även om de spanska myndigheterna därmed hade visat, vilket i förevarande fall inte har skett, inom ramen för förfarandet avseende överträdelsen att den omstridda lagstiftningen utgör en nödvändig välavvägd åtgärd med hänsyn till det uttalade syftet avseende skydd för konsumenterna och den allmänna ordningen, kan den aktuella lagstiftningen inte under några omständigheter anses förenligt med gemenskapsrätten eftersom den i vilket fall är diskriminerande.

(1)  Domstolens dom av den 13 november 2003 i mål C-42/02, Lindman, REG 2003, s. I-13519.

(2)  Domstolens dom av den 28 april 1998 i mål C-118/96, Safir, REG 1998, s. I-1897.