Available languages

Taxonomy tags

Info

References in this case

Share

Highlight in text

Go

12.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 80/11

Talan väckt den 16 december 2010 — Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-600/10)

2011/C 80/21

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal och W. Mölls)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 63 FEUF och artikel 40 i EES-fördraget genom att bibehålla lagstiftning som innebär att utdelningar som betalas ut till begränsat skattskyldiga pensionsfonder och ränteinkomster som uppbärs av sådana pensionsfonder samt av begränsat skattskyldiga pensionskassor behandlas mindre förmånligt i skattehänseende än utdelningar och ränteinkomster hos obegränsat skattskyldiga pensionskassor och pensionsfonder, och

—

förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Talan avser den tyska lagstiftning enligt vilken utdelningar som betalas ut till begränsat skattskyldiga pensionsfonder (det vill säga som saknar hemvist i landet) och ränteinkomster som uppbärs av sådana pensionsfonder samt av begränsat skattskyldiga pensionskassor behandlas mindre förmånligt i skattehänseende, än obegränsat skattskyldiga pensionsfonder (det vill säga som saknar hemvist i landet) och obegränsat skattskyldiga pensionskassor.

Pensionsfonder och pensionskassor som inte har hemvist i landet behandlas mindre förmånligt än motsvarande institutioner med hemvist i landet på följande tre punkter.

Vid beskattningen av de ränteinkomster som uppbärs av pensionskassor utgår ingen kapitalinkomstskatt och ingen bolagsskatt om den person som tar emot ränteutbetalningen är en skattebefriad pensionskassa med hemvist i landet. I ett sådant fall är denna inkomst undantagen från all beskattning. För pensionskassor som inte har hemvist i landet föreskrivs dock inte någon motsvarande befrielse från kapitalinkomstskatt. Den skatten utkrävs därför med 25 procent av bruttobeloppet samt med solidaritetstillägg (Solidaritätszuschlag).

Vid beskattning av de utdelningar som betalas ut till pensionsfonder, kan pensionsfonder med hemvist i landet låta kapitalinkomstskatten ingå i taxeringen. Det får för det första till följd att kostnaderna för intäkternas förvärvande kan dras av från skatten och att endast nettoinkomsten beskattas. För det andra leder detta till att kapitalinkomstskatten räknas in i den sammanlagda skatt som ska betalas, vilket innebär att den allmänna bolagsskattesatsen om 15 procent blir tillämplig. Pensionsfonder som saknar hemvist i landet kan emellertid inte använda sig av någon av dessa anpassningar. Enligt den aktuella lagstiftningen är det uteslutet för dessa pensionsfonder att göra avdrag för kostnaderna för intäkternas förvärvande, även för sådana kostnader som står i direkt samband med i landet uppkomna inkomster.

Beskattningen av pensionsfondernas ränteinkomster är väsentligen densamma som för beskattningen av utdelningar. Liksom beträffande utdelningar behandlas pensionsfonder som saknar hemvist i landet mindre förmånligt i fråga om avdrag för kostnaderna för intäkternas förvärvande och i fråga om skattesats.

Enligt kommissionen är den mindre förmånliga behandlingen av pensionskassor och pensionsfonder som inte har hemvist i landet oförenlig med den fria rörligheten för kapital. Särbehandlingen är inte i något fall objektivt motiverad.

Enligt artikel 63 FEUF är alla åtgärder som innebär att gränsöverskridande kapitalrörelser behandlas mindre förmånligt än inhemska kapitalrörelser förbjudna. Artikel 65.1 a FEUF kan inte förstås så, att varje skattelagstiftning som skiljer mellan skattebetalare som har olika bostadsort eller som har investerat sitt kapital på olika är förenlig med fördraget. Den artikeln begränsas av artikel 65.3 FEUF enligt vilken de i artikel 63.1 angivna åtgärderna inte får utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller en förtäckt begränsning av den fria rörligheten för kapital och betalningar enligt sistnämnda artikel. Skillnader av detta slag är endast förenliga med unionsrätten, såvitt de grundar sig på situationer som inte är objektivt jämförbara eller är motiverade av tvingade skäl av allmänintresse. För att en sådan motivering ska föreligga krävs det att regleringen inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det mål som eftersträvas med den.

Kommissionen hänvisar i fråga om avdrag för kostnaderna för intäkternas förvärvande till att medlemsstaterna måste iaktta fördragets förbud mot diskriminering även beträffande källskatter. Källstaten kan inte åberopa ensidiga regleringar i en annan medlemsstat för att underlåta att uppfylla sina skyldigheter. Tyskland har inte gjort gällande att det ingåtts avtal med andra medlemsstater om att dessa ska medge avdrag i stället för Tyskland. Även om ett sådant avtal förelåg, skulle det i allmänhet inte leda till att målet uppnåddes, till exempel när de aktuella inkomsterna är skattebefriade i den andra staten eller när den skattskyldige sammantaget inte kan uppvisa något överskott. Dessutom kan avdrag i den stat där den skattskyldige har hemvist inte, med hänsyn till beräkningsmetoden, ersätta avdrag i källstaten. I ett sådant fall beskattar båda stater i princip samma inkomst. En beskattning av nettoinkomster och inte av bruttoinkomster kan därför endast säkerställas när båda staterna tillämpar sina bestämmelser om avdrag för kostnaderna för intäkternas förvärvande. Avdrag i källstaten medför således inte dubbla avdrag, utan säkerställer endast likabehandling i förhållande till inhemska situationer.