Available languages

Taxonomy tags

Info

References in this case

Share

Highlight in text

Go

20.7.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 207/3

Talan väckt den 5 april 2013 — Europeiska kommissionen mot Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

(Mål C-172/13)

2013/C 207/04

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: W. Roels och R. Lyal)

Svarande: Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

förklara att Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 40 FEUF och artikel 31 EES-avtalet genom att föreskriva villkor för gränsöverskridande koncernavdrag som gör det i praktiken i princip omöjligt att erhålla sådana avdrag och genom att begränsa sådana avdrag till att enbart avse tiden efter den 1 april 2006,

—

förplikta Förenade kungariket att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Med anledning av domen i mål C-446/03, Marks & Spencer, ändrade Förenade kungariket sin lagstiftning beträffande det sätt på vilket förluster i bolag som ingår i en koncern får överföras och användas av ett annat bolag i koncernen i syfte att minska sin skatt (bestämmelser om koncernavdrag). Bestämmelserna angående förluster som redovisas av bolag som inte har hemvist i landet återfinns numera i Part 5 i Corporation Tax Act 2010.

Enligt i Förenade kungariket nu gällande lagstiftning erhåller ett koncernbolag en skattekredit för förluster som ett annat koncernbolag som saknar hemvist i landet redovisar endast om det sistnämnda bolaget inte har någon möjlighet till avdrag i sin hemviststat. När det gäller möjligheterna till framtida avdrag är det enligt lagstiftningen i Förenade kungariket i princip omöjligt att visa att detta villkor är uppfyllt, eftersom denna möjlighet ska fastställas ”vid tidpunkten omedelbart efter slutet av” det beskattningsår under vilket förlusterna redovisades. Detta villkor är i praktiken omöjligt att uppfylla. Härav följer att lagstiftningen utesluter möjligheten till avdrag för förluster som redovisats av ett dotterbolag som saknar hemvist i landet, vilket strider mot etableringsfriheten såsom den tolkats i domen i målet C-446/03, Marks & Spencer.

För det andra är de nya bestämmelserna om koncernavdrag för utländska förluster endast tillämpliga på förluster som redovisats efter den 1 april 2006, det vill säga dagen för ikraftträdandet av de nya bestämmelserna. Denna begränsning i tiden (det vill säga att avdrag enligt lagstiftningen är uteslutet för förluster som redovisats före detta datum) strider mot etableringsfriheten.