EU tax law WEB kommissionen mot Spanien - C-154/08

5.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/17

—

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2, 4.1 och 4.2 i sjätte mervärdesskattedirektivet (1) genom att fastställa att de tjänster som autonoma regioner tillhandahålls av registreringsbyråer för hypotek (registradores de la propiedad), i deras egenskap av likvidatorer på området för hypotek (oficina liquidadora de distrito hipotecario) inte är skattskyldiga, och

—

förplikta Kungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Registreringsbyråer för hypotek utses av den spanska staten och har anförtrotts att förvalta fastighetsregister. De nämnda registreringsbyråerna bedriver verksamheten för egen räkning, organiserar fritt sin verksamhet, utser själva sina anställda, och uppbär själva de honorar som utgör deras intäkter. Olika autonoma regioner har anförtrott dem olika uppgifter som har samband med uppbörd av vissa skatter och avgifter. Registreringsbyråerna för hypotek erhåller en procentsats av de insamlade skatterna och avgifterna.

2.

De spanska myndigheterna ansåg tidigare att registreringsbyråer för hypotek borde, vid utförande av dessa uppgifter åt de autonoma regionerna, med avseende på mervärdesskatt, anses utgöra företag eller näringsidkare som tillhandahåller tjänster för vilka mervärdesskatt skall erläggas. Den spanska administrationens argumentering i detta hänseende är huvudsakligen grundad på domstolens dom av den 26 mars 1987 (mål C-235/85, kommissionen mot Konungariket Nederländerna) (2) och av den 25 juli 1991 (mål C-202/90, Ayuntamiento de Sevilla) (3).

3.

Tribunal Supremo (den högsta domstolen) i Spanien fann i dom av den 12 juli 2003 att registreringsbyråer för hypotek i den mån de utför de uppgifter som de åläggs av de autonoma regionerna bestående i uppbörd av vissa skatter och avgifter, är en del av den offentliga sektorn. Den spanska administrationen har på grundval av den domen, vilken meddelades i ett mål rörande ett överklagande av särskilt rättsligt intresse, ansett att de aktuella tjänsterna inte omfattas av mervärdesskatt.

4.

Kommissionen anser tvärtemot att de tjänster som utförs av registreringsbyråer för hypotek åt de autonoma regionerna borde omfattas av mervärdesskatteplikt, i enlighet med artikel 2 i sjätte direktivet. Detta påstående följer av den omständigheten att registreringsbyråerna-likvidatorerna (registradores–liquidadores) agerar som näringsidkare vilka självständigt organiserar sina resurser i form av personal och material med avseende på tillhandahållandet av tjänster, såsom föreskrivs i artikel 4.1 i det nämnda direktivet. Registreringsbyråerna-likvidatorerna befinner sig i detta fall inte i det beroendeförhållande som är utmärkande för att det skall kunna anses att tjänsterna i fråga utfördes inom den administrationen som ansvarar för de aktuella tjänsterna, vilka under dessa förhållanden inte omfattas av mervärdesskatteplikt. En registreringsbyrå-likvidator är inte ett administrativt organ i en autonom region, och utgör inte heller en del av eller är integrerad med en sådan region, utan utgör en person som oberoende och självständig och med vilken den autonoma regionen ingår ett avtal om tillhandahållande av tjänster mot betalning.

5.

Kommissionen konstaterar även att de villkor som har uppställts i rättspraxis för att fastställa att Konungariket Spanien har gjort sig skyldig till fördragsbrott med anledning av dess tolkning av gemenskapsrätten, vilken varken överensstämmer med dess mening, syfte eller med domstolens rättspraxis, är uppfyllda i förevarande fall. Kommissionen hänvisar i detta hänseende för det första till den omständigheten att Tribunal Supremo är högsta rättsinstans, med förbehåll för bestämmelser om konstitutionella garantier. Den åberopar för det andra domens relevans och inverkan som i princip är oförenlig med domstolens tolkning och som, med beaktande av att domen är tvingande, innebar en totaländring av lägre domstolars rättspraxis och av den spanska administrationens praxis. Kommissionen hänvisar för det tredje till den skadliga påverkan som uppstår inom mervärdesskattesektorn och som kan påverka gemenskapens egna tillgångar. Den spanska administrationen kan följaktligen inte åberopa domen av Tribunal Supremo för att motivera att gemenskapsrätten har åsidosatts.