Available languages

Taxonomy tags

Info

References in this case

References to this case

Share

Highlight in text

Go

15.8.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/29

Talan väckt den 3 juni 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Finland

(Mål C-246/08)

(2008/C 209/43)

Rättegångsspråk: finska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: P. Aalto och D. Triantafyllou)

Svarande: Republiken Finland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Finland har brustit i sina förpliktelser enligt artikel 2.1 samt artikel 4.1, 4.2 och 4.5 i sjätte direktivet 77/388/EEG (1), genom att inte låta den juridisk rådgivning som tillhandahålls av statliga rådgivningsbyråer (vars medarbetare fungerar som offentliga biträden) och som delvis sker mot betalning, omfattas av mervärdesskatt, medan motsvarande tjänster som tillhandahålls av privata aktörer omfattas av mervärdesskatt, och

—

förplikta Republiken Finland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den som erhåller rättshjälp i Finland, kan i mål i vilka huvudförhandling hålls vid domstol, välja mellan hjälp av ett offentligt biträde eller ett privat biträde. I dessa fall är de tjänster som tillhandahålls av det offentliga biträdet, som delvis sker mot betalning, befriade från mervärdesskatt, medan de tjänster som en privat aktör tillhandahåller delvis mot betalning omfattas av mervärdesskatten. Enligt kommissionens åsikt handlar det i det föreliggande målet om en olika behandling i mervärdesskattsmässigt hänseende av likvärdiga tjänster som har en effekt på samhällets resurser.

De tjänster som de juridiska byråerna för rättshjälp tillhandahåller vid förhandlingar vid domstol omfattas inte av tillämpningsområdet för artikel 4.5 första stycket i sjätte direktivet. De ifrågavarande tjänsterna är uppenbart endast befriade från mervärdesskatt om de tillhandahålls kostnadsfritt. Om mottagaren av rättshjälpen däremot betalar för tjänsterna, kan de statliga juridiska rådgivningsbyråerna inte längre komma i åtnjutande av en befrielse från mervärdesskatt.

Enligt artikel 4.5 andra stycket i sjätte direktivet gäller att offentliga organ skall anses som beskattningsbara personer om en annan behandling skulle innebära en allvarlig snedvridning av konkurrensen. Även i det förevarande målet är utgångspunkten den att det i fråga om de statliga juridiska rådgivningsbyråerna handlar om sådan verksamhet. Kommissionen anser att en behandling som icke beskattningsbar person skulle leda till en allvarlig snedvridning av konkurrensen. Av denna anledning ska de anses omfattas av mervärdesskatten.

(1)  EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28.