Available languages

Taxonomy tags

Info

References in this case

References to this case

Share

Highlight in text

Go

13.3.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/42

Talan väckt den 22 januari 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Estland

(Mål C-39/10)

2010/C 63/66

Rättegångsspråk: estniska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal och K. Saaremäel Stoilov)

Svarande: Republiken Estland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Estland har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 45 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 28 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet genom att underlåta att i nationell lagstiftning införa en möjlighet att bevilja undantag från inkomstskatt för personer som inte är hemmahörande i landet vilkas totala inkomst är så låg att de skulle ha undantagits från inkomstskatt om de hade haft hemvist i landet, och

—

förplikta Republiken Estland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har mottagit klagomål från en estnisk medborgare som är bosatt i Republiken Finland. Klagomålet gäller den skatt som tas ut på medborgarens estniska pension. Medborgaren är kritisk mot att Republiken Estland på hans pension varken tillämpar den tröskel, under vilken undantag från inkomstskatt görs, som tillämpas på medborgare med hemvist i landet eller den tröskel, under vilken undantag från inkomstskatt görs, som tillämpas på pensionärer med hemvist i landet.

Hälften av den berörda medborgarens inkomst utgörs av pension som utbetalas av Republiken Estland och hälften av pension som utbetalas av Republiken Finland. Inkomsten är mycket låg och om medborgaren hade erhållit hela pensionen från en enda medlemsstat skulle en reducerad skattesats eller ingen skatt alls ha tagits ut.

Av domstolens fasta rättspraxis följer att direkt beskattning omfattas av medlemsstaternas behörighet. Medlemsstaterna ska emellertid utöva denna behörighet med beaktande av gemenskapsrätten och undvika diskriminering på grund av nationalitet.

Den omständigheten att en person som inte är hemmahörande i landet och som har utnyttjat den fria rörligheten för arbetstagare inte kan komma i åtnjutande av skattelättnader som personer med hemvist i landet åtnjuter utgör i sig olikbehandling av personer som inte är hemmahörande i landet och personer med hemvist i landet och, samtidigt, en inskränkning av den fria rörligheten över gränserna.

Kan denna olikbehandling på grund av olika hemvist anses vara lämplig och berättigad? Om denna fråga ska besvaras jakande, i vilken utsträckning kan den i så fall anses vara lämplig och berättigad?

Om en persons totala inkomst är så låg att det land från vilket inkomsten kommer inte skulle ha tagit ut någon skatt eller skulle ha tagit ut en reducerad skatt om det hade varit fråga om en person med hemvist i landet ska medlemsstaterna enligt kommissionen, vid beskattningen av personer som inte är hemmahörande i landet, beakta nämnda personers personliga förhållanden och familjesituation för att säkerställa att dessa personer behandlas på samma sätt som skattskyldiga med hemvist i landet.

Om det i nationell lag föreskrivs en tröskel under vilken skattskyldiga anses sakna de medel som krävs för att finansiera offentliga utgifter finns det ingen anledning att, på grundval av var en person har sin hemvist, göra skillnad mellan skatteskyldiga vars inkomst ligger under denna tröskel.

Kommissionen anser att tulumaksuseadus (lagen om inkomstskatt) strider mot artikel 45 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 28 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Enligt nämnda lag kan personer som inte är hemmahörande i landet vilkas pension till hälften betalas ut från Estland och till hälften från en annan medlemsstat, och vilkas totala inkomster är så låga att de skulle undantas från inkomstskatt om de hade haft hemvist i landet, inte komma i åtnjutande av undantaget från inkomstskatt