Available languages

Taxonomy tags

Info

References in this case

Share

Highlight in text

Go

26.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Plovdiv (Bulgarien) den 7 mars 2012 — AES-3C Maritza East 1 EOOD mot Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto” — Plovdiv

(Mål C-124/12)

2012/C 151/34

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Plovdiv

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: AES-3C Maritza East 1 EOOD

Motpart: Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto” — Plovdiv

Tolkningsfrågor

1.

Är en bestämmelse som den i artikel 70.1 led 2 i mervärdesskattelagen — enligt vilken en beskattningsbar person ska nekas rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt för mottagna transporttjänster, arbetskläder, skyddsutrustning och utgifter för tjänsteresor eftersom de vederlagsfritt tillhandahålls fysiska personer som arbetar hos den beskattningsbara personen — förenlig med artiklarna 168 a och 174 i rådets direktiv 2006/112/EG (1) av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt om hänsyn tas till följande omständigheter:

—

den beskattningsbara personen har inte ingått anställningsavtal med arbetstagarna, utan arbetet utförs på grundval av avtal om ”tillhandahållande av personal” som ingåtts med en annan beskattningsbar person som är arbetstagarnas arbetsgivare,

—

de mottagna transporttjänsterna används för arbetstagarnas befordran från särskilda uppsamlingsplatser i olika bostadsområden till arbetsplatsen och tillbaka, någon kollektivtrafik till och omkring arbetsplatsen finns inte,

—

arbetskläder och skyddsutrustning ska tillhandahållas enligt lagen om arbete och lagen om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen,

—

avdraget för mervärdesskatten för transporttjänsterna, arbetskläderna, skyddsutrustningen och utgifterna för tjänsteresor hade inte bestridits om dessa hade tillhandahållits och bekostats av arbetsgivaren. I förevarande fall har emellertid inköpen företagits av en beskattningsbar person som inte är arbetsgivare men som på grundval av ett avtal om tillhandahållande av personal drar nytta av arbetet och svarar för de härmed förbundna utgifterna?

2.

Är det enligt artikel 176 i direktiv 2006/112 tillåtet för en medlemsstat att i samband med anslutningen till Europeiska unionen uppställa ett villkor som begränsar utövandet av rätten till avdrag för ingående mervärdesskatt, såsom villkoret i artikel 70.1 led 2 i mervärdesskattelagen beträffande ”(varor eller tjänster som) är avsedda att levereras eller tillhandahållas vederlagsfritt”, trots att en sådan uttrycklig begränsning saknades i den lag som var i kraft före anslutningsdagen?

3.

För det fall föregående fråga besvaras jakande: ska detta då tolkas så, att mottagna varor eller tjänster är avsedda för ”vederlagsfria leveranser eller tillhandahållanden” när dessa köps in för den ekonomiska verksamheten, men där användningen, på grund av deras natur, kräver att de tillhandahålls de arbetstagare som arbetar på den beskattningsbara personens bolag?

(1)  EUT L 347, s. 1.