Available languages

Taxonomy tags

Info

References in this case

Share

Highlight in text

Go

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen)

den 8 mars 2017(*)

”Begäran om förhandsavgörande – Moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater – Gemensamt beskattningssystem – Bolagsskatt – Direktiv 90/435/EEG – Tillämpningsområde – Artikel 2 c – Bolag som är skattskyldigt, utan valmöjlighet eller rätt till skattebefrielse – Tillämpning av en nollskattesats”

I mål C-448/15

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av hof van beroep te Brussel (Appellationsdomstolen i Bryssel, Belgien) genom beslut av den 24 juni 2015, som inkom till domstolen den 19 augusti 2015, i målet

Belgische Staat

mot

Wereldhave Belgium Comm. VA,

Wereldhave International NV,

Wereldhave NV,

meddelar

DOMSTOLEN (femte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden J. L. da Cruz Vilaça samt domarna M. Berger, A. Borg Barthet, E. Levits (referent) och F. Biltgen,

generaladvokat: M. Campos Sánchez-Bordona

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

–        Wereldhave Belgium Comm. VA, Wereldhave International NV, Wereldhave NV, genom R. Tournicourt och M. Delanote, advocaten,

–        Belgiens regering, genom N. Zimmer och J.-C. Halleux, båda i egenskap av ombud,

–        Tjeckiens regering, genom T. Müller, M. Smolek och J. Vláčil, samtliga i egenskap av ombud,

–        Frankrikes regering, genom D. Colas och S. Ghiandoni, båda i egenskap av ombud,

–        Italiens regering, genom G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av S. Fiorentino, avvocato dello Stato

–        Europeiska kommissionen, genom W. Roels, i egenskap av ombud,

och efter att den 26 oktober 2016 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1        Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av rådets direktiv 90/435/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (EGT L 225, 1990, s. 6; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 25) samt av artiklarna 43 och 56 EG.

2        Begäran har framställts i ett mål mellan å ena sidan Belgische Staat (belgiska staten) och å andra sidan Wereldhave Belgium Comm. V.A., Wereldhave International NV och Wereldhave NV. Målet rör förskottsskatt på värdepapper (nedan kallad förskottsskatt) som tagits ut på utdelning som Wereldhave Belgium lämnat till Wereldhave International och till Wereldhave under räkenskapsåren 1999 och 2000.

 Tillämpliga bestämmelser

 Unionsrätt

3        I tredje skälet i direktiv 90/435 angavs följande:

”Gällande skattebestämmelser avseende förhållandet moderbolag och dotterbolag från olika medlemsstater varierar avsevärt från medlemsstat till medlemsstat och är generellt sett mindre fördelaktiga än de som är tillämpliga på moderbolag och dotterbolag i samma medlemsstat. Samverkan mellan bolag från olika medlemsstater missgynnas därigenom i jämförelse med samverkan mellan bolag i samma medlemsstat. Det är nödvändigt att eliminera denna nackdel genom införandet av ett gemensamt system för att underlätta grupperingar.”

4        I artikel 1.1 i direktiv 90/435 föreskrevs följande:

”Varje medlemsstat ska tillämpa detta direktiv

–        på utdelning till bolag som är hemmahörande i denna stat från dotterbolag i andra medlemsstater,

–        på utdelning från bolag som är hemmahörande i denna stat till moderbolag i andra medlemsstater.”

5        I artikel 2 i direktiv 90/435 föreskrevs följande:

”I detta direktiv avses med 'bolag i en medlemsstat’ varje bolag som

a)      drivs i någon av de associationsformer som är förtecknade i bilagan,

b)      enligt skattelagstiftningen i en medlemsstat anses vara skatterättsligt hemmahörande i den staten och som inte enligt ett dubbelbeskattningsavtal med tredje land anses ha hemvist utanför gemenskapen, och

c)      är skyldigt att erlägga någon av följande skatter, eller någon skatt som ersätter någon av dem, utan valmöjlighet eller rätt till skattebefrielse:

–        impôt des sociétés/vennootschapsbelasting i Belgien,

–        vennootschapsbelasting i Nederländerna,

…”

6        I artikel 3 i direktiv 90/435 föreskrevs följande:

”1.      Vid tillämpningen av detta direktiv gäller följande:

a)      Status som moderbolag skall i vart fall tillskrivas varje bolag i en medlemsstat som uppfyller de villkor som anges i artikel 2 och som innehar andelar motsvarande minst 25 % av kapitalet i ett bolag i en annan medlemsstat vilket uppfyller samma villkor.

b)      Med 'dotterbolag’ skall avses ett bolag i vilket andelar innehas enligt a.

2.      Med avvikelse från punkt 1 ska medlemsstaterna ha möjlighet

–        att genom bilateral överenskommelse ersätta kriteriet kapitalandel med röstandel,

–        att inte tillämpa detta direktiv på bolag i medlemsstaten som inte under en oavbruten period av minst två år bibehåller ett innehav som kvalificerar dem som moderbolag eller på de bolag i medlemsstaten i vilka ett bolag från en annan medlemsstat inte bibehåller ett sådant innehav under en oavbruten period av minst två år.”

7        Enligt artikel 5.1 i direktiv 90/435 ska vinstutdelning från ett dotterbolag till moderbolaget vara befriad från källskatt, åtminstone om det senare innehar minst 25 procent av kapitalet i dotterbolaget.

8        I bilagan till direktiv 90/435, med rubriken ”Förteckning över de slag av bolag som avses i artikel 2 a”, anges i leden a) och j) följande associationsformer:

”a)      Bolag som enligt belgisk rättsordning kallas 'société anonyme’/’naamloze vennootschap’, 'société en commandite par actions’/’commanditaire vennootschap op aandelen’ eller 'société privée à responsabilité limitée’/’besloten vennootschap met beperkte aansprakelijkheid’ och sådana offentligrättsliga organ som fungerar enligt civilrättsliga regler.

j)      Bolag som enligt nederländsk rättsordning kallas «naamloze vennootschap» eller «besloten vennootschap met beperkte aansprakelijkheid.”

9        Direktiv 90/435 upphävdes genom rådets direktiv 2011/96/EU av den 30 november 2011 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (EUT L 345, 2011, s. 8), som trädde i kraft den 18 januari 2012. Med hänsyn till tidpunkten för de faktiska omständigheterna i det nationella målet är det emellertid direktiv 90/435 som i tidsmässigt hänseende (ratione temporis) är tillämpligt.

 Belgisk rätt

10      Artikel 266 i wetboek van de inkomstenbelastingen 1992 (1992 års inkomstskattelag), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad inkomstskattelagen), har följande lydelse:

”Kungen får, på de villkor och med de begränsningar som denne bestämmer, helt eller delvis avstå från att ta ut förskottsskatt på inkomst av kapital, lös egendom och diverse inkomster, förutsatt att inkomsterna uppbärs av identifierbara personer eller av utländska företag för kollektiva investeringar med gemensamma tillgångar som förvaltas av ett förvaltningsbolag för deltagarnas räkning när deras andelar inte varit föremål för emission till allmänheten i Belgien och inte är till försäljning i Belgien, eller värdepapper ställda till innehavare när inkomsterna från dessa ingår i en av följande kategorier:

1.      Inkomster från värdepapper som emitterats före den 1 december 1962 och som enligt lag är undantagna från skatt på inkomst av lös egendom eller objektskatter eller beskattas med en skattesats som är lägre än 15 procent.

2.      Inkomster från andelsbevis i belgiska företag för kollektiva investeringar.

3.      Avgifter för obligationer, skuldsedlar eller andra värdepapper som avser fordringar som emitterats från och med den 1 december 1962.

Kungen får inte avstå från att ta ut förskottsskatt på följande inkomster:

1.      Fordringar med värdepapper som säkerhet vars ränta kapitaliseras, … .

2.      Värdepapper som inte ger anledning till en periodisk utbetalning av ränta och som emitterats … med en diskonteringsränta som motsvarar den kapitaliserade räntan fram till värdepapprets förfallodag.

Andra stycket är inte tillämpligt på värdepapper som härrör från uppdelning av linjära obligationer som emitterats av belgiska staten.”

11      I artikel 106.5 i Koninklijk besluit tot uitvoering van het Wetboek van de inkomstenbelastingen 1992 (kunglig förordning om genomförande av 1992 års inkomstskattelag) av den 27 augusti 1993 (Belgisch Staatsblad av den 13 september 1993, s. 20096), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad genomförandeförordningen), föreskrivs följande:

”[Kungen] ska helt avstå från att ta ut förskottsskatt på utdelningar från ett belgiskt dotterbolag till ett moderbolag i en annan medlemsstat i Europeiska ekonomiska gemenskapen.

[Kungen] ska dock inte avstå från att ta ut förskottsskatt om moderbolagets aktieinnehav, som ligger till grund för utdelningen, inte utgör minst 25 procent av dotterbolaget och minimiinnehavet på 25 procent inte har bibehållits eller kommer att bibehållas under en oavbruten period av minst ett år.

För tillämpningen av första och andra stycket avses med dotterbolag och moderbolag dotterbolag och moderbolag enligt definitionen i [direktiv 90/435].”

 Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

12      Wereldhave Belgium är ett kommanditaktiebolag bildat enligt belgisk rätt. Det ägs till 35 procent av Wereldhave International respektive till 44 procent av Wereldhave, vilka är aktiebolag bildade enligt nederländsk rätt hemmahörande i Nederländerna. Wereldhave International är helägt av Wereldhave.

13      Wereldhave Belgium lämnade år 1999 utdelning till Wereldhave International och till Wereldhave på 10 965 197,63 euro. År 2000 uppgick utdelningen till 11 075 733,50 euro.

14      För vart och ett av dessa räkenskapsår gav Wereldhave International och Wereldhave in klagomål till den belgiska skattemyndigheten och begärde att de skulle befrias från förskottsskatt på utdelningarna. Till stöd för denna begäran åberopade bolagen direktiv 90/435 och artikel 106.5 i genomförandeförordningen, som införlivar direktiv 90/435 med belgisk rätt, och gjorde gällande att de skulle anses utgöra ”moderbolag”, i den mening som avses i det direktivet.

15      Den belgiska skattemyndigheten fattade inte något beslut inom sex månader från mottagandet av nämnda klagomål. Wereldhave Belgium, Wereldhave International och Wereldhave väckte då talan vid rechtbank van eerste aanleg te Brussel (Förstainstansdomstolen i Bryssel, Belgien).

16      I två avgöranden av den 20 november 2012 slog rechtbank van eerste aanleg te Brussel (Förstainstansdomstolen i Bryssel) fast att enligt direktiv 90/435 och artikel 106.5 i genomförandeförordningen var bolagen inte skyldiga att betala någon förskottsskatt på de utdelningar som lämnats under åren 1999 och 2000.

17      Belgiska staten överklagade dessa avgöranden till den hänskjutande domstolen, hof van beroep te Brussel (Appellationsdomstolen i Bryssel), och anförde bland annat följande. Mottagarna av utdelningarna är skattemässiga företag för kollektiva investeringar (nedan kallade fondföretag) bildade enligt nederländsk rätt, vilka i Nederländerna omfattas av en nollskattesats i bolagsskattehänseende och därför inte kan åtnjuta befrielse från förskottsskatt enligt artikel 106.5 i genomförandeförordningen och artikel 5 i direktiv 90/435, eftersom de inte uppfyller det villkor om skattskyldighet som anges i artikel 2 c i direktivet 90/435 och i artikel 106.5 i genomförandeförordningen.

18      Enligt belgiska staten innebär lokutionen ”[skattskyldig], utan valmöjlighet eller rätt till skattebefrielse” i artikel 2 c i direktiv 90/435 ett krav på så kallad subjektiv och objektiv skattskyldighet. Bolag som omfattas av en nollskattesats i bolagsskattehänseende faller såldes utanför tillämpningsområdet för direktiv 90/435.

19      Wereldhave Belgium, Wereldhave International och Wereldhave anser däremot att det följer av artikel 1 i den nederländska lagen om bolagsskatt från år 1969 (Wet op de vennotschapsbelasting 1969 (nedan kallad lagen om bolagsskatt) att fondföretag i princip är skattskyldiga i Nederländerna i egenskap av aktiebolag enligt nämnda lag. Denna skattskyldighet räcker för att ge bolagen rätt att åtnjuta befrielse från den belgiska förskottsskatten, i enlighet med artikel 266 i inkomstskattelagen, artikel 106.5 i genomförandeförordningen och artikel 5 i direktiv 90/435. Ett fondföretag kan visserligen komma i åtnjutande av nollskattesats i bolagsskattehänseende under förutsättning att det delar ut hela vinsten till aktieägarna, i enlighet med artikel 28 i lagen om bolagsskatt och artikel 9 i besluit houdende vaststelling van het besluit beleggingsinstellingen (förordning om fastställande av förordningen om företag för kollektiva investeringar) av den 29 april 1970. Enligt bolagen innebär emellertid inte villkoret om skattskyldighet ett krav på ett faktiskt skatteuttag, och skattskyldigheten kan vara rent subjektiv.

20      Bolagen åberopade särskilt domstolens beslut av den 12 juli 2012, Tate & Lyle Investments (C-384/11, ej publicerat, EU:C:2012:463) till stöd för sin ståndpunkt att om direktiv 90/435 inte kan tillämpas på belgiska utdelningar som lämnas av ett belgiskt bolag till det bolagets nederländska aktieägare, utgör artiklarna 43 och 56 EG hinder för en bestämmelse som innebär en skyldighet att påföra källskatt, oavsett skattesats, på utdelningar som ett bolag med hemvist i landet lämnar till bolag med och utan hemvist i landet, när det samtidigt finns en mekanism för att minska kedjebeskattningen som endast gäller för bolagen med hemvist i landet.

21      Mot denna bakgrund beslutade hof van beroep te Brussel (Appellationsdomstolen i Bryssel) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

”1.      Ska direktiv 90/435 tolkas på så sätt att det utgör hinder för en nationell bestämmelse om att inte avstå från att ta ut belgisk förskottsskatt på utdelningar från ett belgiskt dotterbolag till ett moderbolag hemmahörande i Nederländerna som uppfyller villkoret om minimiinnehav, på grund av att det nederländska moderbolaget är ett skattemässigt företag för kollektiva investeringar som måste dela ut hela vinsten till aktieägarna och därför kan komma i åtnjutande av nollskattesats i bolagsskattehänseende?

2.      Om den första frågan besvaras nekande, ska [artiklarna 43 och 56 EG] tolkas på så sätt att de utgör hinder för en nationell bestämmelse om att inte avstå från att ta ut belgisk förskottsskatt på utdelningar från ett belgiskt dotterbolag till ett moderbolag hemmahörande i Nederländerna som uppfyller villkoret för minimiinnehav, på grund av att det nederländska moderbolaget är ett skattemässigt företag för kollektiva investeringar som måste dela ut alla sina vinster till sina aktieägare och därför kan omfattas av nollskattesatsen i bolagsskattehänseende?”

 Prövning av tolkningsfrågorna

 Den första frågan

22      Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida direktiv 90/435 ska tolkas på så sätt att artikel 5.1 i direktivet utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken en förskottsskatt tas ut på utdelning som ett dotterbolag hemmahörande i den medlemsstaten lämnar till ett fondföretag, som är hemmahörande i en annan medlemsstat och omfattas av en nollskattesats i bolagsskattehänseende under förutsättning att det delar ut hela vinsten till aktieägarna.

23      Det ska inledningsvis prövas huruvida ett bolag som, likt de fondföretag som är i fråga i det nationella målet, omfattas av en nollskattesats i bolagsskattehänseende under förutsättning att det delar ut hela vinsten till aktieägarna kan anses utgöra ett ”bolag i en medlemsstat”, i den mening som avses i artikel 2 i direktiv 90/435, vilket innebär att lämnande av utdelning till det bolaget omfattas av tillämpningsområdet för direktivet.

24      Vid denna prövning gäller enligt fast rättspraxis att inte endast bestämmelsens lydelse ska beaktas, utan även de mål som eftersträvas med direktivet och systematiken i detsamma (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 april 2008, Banque Fédérative du Crédit Mutuel, C-27/07, EU:C:2008:195, punkt 22, och dom av den 1 oktober 2009, Gaz de France – Berliner Investissement, C-247/08, EU:C:2009:600, punkt 26).

25      I det avseendet erinrar domstolen om att det framgår av bland annat tredje skälet i direktiv 90/435 att syftet med direktivet är att genom ett gemensamt system avskaffa alla nackdelar för samarbete mellan bolag som är hemmahörande i olika medlemsstater, jämfört med samarbete mellan bolag som är hemmahörande i en och samma medlemsstat, och att därigenom underlätta bolagsgruppering inom Europeiska unionen. Direktiv 90/435 syftar således till att säkerställa skattemässig neutralitet när det gäller vinstutdelning från ett dotterbolag i en medlemsstat till dess moderbolag i en annan medlemsstat (dom av den 1 oktober 2009, Gaz de France – Berliner Investissement, C-247/08, EU:C:2009:600, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

26      Såsom framgår av artikel 1 i direktiv 90/435 ska direktivet tillämpas på utdelning till bolag som är hemmahörande i en medlemsstat från dotterbolag som är hemmahörande i andra medlemsstater.

27      I artikel 2 i direktiv 90/435 fastställs de villkor som ett bolag måste uppfylla för att anses vara ett bolag i en medlemsstat i den mening som avses i direktivet, och därigenom definieras direktivets tillämpningsområde med avseende på personkrets (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 oktober 2009, Gaz de France – Berliner Investissement, C-247/08, EU:C:2009:600, punkt 29).

28      Det förefaller vara ostridigt mellan parterna i det nationella målet att det utdelande bolaget och de mottagande bolagen uppfyller villkoren i artikel 2 a och b i direktivet, vilka rör bolagens rättsliga form och bolagens skatterättsliga hemvist, och detta har inte heller bestritts i målet vid EU-domstolen.

29      Parterna i det nationella målet är emellertid oense om huruvida det tredje villkoret, som anges i artikel 2 c i direktiv 90/435, är uppfyllt i den situation som är aktuell i nämnda mål. Enligt detta villkor måste det berörda bolaget dessutom vara skyldigt att erlägga någon av de skatter som räknas upp i den bestämmelsen, däribland vennootschapsbelasting i Nederländerna, eller någon skatt som ersätter någon av dem, utan valmöjlighet eller rätt till skattebefrielse.

30      Domstolen ska således fastställa huruvida detta villkor är uppfyllt när det berörda bolaget är skattskyldigt för en skatt av nyss nämnt slag till en nollskattesats under förutsättning att det delar ut hela vinsten till aktieägarna.

31      I det avseendet kan det konstateras att det i artikel 2 c i direktiv 90/435 anges ett positivt kvalifikationsvillkor, nämligen att det berörda bolaget är skyldigt att betala den aktuella skatten, och ett negativt kvalifikationsvillkor, nämligen att bolaget inte har rätt till befrielse från skatten och inte har någon valmöjlighet.

32      Uppställandet av dessa två villkor, varav det ena är positivt och det andra är negativt, ger anledning att anse att artikel 2 c i direktivet inte endast innebär ett krav på att det berörda bolaget ska omfattas av tillämpningsområdet för den aktuella skatten, utan att bestämmelsen även syftar till att utesluta situationer där det berörda bolaget, trots att det är skattskyldigt för den aktuella skatten, rent faktiskt inte är skyldigt att betala den.

33      Även om ett bolag som är skattskyldigt för en skatt till en nollskattesats under förutsättning att det delar ut hela vinsten till aktieägarna formellt sett inte befrias från skatten, befinner det sig i praktiken i samma situation som den som artikel 2 c i direktiv 90/435 syftar till att utesluta, nämligen en situation där bolaget inte är skyldigt att betala skatten.

34      Att i en nationell lagstiftning ha en bestämmelse enligt vilken en viss kategori bolag under vissa förutsättningar kan få rätt att bli beskattade enligt en nollskattesats är nämligen samma sak som att befria dessa bolag från skattskyldighet för den aktuella skatten, såsom generaladvokaten anfört i punkterna 43 och 44 i sitt förslag till avgörande (se även dom av den 20 maj 2008, Orange European Smallcap Fund, C-194/06, EU:C:2008:289, punkterna 33 och 34).

35      En sådan tolkning ligger i linje med systematiken i direktiv 90/435 och dess mål att säkerställa skattemässig neutralitet när det gäller utdelning av vinst från ett dotterbolag i en medlemsstat till dess moderbolag i en annan medlemsstat genom att undanröja dubbelbeskattningen av vinsten.

36      Direktivet syftar nämligen till att förhindra dubbelbeskattning av vinst som dotterbolag delar ut till moderbolag (se bland annat dom av den 3 april 2008, Banque Fédérative du Crédit Mutuel, C-27/07, EU:C:2008:195, punkt 27, dom av den 22 december 2008, Les Vergers du Vieux Tauves, C-48/07, EU:C:2008:758, punkt 37, samt dom av den 1 oktober 2009, Gaz de France – Berliner Investissement, C-247/08, EU:C:2009:600, punkt 57) med hjälp av de metoder som föreskrivs i artikel 4.1 och artikel 5.1 i direktiv 90/435.

37      I artikel 4.1 i direktiv 90/435 anges således att då ett moderbolag i denna sin egenskap tar emot utdelning från sitt dotterbolag, ska den stat där moderbolaget är hemmahörande antingen avstå från att beskatta sådan utdelning, eller ge detta moderbolag rätt att från den skatt som det har att betala avräkna den skatt för dotterbolaget som belöper på denna vinst och, i förekommande fall, även den källskatt som innehållits av den medlemsstat där dotterbolaget har sitt hemvist, upp till beloppet för den motsvarande nationella skatt som ska betalas (dom av den 12 december 2006, Test Claimants in the FII Group Litigation, C-446/04, EU:C:2006:774, punkt 102, och dom av den 3 april 2008, Banque Fédérative du Crédit Mutuel, C-27/07, EU:C:2008:195, punkt 25).

38      Vidare anges i artikel 5.1 i direktiv 90/435 att vinstutdelning från ett dotterbolag till moderbolaget ska vara befriad från källskatt i den medlemsstat där dotterbolaget har hemvist, åtminstone om moderbolaget innehar minst 25 procent av kapitalet i dotterbolaget (dom av den 3 april 2008, Banque Fédérative du Crédit Mutuel, C-27/07, EU:C:2008:195, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

39      Metoderna i direktiv 90/435 har således utarbetats för situationer där medlemsstaternas utövande av sin beskattningsrätt skulle kunna leda till att vinst som ett dotterbolag delar ut till sitt moderbolag dubbelbeskattas om inte dessa metoder tillämpades.

40      När ett moderbolag – i likhet med fondföretagen i det nationella målet – enligt lagstiftningen i den medlemsstat där det har hemvist har rätt att beskattas för samtliga sina vinster enligt en nollskattesats under förutsättning att bolaget delar ut hela vinsten till aktieägarna, undanröjs emellertid risken för att moderbolaget dubbelbeskattas för vinstutdelning från dotterbolaget.

41      Mot bakgrund av det ovan anförda finner domstolen följaktligen att ett bolag som – i likhet med fondföretagen i det nationella målet – omfattas av en nollskattesats i bolagsskattehänseende under förutsättning att det delar ut hela vinsten till aktieägarna, inte uppfyller villkoren i artikel 2 c i direktiv 90/435 och därmed inte omfattas av begreppet ”bolag i en medlemsstat” i den mening som avses i det direktivet.

42      Vid sådana förhållanden omfattas inte vinstutdelning från ett dotterbolag, som är hemmahörande i en medlemsstat, till ett sådant bolag, som är hemmahörande i en annan medlemsstat, av direktiv 90/435.

43      Den första frågan ska således besvaras enligt följande. Direktiv 90/435 ska tolkas på så sätt att artikel 5.1 i direktivet inte utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken en förskottsskatt tas ut på utdelning som ett dotterbolag hemmahörande i den medlemsstaten lämnar till ett fondföretag, som är hemmahörande i en annan medlemsstat och omfattas av en nollskattesats i bolagsskattehänseende under förutsättning att det delar ut hela vinsten till aktieägarna, eftersom ett sådant företag inte utgör ett ”bolag i en medlemsstat” i den mening som avses i det direktivet.

 Den andra tolkningsfrågan

44      Den hänskjutande domstolen har ställt sin andra fråga för att få klarhet i huruvida artiklarna 43 och 56 EG ska tolkas på så sätt att de utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken en förskottsskatt tas ut på utdelning som ett dotterbolag hemmahörande i den medlemsstaten lämnar till ett fondföretag, som är hemmahörande i en annan medlemsstat och omfattas av en nollskattesats i bolagsskattehänseende under förutsättning att det delar ut hela vinsten till aktieägarna.

45      Enligt fast rättspraxis gäller att inom ramen för det samarbete som har inrättats mellan EU-domstolen och de nationella domstolarna genom artikel 267 FEUF, krävs att den nationella domstolen klargör den faktiska och rättsliga bakgrunden till de frågor som ställs, eller att den åtminstone förklarar de faktiska omständigheter som ligger till grund för dessa frågor, eftersom det är nödvändigt att komma fram till en tolkning av unionsrätten som är användbar för den nationella domstolen. Domstolen är nämligen endast behörig att tolka en unionsrättsakt på grundval av de uppgifter om de faktiska omständigheterna som har lämnats av den nationella domstolen (se, bland annat, beslut Talasca, C-250/15, EU:C:2015:569, punkt 8, och där angiven rättspraxis).

46      Dessa krav avseende innehållet i en begäran om förhandsavgörande anges uttryckligen i artikel 94 i domstolens rättegångsregler, som den hänskjutande domstolen inom ramen för det samarbete som har inrättats genom artikel 267 FEUF förväntas ha kännedom om och som den måste följa ytterst noggrant (dom av den 10 november 2016, Private Equity Insurance Group, C-156/15, EU:C:2016:851, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

47      Den hänskjutande domstolen ska således redogöra för lydelsen av de nationella bestämmelser som kan vara tillämpliga samt de närmare skäl som fått den att undra över tolkningen av de aktuella unionsrättsliga bestämmelserna och anse det nödvändigt att ställa frågor till EU-domstolen. EU-domstolen har tidigare slagit fast att den nationella domstolen måste, åtminstone i någon mån, förklara varför den begär tolkning av just de angivna unionsbestämmelserna samt redogöra för det samband som den har funnit föreligga mellan dessa bestämmelser och den i målet tillämpliga nationella lagstiftningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 mars 2016, Safe Interenvíos, C-235/14, EU:C:2016:154, punkt 115, beslut av den 12 maj 2016, Security Service m.fl., C-692/15C-694/15, EU:C:2016:344, punkt 20, och dom av den 10 november 2016, Private Equity Insurance Group, C-156/15, EU:C:2016:851, punkt 62).

48      De uppgifter som lämnas i en begäran om förhandsavgörande ska inte bara göra det möjligt för EU-domstolen att lämna användbara svar på den hänskjutande domstolens frågor, utan också ge såväl medlemsstaternas regeringar som andra berörda parter möjlighet att avge yttranden i enlighet med artikel 23 i stadgan för Europeiska unionens domstol (dom av den 10 november 2016, Private Equity Insurance Group, C-156/15, EU:C:2016:851, punkt 63 och där angiven rättspraxis). Det åligger EU-domstolen att se till att denna möjlighet finns, eftersom det enligt nyss nämnda bestämmelse endast är begäran om förhandsavgörande som delges de berörda parterna (beslut av den 29 november 2016, Jacob och Lennertz, C-345/16, ej publicerad, EU:C:2016:911, punkt 17 och där angiven rättspraxis).

49      Vad beträffar de nationella bestämmelser som är tillämpliga i det nu aktuella nationella målet, har den hänskjutande domstolen begränsat sig till att återge lydelsen av artikel 266 i inkomstskattelagen och artikel 106.5 i genomförandeförordningen. Enligt den sistnämnda bestämmelsen, som genomför artikel 266 i inkomstskattelagen, ska staten avstå från att innehålla förskottsskatt vid källan på utdelningar från ett dotterbolag hemmahörande i Belgien till ett moderbolag hemmahörande i en annan medlemsstat. Den hänskjutande domstolen har dock inte återgett lydelsen av de bestämmelser som är tillämpliga på utdelning som lämnas till moderbolag hemmahörande i Belgien.

50      Den hänskjutande domstolen har visserligen hänvisat till beslut av den 12 juli 2012, Tate & Lyle Investments (C-384/11, ej publicerat, EU:C:2012:463), men har inte närmare angett huruvida de nationella bestämmelser som är tillämpliga i det nu aktuella nationella målet är desamma som var i fråga i det nationella mål som gav upphov till nämnda beslut. Vidare förefaller det framgå av de yttranden som avgetts av Wereldhave Belgium, Wereldhave International och Wereldhave samt av den belgiska regeringen att utdelning som lämnas till investeringsbolag hemmahörande i Belgien omfattas av beskattningsregler som avviker från de allmänna bestämmelser som var i fråga i det nationella mål som gav upphov till beslut av den 12 juli 2012, Tate & Lyle Investments (C-384/11, EU:C:2012:463). Begäran om förhandsavgörande innehåller inga närmare uppgifter om lydelsen av de nationella bestämmelser som är tillämpliga på utdelning som lämnas till investeringsbolag hemmahörande i Belgien.

51      Eftersom domstolen inte har tillgång till uppgifter om de nationella bestämmelser som är tillämpliga på utdelning som lämnas till bolag hemmahörande i Belgien, vilka är jämförbara med de mottagande bolag som är i fråga i det nationella målet, är det inte möjligt för den att fastställa huruvida utdelning som lämnas till de mottagande bolag som är i fråga i det nationella målet behandlas oförmånligt i förhållande till jämförbara mottagande bolag som är hemmahörande i Belgien. Domstolen har således ingen möjlighet att fastställa huruvida artiklarna 43 och 56 EG ska tolkas på så sätt att de utgör hinder för lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken en förskottsskatt tas ut på utdelning som ett dotterbolag hemmahörande i den medlemsstaten lämnar till ett fondföretag, som är hemmahörande i en annan medlemsstat och omfattas av en nollskattesats i bolagsskattehänseende under förutsättning att det delar ut hela vinsten till aktieägarna.

52      Under dessa förhållanden kan den andra frågan inte tas upp till prövning.

 Rättegångskostnader

53      Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande:

Rådets direktiv 90/435/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater ska tolkas på så sätt att artikel 5.1 i direktivet inte utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken en förskottsskatt tas ut på utdelning som ett dotterbolag hemmahörande i den medlemsstaten lämnar till ett skattemässigt företag för kollektiva investeringar, som är hemmahörande i en annan medlemsstat och omfattas av en nollskattesats i bolagsskattehänseende under förutsättning att det delar ut hela vinsten till aktieägarna, eftersom ett sådant företag inte utgör ett ”bolag i en medlemsstat” i den mening som avses i det direktivet.

Underskrifter


*      Rättegångsspråk: nederländska.