EU tax law WEB Dzivev m.fl. - C-310/16

—

artikel 325.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som föreskriver att medlemsstaterna ska vidta åtgärder som ger ett effektivt skydd mot bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen,

—

artikel 2.1 i förening med artikel 1.1 b i konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (SFI-konventionen) och med artikel 2.1 b i rådet beslut av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel (2007/436/EG, Euratom), enligt vilket medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa en effektiv bekämpning av mervärdesskattebedrägeri,

—

artikel 47 första och andra styckena i stadgan som säkerställer rätten till ett effektivt rättsmedel inför en domstol som inrättats enligt lag,

—

ansökan om avlyssning av en del av denna telefonkommunikation lämnades in och godkändes vid en tidigare tidpunkt (mellan en och tre månader tidigare) av samma domstol, varvid denna domstol fortfarande var behörig,

—

ansökan om tillstånd till den aktuella telefonavlyssningen (om förlängning av den tidigare telefonavlyssningen och avlyssning av nya telefonanslutningar) lämnades in till samma domstol, som inte längre var behörig, eftersom dess behörighet omedelbart dessförinnan överförts till en annan domstol och den ursprungliga domstolen trots sin bristande behörighet har prövat ansökan i sak och godkänt denna,

—

en ny ansökan om tillstånd att avlyssna samma telefonanslutning gjordes vid en senare tidpunkt (cirka en månad senare) och godkändes av den nya behöriga domstolen,

—

ingen av de godkända ansökningarna innehåller en motivering,

—

lagbestämmelsen som fastställde överföringen av behörigheten var otydlig och ledde till en mängd motstridiga domstolsbeslut och föranledde därför ett bindande tolkningsbeslut från Varhoven sad cirka två år efter överföringen och den aktuella telefonavlyssningen,

—

domstolen som har att avgöra föreliggande mål har inte befogenhet att fatta beslut om ansökningar om användning av särskilda utredningsmetoder (telefonavlyssning), men den är behörig att fatta beslut om lagligheten hos en genomförd telefonavlyssning, vilket även omfattar att fastställa att ett tillstånd inte uppfyller lagkraven och att därför bortse från bevis som inhämtats på detta sätt, och att denna befogenhet endast är för handen om ett giltigt tillstånd för telefonavlyssning har meddelats,

—

användningen av denna bevisning (de tilltalades telefonsamtal, som en domstol gett tillstånd att avlyssna, men som redan hade förlorat sin behörighet) är av grundläggande betydelse för att avgöra frågan om ansvaret såsom ledare av en kriminell organisation som bildats i syfte att begå skattebrott enligt mervärdesskattelagen, eller såsom anstiftare för de konkreta skattebrotten, varvid han endast kan dömas till ansvar om dessa telefonsamtal får användas som bevisning och han i annat fall måste frikännas.