EU tax law WEB Crewprint - C-611/19

23.3.2020   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 95/9

1)

Är det förenligt med de relevanta bestämmelserna [om avdrag för mervärdesskatt] i direktiv 2006/112 (1) och med principen om skatteneutralitet med en rättslig tolkning och en nationell praxis, enligt vilka skattemyndigheten kan avslå en ansökan om [avdrag för mervärdesskatt] med avseende på en ekonomisk transaktion mellan parterna, på grund av att myndigheten anser att formen för rättsförhållandet mellan parterna är bedräglig (entreprenadavtal) eftersom den medför rätt till avdrag och skattemyndigheten i stället enligt 1 § 7 [skatteförfarandelagen] kvalificerar den som en verksamhet (agentverksamhet) som inte ger rätt till avdrag, eftersom myndigheten anser att parternas agerande motsvarar skatteflykt med motiveringen att fakturamottagarens verksamhet inte nödvändigtvis behövde ha [den formen av näringsverksamhet], eftersom denne även hade kunnat bedriva verksamheten som agent? Som ett villkor för [avdragsrätt], har de beskattningsbara personerna i detta sammanhang en skattemässig skyldighet att välja den ekonomiska verksamhet som innebär en större skattebörda för dem, eller utgör det ett förfarandemissbruk om de inom ramen för utövandet av sin avtalsfrihet och för andra syften än skatterättsliga, väljer en avtalsform för den ekonomiska verksamhet som de bedriver tillsammans som även får en verkan som de själva inte har eftersträvat men som medför avdragsrätt?

2)

Är det förenligt med de relevanta bestämmelserna [om avdrag för mervärdesskatt] i direktiv 2006/112 och med principen om skatteneutralitet med en rättslig tolkning och en nationell praxis, enligt vilka skattemyndigheten kan neka en beskattningsbar person som vill utnyttja rätten [att dra av mervärdesskatt] och som uppfyller de materiella och formella villkoren [för avdragsrätt] samt har vidtagit de åtgärder som krävs innan avtalet ingicks, avdragsrätt med motiveringen att skattemyndigheten anser att skapandet av en kedja är onödigt i ekonomiskt hänseende och därmed utgör ett förfarandemissbruk, eftersom underleverantören trots att denne har förmåga att tillhandahålla tjänsterna, anlitar andra underleverantörer för att tillhandahålla dem av skäl som inte har att göra med den skattepliktiga händelsen och på grund av att den beskattningsbara person som vill utnyttja [avdragsrätten] vid den tidpunkt då denne åtog sig uppdraget visste att underleverantören, som i brist på personalresurser och materiella resurser, skulle tillhandahålla tjänsterna genom att använda sig av egna underleverantörer? Påverkas svaret av den omständigheten att den beskattningsbara personen eller dennes underleverantör i kedjan har inkluderat en underleverantör med vilken de har en direkt relation eller personlig eller organisatorisk anknytning (personlig kännedom, släktskap eller samma ägare)?

3)

För det fallet att den föregående frågan ska besvaras jakande: Är kravet på att de faktiska omständigheterna ska fastställas på grundval av objektiva kriterier uppfyllt om det, i ett förfarande där skattemyndigheten anser att det ekonomiska förhållandet mellan den beskattningsbara person som vill utnyttja sin [avdragsrätt] och dennes underleverantör är irrationellt och omotiverat, när skattemyndigheten enbart bygger sin bedömning på uppgifter som lämnats av en del av underleverantörens anställda och inte fastställer vad som kännetecknar den ekonomiska verksamhet som avtalet avser, de särskilda omständigheterna kring denna verksamhet eller det ekonomiska sammanhanget i fråga på grundval av objektiva kriterier, och utan att höra de chefer som har beslutanderätt hos den beskattningsbara personen eller hos de underleverantörsföretag som ingår i kedjan? Är det under dessa omständigheter relevant huruvida den beskattningsbara personen eller de som ingår i kedjan har förmåga att tillhandahålla tjänsterna och är det nödvändigt att låta en sakkunnig medverka i detta sammanhang?

4)

Är det förenligt med bestämmelserna i direktiv 2006/112 och med effektivitetsprincipen med en rättslig tolkning och en nationell praxis, enligt vilka – när de materiella villkoren för avdragsrätten är uppfyllda och de åtgärder som [rimligen] kan krävas har vidtagits – skattemyndigheten, på grundval av omständigheter som enligt EU-domstolens domar inte motiverar [att avdragsrätten nekas] och inte är objektiva, kan anse det styrkt att det skett ett skatteundandragande och avslå en ansökan [om avdragsrätt] enbart på grund av att dessa omständigheter sammantaget föreligger hos ett tillräckligt stort antal av de granskade aktörerna i den upptäckta kedjan?