EU tax law WEB Phantasialand - C-406/20

7.12.2020   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 423/25

1)

Kan den omständigheten att marknader och nöjesparker nämns i bilaga III kategori 7 jämförd med artikel 98.2 i mervärdesskattedirektivet (1) användas som argument för att tillåta en differentiering när det gäller beskattning av en fritidspark enligt standardskattesatsen, trots att benämningen ”nöjespark” omfattar både anläggningar som drivs av ortsanknutna nöjesparksföretag och av icke ortsanknutna sådana?

2)

Är EU-domstolens praxis, enligt vilken det sammanhang där olika tjänster ingår kan medföra att dessa tjänster inte ska anses vara likartade, tillämplig på de tjänster i form av fritidsparker som drivs av icke ortsanknutna nöjesparksföretag och av ortsanknutna sådana?

3)

Om fråga 2 besvaras nekande:

Är ”genomsnittskonsumentens synvinkel”, som enligt EU-domstolens praxis utgör en väsentlig del av principen om mervärdesskattens neutralitet, ett ”tankemässigt perspektiv” som inte kan undersökas genom bevisupptagning i form av ett sakkunnigutlåtande?