Available languages

Taxonomy tags

Info

References in this case

References to this case

Share

Highlight in text

Go

Viktigt rättsligt meddelande

|

61997C0414

Förslag till avgörande av generaladvokat Saggio föredraget den 18 mars 1999. - Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien. - Fördragsbrott - Import och förvärv av vapen - Sjätte mervärdesskattedirektivet - Oförenlig nationell lagstiftning. - Mål C-414/97.

Rättsfallssamling 1999 s. I-05585


Generaladvokatens förslag till avgörande


1 Förevarande mål avser fastställelse av att Konungariket Spanien har åsidosatt rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (nedan kallat sjätte direktivet)(1) genom att inte ta ut mervärdesskatt på import till och förvärv inom gemenskapen av vapen, ammunition och materiel som endast är för militärt bruk och därigenom underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt fördraget.

Tillämpliga bestämmelser, bakgrund och förfarande

2 Enligt artiklarna 2.2 och 28a i nyssnämnda direktiv - i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/680/EEG av den 16 december 1991 med tillägg till det gemensamma systemet för mervärdesskatt och med ändring av direktiv 77/388/EEG med sikte på avskaffandet av fiskala gränser(2) - skall mervärdesskatt betalas för införsel av varor (till gemenskapens territorium) och för förvärv inom gemenskapen av varor. I artikel 14 i direktivet anges de undantag som medges för införsel av vissa varor till gemenskapen och i artikel 28c B anges undantagna förvärv av varor inom gemenskapen. I artikel 28.3 b föreskrivs dessutom att medlemsstaterna under övergångsperioden får "fortsätta att undanta de verksamheter som anges i bilaga F enligt befintliga villkor i medlemsstaten i fråga" vid tidpunkten för sjätte direktivets ikraftträdande, det vill säga den 1 januari 1978. I punkterna 23 och 25 i bilagan anges bland annat transaktioner som avser flygplan som används av statliga institutioner samt krigsfartyg. I artikel 28.4 preciseras att "[ö]vergångsperioden skall från början vara fem år från och med den 1 januari 1978".(3) Enligt artikel 28.3 a, som infördes genom ovannämnda direktiv 91/680, ges Spanien slutligen rätt att undanta de transaktioner från mervärdesskatt som avses i punkterna 23 och 25 i bilaga F.(4)

3 För att rätta sig efter villkoren för anslutningen till gemenskapen och i synnerhet efter de villkor som föreskrevs i artikel 395 i anslutningsfördraget(5) infördes mervärdesskatt i Spaniens rättsordning den 1 januari 1986 genom lag nr 30/85 av den 2 augusti 1985.(6) Något specifikt undantag för import till och förvärv inom gemenskapen av vapen föreskrevs emellertid inte. I anslutningsakten föreskrevs heller inte att Spanien skulle beviljas några undantag för transaktioner avseende ovannämnda varor. Undantag med detta innehåll infördes emellertid ensidigt av Spanien genom lag nr 6/87 av den 14 maj 1987.(7) Enligt den lagen, avseende budgetanslag för försvarsmaktens investeringar och driftskostnader, skulle nämligen inte någon mervärdesskatt tas ut på införsel till och förvärv inom gemenskapen av "vapen, ammunition och materiel som endast är för militärt bruk" för det program som avsåg att modernisera de väpnade styrkornas materiel, utrustning och beväpning under perioden 1986-1994.(8) Lagen trädde i kraft den 14 maj 1987, men har verkan från och med den 1 januari 1986.

4 Genom en formell underrättelse som delgavs den 7 februari 1990 inledde kommissionen ett fördragsbrottsförfarande gentemot Spanien och gjorde gällande att sagda stat åsidosatt artikel 2.2 i sjätte direktivet genom att föreskriva om undantag från mervärdesskatteplikt för viss import till och vissa förvärv inom gemenskapen av militär materiel. De spanska myndigheterna svarade genom skrivelse av den 7 maj 1990. Genom ett motiverat yttrande av den 6 augusti 1996 gjorde kommissionen gällande att Spanien hade åsidosatt sina skyldigheter enligt sjätte direktivet genom att införa ovannämnda undantag. Eftersom Spanien inte rättat sig efter yttrandet inom den föreskrivna fristen, väckte kommissionen den 5 december 1997 förevarande talan.

Prövning i sak

Parternas argument

5 Kommissionen har gjort gällande att enligt sjätte direktivet skall all import till och alla förvärv av varor inom gemenskapen påföras mervärdesskatt, med undantag för de transaktioner som anges i artiklarna 14 eller 28c i samma direktiv samt för det undantag som avses i artikel 28.3 b i detsamma. Enligt sistnämnda bestämmelse ges medlemsstaterna rätt att under övergångsperioden fortsätta att undanta vissa transaktioner som föreskrivs i bilaga F till direktivet. De enda ytterligare undantag som enligt kommissionen tillåts är de undantag som eventuellt föreskrivs i anslutningsakterna för Europeiska gemenskapens nya medlemsstater. Enligt kommissionen kan förevarande fall inte hänföras till något av ovannämnda undantag. Dels anges de transaktioner som avses i den spanska lagen nr 6/87 varken i artikel 14 eller i artikel 28c och dels kan inte heller artikel 28.3 b - vilken som ovan angivits avser möjligheten att bibehålla vissa i den berörda medlemsstaten redan befintliga undantag vid tiden för direktivets ikraftträdande - göra de omtvistade undantagen lagliga, eftersom lagen om införande av undantagen utfärdades i maj 1987, det vill säga efter att anslutningsakten trätt i kraft. Kommissionen har påpekat att det skulle förhålla sig annorlunda om det i anslutningsakten hade införts en särskild klausul i syfte att ge Spanien en sådan möjlighet.

Kommissionen anser dessutom att den möjlighet som genom ovannämnda direktiv 91/680 gavs Spanien att undanta de transaktioner som avses i punkterna 23 och 25 i bilaga F till sjätte direktivet (transaktioner avseende krigsfartyg och flygplan) inte befriar sagda medlemsstat från ansvar för det fördragsbrott som följer av att lag nr 6/87 utfärdats. Även om en sådan möjlighet hade givits Spanien, skulle Spaniens fördragsbrott kvarstå oförändrat och i sin helhet för perioden mellan den dag då lag nr 6/87 trädde i kraft och den dag då den spanska regeringen tillåtits att bevilja det begränsade undantaget.

6 Den spanska regeringen har för det första hävdat att undantaget i lag nr 6/87 från mervärdesskatteplikt för transaktioner avseende militär materiel är förenligt med gemenskapsrätten, eftersom det utgör skyddsåtgärder enligt artikel 223.1 b i EG-fördraget som är "nödvändiga för att skydda [dess] väsentliga säkerhetsintressen" och hänför sig till "tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel". Undantagen i 1987 års spanska lag skulle nämligen syfta till att garantera att väsentliga målsättningar i Spaniens övergripande strategiska plan (Plan Estratégico Conjunto) uppnås och att garantera att de spanska stridskrafterna effektivt skall kunna säkerställa det nationella försvaret och genomföra åtaganden som Spanien har inom ramen för sitt deltagande i NATO. Till stöd för sin uppfattning har den spanska regeringen hänvisat till ingressen i lag nr 6/87, i vilken anges att lagens främsta syfte är att "bestämma och tilldela finansiella resurser som skall göra det möjligt att förstärka och modernisera de ... väpnade styrkorna och utgöra grunden för den ekonomiska och finansiella övergripande strategiska planen". Den spanska regeringen hävdar dessutom att ett upphävande av undantaget från mervärdesskatteplikt för vapen, till skillnad från vad kommissionen anser, inte skulle få oöverskådliga finansiella effekter och påpekar i det avseendet att ett upphävande för år 1998 skulle ha medfört en utgiftsökning motsvarande tre miljoner pesetas.

Kommissionen har ifrågasatt denna uppfattning och, med avseende på förfarandet, hävdat att detta argument inte kan prövas, eftersom det inte åberopats under något skede av det administrativa förfarandet. I sak har kommissionen därefter gjort gällande att det inte skulle äventyra spanska intressen att låta import av vapen omfattas av mervärdesskattesystemet, eftersom de kostnader för staten som detta skulle medföra skulle vara ytterst blygsamma och därför att de spanska myndigheterna under alla omständigheter, trots att det åligger dem, inte har bevisat den skada som kunnat följa för väsentliga säkerhetsintressen av att transaktionerna i fråga påfördes mervärdesskatt.

7 Den spanska regeringen har dessutom gjort gällande att undantagen från mervärdesskatteplikt i lag nr 6/87 under alla omständigheter bör anses vara rättsenliga med tillämpning av artikel 28.3 b i sjätte direktivet, som tillåter medlemsstaterna att fortsätta att undanta de transaktioner som avses i bilaga F från mervärdesskatt på samma villkor som rådde i deras rättsordningar när direktivet trädde i kraft, det vill säga den 1 januari 1978. Artikel 28.3 b borde nämligen tillämpas även på de stater som i likhet med Spanien blivit medlemmar av gemenskapen efter sagda datum, eftersom det annars skulle ge upphov till särbehandling mellan "gamla" och "nya" medlemsstater i fråga om de konkurrensvillkor som ligger till grund för gemenskapens regler om skatteharmonisering och betydande konkurrensfördelar omotiverat skulle ges de "gamla" medlemsstaterna. Enligt Spanien borde således även de nya medlemsstaterna kunna använda sig av den rättighet som föreskrivs i artikel 28.3 b i sjätte direktivet, även om detta inte uttryckligen föreskrivs i anslutningsfördraget.

8 Slutligen har den spanska regeringen konstaterat att undantagen i fråga infördes i dess rättsordning genom lag nr 44 av den 7 juli 1982(9), vilken befriade import av materiel för de spanska väpnade styrkorna från kompensationsskatten avseende interna skatter och avgifter, och att förmånssystemet i fråga har absorberats av den nationella lagstiftning (det rör sig om ovannämnda lag nr 30/85) som till följd av Spaniens anslutning till gemenskapen införde mervärdesskatt från och med dennas ikraftträdande, det vill säga från och med den 1 januari 1986. Undantaget från mervärdesskatteplikt för transaktioner avseende militär materiel skulle således ha funnits i Spanien redan vid tiden för sagda stats anslutning till gemenskapen och därför borde det med tillämpning av artikel 28.3 b anses vara förenligt med direktivet från och med den 1 januari 1986.

Huruvida det föreligger ett fördragsbrott

9 Enligt artikel 2.2 i sjätte direktivet skall mervärdesskatt betalas för all import av varor till Europeiska gemenskapen(10) med undantag för de transaktioner som är befriade enligt artikel 14 i samma direktiv. Enligt artikel 28a skall mervärdesskatt även påföras förvärv inom gemenskapen av varor mot ersättning inom landets territorium av en skattskyldig person som agerar i denna egenskap, självfallet med undantag för de transaktioner som är undantagna redan enligt ovannämnda artikel 28.3 b. Det råder inte något tvivel om att den import och de förvärv av militär materiel som den spanska lagen nr 6/87 är tillämplig på faller inom tillämpningsområdet för sjätte direktivet.

10 Då detta har klargjorts, är det nödvändigt att först avgöra om dessa transaktioner kan anses vara motiverade med tillämpning av den skyddsklausul som avses i artikel 223.1 b i fördraget, som den spanska regeringen i första hand hävdar, och därefter om de kan hänföras till ett eller flera av de fall då medlemsstaterna enligt direktivet får föreskriva undantag, och således är rättsenliga, som den spanska regeringen i andra hand hävdar.

11 Vad beträffar den påstådda tillämpningen av skyddsklausulen i artikel 223.1 b i fördraget på den import och de förvärv av vapen som avses i den spanska lagen nr 6/87, vill jag erinra om att det i den bestämmelsen föreskrivs att "[v]arje medlemsstat får vidta åtgärder, som den anser nödvändiga för att skydda sina väsentliga säkerhetsintressen i fråga om tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel".

Kommissionen har inledningsvis, med avseende på förfarandet, invänt att den spanska regeringen i detta skede inte kan begära att ovannämnda bestämmelse skall tillämpas, eftersom det inte har begärts under något skede av det administrativa förfarandet. Med andra ord anser kommissionen att Spaniens undantag har åberopats för sent och således inte kan beaktas av domstolen. Jag anser inte att det finns fog för denna invändning, eftersom det inte finns någon särskild processuell bestämmelse som kräver att de argument som gjorts gällande under det administrativa förfarandet och de som senare anförs vid domstol skall överensstämma. Det förefaller heller inte vara möjligt att i rättspraxis slå fast en sådan bestämmelse, eftersom det skulle strida mot den allmänna principen om att rätten till försvar skall kunna utövas fritt och fullt ut. Därtill skall anges att den rättspraxis som kommissionen har åberopat för att stödja sin uppfattning inte är relevant. Den avser nämligen en annan situation som inte är jämförbar med den aktuella, nämligen den då den medlemsstat som är föremål för en talan med stöd av artikel 169 i fördraget just i syfte att garanteras rätten till försvar gör gällande att "talan inte [kan] grundas på andra anmärkningar än dem som har angivits i det motiverade yttrandet".(11) I förevarande fall skulle det röra sig om att tillämpa samma princip av motsatt skäl, det vill säga inte för att förstärka, utan för att begränsa, rätten till försvar för den medlemsstat som är motpart till institutionen.

12 För att sedan i sak pröva frågan huruvida det är möjligt att i förevarande fall tillämpa skyddsklausulen i artikel 223.1 b, skall inledningsvis erinras om att skyddsklausulerna i fördraget skall tolkas restriktivt, eftersom de utgör undantag från det ordinarie systemet(12) och att det av de gemensamma principerna i fråga om bevisbörda följer att de medlemsstater som gör gällande att en skyddsklausul skall tillämpas är skyldiga att bevisa att de åtgärder som vidtagits är nödvändiga för att skydda nationella säkerhetsintressen. Således skall bedömas om Spanien har bevisat att de omtvistade undantag som föreskrivs i lag nr 6/87 är nödvändiga för att uppnå sagda syfte. Jag anser att detta inte har bevisats i förevarande fall. Även om det, till skillnad från vad kommissionen hävdar, klart framgår av ingressen till nyssnämnda lag att den nationelle lagstiftarens syfte är att skydda nationella säkerhetsintressen genom att garantera en förstärkning och modernisering av de väpnade styrkorna, framgår det inte hur uttag av mervärdesskatt på import och förvärv av vapen skulle kunna leda till så stora kostnader för staten att dessa målsättningar äventyrades. Det skall nämligen beaktas att intäkterna från den mervärdesskatt som belastar transaktionerna skulle återvända till statskassan, med undantag för en obetydlig procentandel som i form av egna medel skulle tillfalla gemenskapen.(13) Den beräkning som Spanien företett i sitt svaromål förefaller inte beakta att det belopp som motsvarar mervärdesskatten på militär materiel, trots att det utgör en utgift för medlemsstaten som utges av försvarsministeriet, slutligen till stor del kommer att inkasseras av staten själv och således inte kan påverka detta avgörande.

13 Följaktligen skall konstateras att den spanska regeringen inte har bevisat att det skulle kunna äventyra skyddet av Konungariket Spaniens väsentliga säkerhetsintressen om det i lag nr 6/87 föreskrivna undantaget från mervärdesskatteplikt för import och förvärv av vapen, ammunition och materiel som endast är för militärt bruk upphävdes, varför de undantag som föreskrivs i sagda lag inte kan anses vara motiverade enligt artikel 223.1 b i fördraget. Det är rentav överflödigt att tillägga att det, till skillnad från vad kommissionen hävdar, inte är nödvändigt att bedöma om Spanien har missbrukat sina rättigheter enligt artikel 225 i fördraget, eftersom skyddsklausulen i artikel 223.1 b i fördraget inte har ansetts vara tillämplig i förevarande fall.

14 Vad beträffar möjligheten att helt eller delvis hänföra de transaktioner avseende militär materiel som avses i den spanska lagen nr 6/87 till ett av de undantag som gemenskapslagstiftningen tillåter medlemsstaterna att införa, skall inledningsvis påpekas att artiklarna 14 och 28.c B i sjätte direktivet, i vilka en förteckning ges över import och förvärv inom gemenskapen som har undantagits från mervärdesskatteplikt, inte på något sätt kan anses omfatta till de transaktioner avseende militär materiel som avses i den spanska lagen. Den bestämmelse i direktivet om undantag som den spanska regeringen i huvudsak har åberopat för att hävda att dess lagstiftning om militär materiel är rättsenlig är artikel 28.3 b, enligt vilken medlemsstaterna får fortsätta att under en övergångsperiod undanta de verksamheter som anges i bilaga F, däribland de i punkterna 23 och 25 angivna transaktioner som avser flygplan som används av statliga institutioner och uthyrning av krigsfartyg. De angivna transaktionerna avser a) "[l]everans, förändring, reparation, underhåll, befraktning och uthyrning av flygplan inklusive utrustning som ingår i eller används på dessa om de används av statliga institutioner", respektive b) "[l]everans, förändring, reparation, underhåll, befraktning och uthyrning av krigsfartyg".

Den spanska regeringen hävdar att bestämmelsen i fråga bör tolkas extensivt, varigenom undantagen från mervärdesskatteplikt för de transaktioner som avses i punkterna 23 och 25 bör anses omfatta samtliga transaktioner som avses i den spanska lagen nr 6/87. Denna uppfattning kan inte vinna bifall, eftersom föreskrifterna i punkterna 23 och 25 rör väl avgränsade transaktioner avseende militär materiel som till följd av sitt innehåll endast kan hänföras till vissa av de transaktioner avseende militär materiel som undantas enligt den spanska lagen, närmare bestämt dem som avser flygplan som används av statliga institutioner och uthyrning av krigsfartyg. En extensiv tolkning av dessa undantag skulle strida mot den allmänna rättsliga principen att regler i vilka undantag föreskrivs (till vilka bestämmelser om befrielse från mervärdesskatteplikt skall räknas) skall tolkas strikt. Domstolen har vid upprepade tillfällen fastslagit att "de uttryck som har använts för att beteckna de undantag från skatteplikt som avses i ... i sjätte direktivet ... skall tolkas strikt, eftersom de utgör avvikelser" från en allmän princip.(14) Därtill skall påpekas att den spanska regeringen inte har givit något argument för att bevisa att bestämmelserna i lag nr 6/87 kan hänföras till undantagen i punkterna 23 och 25.

Vad sedan beträffar tillämpningen i tiden av det undantag som avses i artikel 28.3 b, vilket enligt ordalydelsen endast skulle gälla för redan befintliga undantag i den berörda medlemsstaten vid tiden för sjätte direktivets ikraftträdande, hävdar den spanska regeringen att bestämmelsen bör tillämpas extensivt och således möjliggöra undantag från mervärdesskatteplikt för de transaktioner som avses i punkterna 23 och 25 i bilaga F, trots att liknande undantag inte förelåg i den spanska rättsordningen vid tiden för Spaniens anslutning till gemenskapen. En sådan tolkning skulle säkerställa likabehandlingen av "gamla" och "nya" medlemsstater. Detta resonemang är inte övertygande. Det skall nämligen understrykas att den "nya" medlemsstaten har rätt att införa undantagen i fråga även om den har anslutit sig till gemenskapen efter sjätte direktivets ikraftträdande och även om denna rätt inte anges i anslutningsakten, på villkor att det i den "nya" statens rättsordning redan från anslutningsögonblicket föreskrevs undantag liknande dem som anges i bilaga F till sjätte direktivet.(15) Denna tolkning ger inte upphov till någon diskriminering mellan "gamla" och "nya" medlemsstater i gemenskapen, eftersom det tillämpliga systemet blir detsamma för samtliga stater från och med att de blir medlemmar av gemenskapen.

15 Den spanska regeringen har därefter försökt att med olika argument bevisa att de undantag som föreskrivs i den spanska lagen nr 6/87 och som kan hänföras till punkterna 23 och 25 i bilaga F redan förelåg vid tiden för Spaniens anslutning till gemenskapen och att de således är rättsenliga ur gemenskapsrättslig synvinkel.

16 Ur detta perspektiv har den spanska regeringen inledningsvis erinrat om ovannämnda lag nr 44/82, vilken befriade import av materiel för de väpnade styrkorna från kompensationsskatten avseende interna skatter och avgifter, och gjort gällande att ovannämnda lag nr 30/85, genom vilken mervärdesskatten infördes, implicit skall ha absorberat detta förmånssystem från och med sitt ikraftträdande, det vill säga från och med den 1 januari 1986. Artikel 28.3 b skulle därför vara tillämplig i förevarande mål, då undantagen påstås ha förelegat redan när det nya skattesystemet trädde i kraft. Jag delar inte denna uppfattning, dels för att det undantag som avses i lag nr 44/82 avser en skatt som inte överensstämmer med mervärdesskatten, dels för att artikel 28, som innehåller ett undantag från det ordinarie mervärdesskattesystemet, måste tolkas restriktivt.

17 Ur samma perspektiv förefaller den spanska regeringen även göra gällande att den spanska lagen nr 6/87 gäller retroaktivt från och med tidpunkten för Spaniens anslutning till gemenskapen och att undantagen i sagda lag därför bör anses ha förelegat ända sedan den 1 januari 1986 och således omfattas av tillämpningsområdet för artikel 28.3 b. Detta argument är inte övertygande. Det grundar sig på en tolkning av sagda bestämmelse som uppenbart strider mot dess syfte, vilket är att tillåta begränsade undantag under en övergångsperiod för att göra det möjligt att gradvis anpassa de nationella bestämmelserna till direktivet. Enligt detta argument skulle i allt väsentligt de nya medlemsstaterna utan fog ges rätt att kringgå direktivets bestämmelser.

18 Den spanska regeringen har slutligen åberopat direktiv 91/680, genom vilket grunddirektivet har ändrats och kompletterats väsentligt. Bland annat har ett nytt stycke införts i artikel 28, nämligen stycke 3a, som ger Spanien rätt att undanta de transaktioner från mervärdesskatt som avses i punkterna 23 och 25 i bilaga F, nämligen dem som avser flygplan och krigsfartyg. Den spanska regeringen anser att därigenom blir de undantag rättsenliga som avses i den spanska lagen nr 6/87, närmare bestämt de undantagna transaktioner som kan hänföras till dem som avses i ovannämnda punkter i bilaga F.

Jag delar denna uppfattning, med ett klargörande i fråga om den tidpunkt från vilken undantagen börjar vara rättsenliga. Följande omständighet måste nämligen beaktas. Att Spanien med stöd av direktiv 91/680 kunnat komma i åtnjutande av de undantag som avses i punkterna 23 och 25 i bilaga F gör inte att dess fördragsbrott bortfaller i sin helhet. Dels kan de undantag som föreskrivs i den spanska lagstiftningen endast delvis hänföras till undantagen i ovannämnda punkter, dels kunde de spanska myndigheterna, i varje fall från det att Spanien anslöt sig till gemenskapen och fram till det att direktiv 91/680 trädde i kraft, inte införa något undantag i den spanska rättsordningen för transaktioner avseende militär materiel, inbegripet sådan materiel som avses i punkterna 23 och 25.

19 Sammanfattningsvis anser jag att de transaktioner som enligt den spanska lagen nr 6/87 undantas från mervärdesskatteplikt är rättsenliga ur gemenskapsrättslig synvinkel endast i den mån som de avser flygplan och krigsfartyg och under alla omständigheter först från och med ikraftträdandet av direktiv 91/680. Utöver detta begränsade område har Spanien, såväl i sak som i fråga om undantagens verkningar i tiden, gjort sig skyldigt till det påtalade fördragsbrottet, vilket skall fastställas.

20 Med hänsyn till det ovanstående skall kommissionens talan mot Konungariket Spanien bifallas.

Rättegångskostnader

21 Konungariket Spanien har tappat målet. Enligt artikel 69.2 i domstolens rättegångsregler skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom kommissionen har framställt ett sådant yrkande, skall Konungariket Spanien förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

Förslag till avgörande

22 Med hänsyn till det ovanstående föreslår jag att domstolen skall

- fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund genom att inte ta ut mervärdesskatt på import till och förvärv inom gemenskapen av vapen, ammunition och materiel som endast är för militärt bruk, med undantag för sådana flygplan och krigsfartyg som avses i punkterna 23 och 25 i bilaga F till samma direktiv, trots föreskrifterna i artiklarna 2.2, 14, 28a och 28c B i direktivet i fråga, samt

- förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

(1) - EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28.

(2) - EGT L 376, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 33.

(3) - Övergångsperioden har förlängts och följaktligen har de medlemsstater som undantog transaktionerna i bilaga F kunnat fortsätta att göra det.

(4) - Rätten att bevilja detta undantag gavs Spanien "[i] avvaktan på ett beslut av rådet, som, enligt artikel 3 i direktiv 89/465/EEG" (EGT L 226, s. 21; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 14), "har att verka för upphävande av de övergångsundantag som föreskrivs i punkt 3" i artikel 28.

(5) - Akten om anslutningsvillkoren för Konungariket Spanien och Republiken Portugal och om anpassningarna av fördragen (EGT L 302, 1985, s. 23) undertecknades den 1 juni 1985 och trädde i kraft den 1 januari 1986. Enligt artikel 395 skall de nya medlemsstaterna genomföra de åtgärder som är nödvändiga för att "de från och med anslutningsdagen skall kunna följa de direktiv ...", däribland mervärdesskattedirektivet.

(6) - BOE av den 9 augusti 1985. Genom artikel 20 i den lagen utsträcks nämligen mervärdesskattesystemet till all införsel av varor. I artikeln preciseras att "med avseende på uttag av skatten, definieras import som införsel av varor till den spanska halvön eller Balearerna, oavsett vilken användning de är avsedda att få och oavsett importörens status".

(7) - BOE av den 19 maj 1987.

(8) - Denna period förlängdes sedan till år 1998 genom lag nr 9 av den 15 oktober 1990.

(9) - BOE av den 21 juli 1982.

(10) - Enligt domstolen (dom av den 5 maj 1982 i mål 15/81, Schul, REG 1982, s. 1409, punkt 14; svensk specialutgåva, volym 6, s. 369) inträder skattskyldigheten vid importtransaktioner "vid den tidpunkt då varorna kommer in till en medlemsstat, oavsett om det sker en transaktion, och oavsett om transaktionen genomförs mot eller utan vederlag av en skattskyldig person eller en privatperson". Detta har bekräftats i dom av den 23 januari 1986 i mål 39/85, Bergeres-Becque (REG 1986, s. 259, punkt 7).

(11) - Se domstolens dom av den 4 december 1997 i mål C-207/96, kommissionen mot Italien (REG 1997, s. I-6869), punkterna 17 och 18. Se i analogi därmed dom av den 28 april 1993 i mål C-306/91, kommissionen mot Italien (REG 1993, s. I-2133), punkt 22, av den 28 mars 1985 i mål 274/83, kommissionen mot Italien (REG 1985, s. 1077), samt av den 11 juli 1984 i mål 51/83, kommissionen mot Italien (REG 1984, s. 2793), punkt 5.

(12) - Se domstolens dom av den 19 december 1968 i mål 13/68, Salgoil (REG 1968, s. 661; svensk specialutgåva, volym 1, s. 367), i viken domstolen med avseende på artiklarna 36, 224 och 226 i fördraget fastslog att "[o]m medlemsstaternas intressen ges särskild vikt i dessa bestämmelser, bör det dock noteras att de avser väl avgränsade undantagsfall som inte skall tolkas extensivt".

(13) - Se rådets beslut 94/728/EG, Euratom av den 31 oktober 1994 om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 293, s. 9; svensk specialutgåva, område 10, volym 3, s. 192). I artikel 2.4 i det beslutet klargörs att "Den enhetliga procentsats[en] ... skall motsvara den sats som följer av följande beräkning: a) Följande satser skall tillämpas på medlemsstaternas beräkningsunderlag för mervärdesskatt: ... 1,08 % 1998 [,] 1,00 % 1999." och att "[s]atsen på 1,00 % 1999 skall tillämpas tills detta beslut ändras".

(14) - Se domstolens dom av den 5 juni 1997 i mål C-2/95, SDC (REG 1997, s. I-3017), punkt 20. Se även dom av den 15 juni 1989 i mål 348/87, Stichting Uitvoering Financiële Acties (REG 1989, s. 1737), punkt 13. Denna princip har fastslagits med avseende på det i artikel 13 i sjätte direktivet föreskrivna undantaget för tillhandahållande av tjänster mot vederlag men är självfallet tillämplig på de undantag som avses i artikel 28.3 b (se i det avseendet generaladvokaten Cruz Vilaças förslag till avgörande i mål 122/87, kommissionen mot Italien (REG 1988, s. 2685), punkt 22.

(15) - Domstolen fastslog i dom av den 8 juli 1986 i mål 73/85, Kerrutt (REG 1986, s. 2219), punkt 17, att "själva lydelsen av [artikel 28.3 b] utgör hinder för ett införande av nya undantag eller en utvidgning av de undantag som gäller efter den dag då direktivet träder i kraft". Utan att skilja mellan "gamla" och "nya" medlemsstater preciserade domstolen dessutom i dom av den 17 oktober 1991 i mål C-35/90, kommissionen mot Spanien (REG 1991, s. I-5073), punkt 9, att "att giltighetstiden för övergångsreglerna om undantag från mervärdesskatt förlängs utöver den ursprungliga fristen kan inte motivera att medlemsstaterna får möjlighet att medge undantag som de inte har befogenhet att medge", eftersom en sådan möjlighet enligt domstolen "skulle ... äventyra syftet med artikel 28.3 b, vilket består i att möjliggöra en gradvis anpassning av nationell lagstiftning på ifrågavarande områden".