Available languages

Taxonomy tags

Info

References in this case

Share

Highlight in text

Go

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

MACIEJ SZPUNAR

föredraget den 18 februari 2016 (1)

Mål C-200/14

Silvia Georgiana Câmpean

mot

Serviciul Fiscal Municipal Mediaș,

tidigare Administrația Finanțelor Publice a Municipiului Mediaș

och

Administrația Fondului pentru Mediu

(begäran om förhandsavgörande från Tribunalul Sibiu (Rumänien))

Mål C-288/14

Silvia Ciup

mot

Administrația Județeană a Finanțelor Publice Timiș - Direcția Generală Regională a Finanțelor Publice Timișoara

(begäran om förhandsavgörande från Tribunalul Sibiu (Rumänien))

”Begäran om förhandsavgörande – Återbetalning av otillbörligen uppburen skatt – Principerna om likvärdighet och effektivitet – Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Artiklarna 17, 20, 21.1 och 47– Skatt som har tagits ut i strid med unionsrätten – Nationell lagstiftning om återbetalning – Verkställigheten av domstolsavgöranden mot offentliga myndigheter – Uppdelning av återbetalningen under en femårsperiod – Kravet på utverkande av ett domstolsavgörande – Ränteberäkningsmetod – Begränsad möjlighet att räkna av skattetillgodohavanden mot befintliga skatteskulder – Hinder mot att kräva ett verkställighetsförfarande”





 Inledning

1.        Frågor om den skatt som tas ut i Rumänien vid registrering av motorfordon uppkommer sedan flera år ständigt i domstolens rättspraxis. Till följd av en rad avgöranden från domstolen har det fastställts att skatten i dess nya form strider mot unionsrätten.(2) Därmed har frågan emellertid inte lösts, eftersom de bestämmelser om återbetalning av skatten vilka antagits av rumänska myndigheter på motsvarande sätt visar sig vara problematiska.(3)

2.        De tolkningsfrågor som två rumänska domstolar, oberoende av varandra, har framställt vid domstolen i förevarande mål rör just denna fråga. De två målen förenades visserligen inte, men domstolen beslutade att handlägga dem tillsammans, eftersom de tolkningsfrågor som framställts i de två målen överlappar varandra i stor utsträckning. Jag har av den anledningen också beslutat att avge ett gemensamt förslag till avgörande i de båda målen.

 Tillämpliga bestämmelser

 Unionsrätt

3.        Den skatt som klagandena i de båda målen i den nationella domstolen har begärt återbetalning av har förklarats vara oförenlig med artikel 110 FEUF. Av domstolens rättspraxis följer att sådan skatt ska återbetalas enligt unionsrätten.(4) Återbetalning ska ske i enlighet med principerna om likvärdighet och effektivitet. Det är mot bakgrund av ovannämnda principer som de bestämmelser som är föremål för tolkningsfrågorna i förevarande mål ska bedömas.

4.        De hänskjutande domstolarna har för övrigt åberopat flera bestämmelser i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, framför allt artiklarna 17, 20, 21.1 och 47.

 Rumänsk rätt

5.        De slutsatser som drogs till följd av ovannämnda domar från domstolen – att den skatt som uttas vid registrering av begagnade motorfordon som importerats från andra medlemsstater strider mot unionsrätten – föranledde de rumänska myndigheterna att återbetala mycket stora belopp som tagits ut i form av denna skatt. Mot denna bakgrund fastställde nämnda myndigheter särskilda regler för återbetalning som infördes i lagstiftningsdekret nr 8 av den 26 februari 2014 om ändring och komplettering av vissa normativa bestämmelser och andra skatte- och budgetbestämmelser (Ordonanța de urgență a Guvernului nr. 8 din 26 februarie 2014 pentru modificarea și completarea unor acte normative și alte măsuri fiscal-bugetare) (nedan kallad regeringsdekret nr 8/2014). I artikel XV i dekretet föreskrivs följande:

”1)      Betalning av belopp som fastställts i domstolsavgöranden om återbetalning av utsläppsskatt för motorfordon, av ränta för perioden fram till dess full betalning sker och av rättegångskostnader, samt av övriga kostnader som fastställts av domstol, som är verkställbara till den 31 december 2015, ska ske inom fem kalenderår, varvid 20 procent av det totala beloppet ska betalas varje år.

2)      Ansökningar om återbetalning från sådana beskattningsbara personer som avses i punkt 1 ska, i enlighet med bestämmelserna i dekret nr 92/2003 om skatteprocesslagen, i dess ändrade och fullständiga lydelse, behandlas inom 45 dagar från den tidpunkt då ansökan inlämnades. De årliga återbetalningarna sker i enlighet med det schema som Administraţia Fondului pentru Mediu (miljömyndigheten) fastställt.

3)      Den frist som anges i punkt 1 börjar löpa vid den tidpunkt då fristen i punkt 2 löpt ut.

4)      Under den tidsperiod som anges i punkt 1, vilandeförklaras samtliga eventuella exekutiva åtgärder.

5)      De belopp som anges i punkt 1, som betalas i enlighet med förevarande lagdekret, omräknas mot bakgrund av konsumentprisindex som meddelas av Institutul Naţional de Statistică (den nationella statistiska myndigheten).

6)      Ministern för miljö och klimatförändring och ministern för offentliga finanser ska tillsammans besluta om förfarandet för betalning av de belopp som följer av exekutionstitlarna och ska därvid iaktta de tidsfrister som anges i punkt 1.

7)      Resterande betalningar av de belopp som är hänförliga till exekutionstitlar som utfärdats fram till dess förevarande lagdekret trädde i kraft och som inte omfattas av exekutiva åtgärder, ska göras i enlighet med bestämmelserna i punkterna 1–6”.

6.        Genomförandebestämmelser till regeringsdekret nr 8/2014 infördes genom dekret nr 365/741/2014(5) som utfärdats av ministern för miljö och klimatförändringar (nedan kallat dekret nr 365/741/2014). Bilaga I till detta dekret innehåller bestämmelser om förfarandet för återbetalning av skatt. Enligt uppgifter i beslutet om hänskjutande föreskrivs bland annat att återbetalning endast kan ske på ansökan av den skattskyldige, till vilken det ska bifogas en styrkt kopia av det domstolsavgörande i vilket det slagits fast att skatt ska återbetalas (punkterna 1–3, 7 och 8). Fristen för att pröva ansökan om återbetalning av skatten är 45 dagar, vilket utgör ett undantag från den frist som i allmänhet föreskrivs i liknande fall, det vill säga 30 dagar (punkt 5). De belopp som ska återbetalas kan räknas av mot den berörda partens övriga skatteskulder, men enbart upp till ett belopp som motsvarar den årliga betalning (20 procent) som anges i regeringsdekret nr 8/2014 (punkt 19).

7.        I artiklarna 1–3 i dekret nr 22 av den 30 januari 2002 om verkställigheten av offentliga institutioners betalningsskyldigheter, som följer av en exekutionstitel (Ordonanţă nr. 22 din 30 ianuarie 2002 privind executarea obligaţiilor de plată ale instituţiilor publice, stabilite prin titluri executorii), i dess ändrade lydelse (nedan kallat regeringsbeslut nr 22/2002) föreskrivs följande:

”Artikel 1

1.      Fordringar gentemot offentliga institutioner och myndigheter som följer av en exekutionstitel ska betalas med de medel som står till förfogande för sådana ändamål i deras budgetar eller, i förekommande fall, anges som utgiftspost till vilken den aktuella betalningsskyldigheten är knuten.

2.      Fordringar gentemot offentliga institutioner och myndigheter som följer av en exekutionstitel kan inte betalas med sådana medel som, enligt godkänd budget, är avsedda att täcka organisations- och verksamhetskostnader, däribland personalkostnader, som har till syfte att de mål med verksamheten som uppställts i lag och för vilka dessa institutioner och myndigheter inrättats uppnås.

Artikel 2

Om verkställigheten av fordringar som följer av en exekutionstitel inte inleds eller inte fortlöper på grund av bristande medel, är den betalningsskyldiga institutionen förpliktad att inom sex månader vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla sin betalningsskyldighet. Fristen börjar löpa vid den tidpunkt då den som är betalningsskyldig mottar betalningsbeslutet från det behöriga verkställighetsorganet på borgenärens begäran.

Artikel 3

För det fall att de offentliga institutionerna inte uppfyller sin betalningsskyldighet enligt artikel 2, har borgenären rätt att kräva att exekutiva åtgärder vidtas i enlighet med det förfarande som föreskrivs i civilprocesslagen och/eller i andra tillämpliga lagbestämmelser på området.”

8.        I artikel 101 stycke 1 i finansministerns dekret nr 2336 av den 19 juli 2011 om antagande av förfaranden för verkställighet av exekutionstitlar på grundval av vilka utmätning av de offentliga myndigheternas och institutionernas tillgångar inletts vid statens finansförvaltning (Ordinul Ministerului Finanţelor Publice nr. 2.336 din 19 iulie 2011 pentru aprobarea Procedurii de punere în aplicare a titlurilor executorii în baza cărora se solicită înfiinţarea popririi conturilor autorităţilor şi instituţiilor publice deschise la nivelul unităţilor Trezoreriei Statului) (nedan kallat dekret nr 2336) anges slutligen följande:

”När domstolen har godkänt indrivningsåtgärden, är föremålet för verkställigheten endast de utmätta belopp som gäldenären innehar eller som tredje man är skyldig denne, och vilka belopp gör det möjligt att betala de fordringar som fastställts gentemot de offentliga institutionerna och myndigheterna, utan att det påverkar de begränsningar som följer av artikel 1.2 i regeringsbeslut nr 22/2002 som godkänts med kompletteringar enligt lag nr 288/2002, i dess därefter ändrade lydelse.”

 Bakgrund, förfarandet och tolkningsfrågorna

 Mål C-200/14

9.        Silvia Georgiana Câmpean, klaganden i målet vid den nationella domstolen, köpte den 9 december 2011 ett begagnat fordon som hade registrerats för första gången i en annan medlemsstat. Vid registreringen av fordonet i Rumänien betalade klaganden i målet vid den nationella domstolen ett belopp på 2737 RON i utsläppsskatt.

10.      Den 21 februari 2012 väckte klaganden talan vid den hänskjutande domstolen och yrkade återbetalning av det beloppet jämte ränta med hänvisning till att nämnda skatt var oförenlig med unionsrätten.

11.      Den 5 november 2012 ställde den hänskjutande domstolen en tolkningsfråga till domstolen om huruvida utsläppsskatten är förenlig med unionsrätten. Domstolen svarade att artikel 110 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder mot att tillämpa en sådan skatt som nämnda rumänska utsläpsskatt.(6)

12.      Den hänskjutande domstolen frågar sig emellertid huruvida dess slutsats att det föreligger en skyldighet till återbetalning av nämnda skatt kommer att ha verkan när regeringsdekret nr 8/2014 träder i kraft. Mot den bakgrunden har den hänskjutande domstolen återigen vänt sig till domstolen med följande tolkningsfråga som för ordningens skull betecknas som fråga 1:

”1)      Ska artikel 6 [FEU], artiklarna 17, 20, 21.1 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, principen om att skatt som inte får tas ut enligt unionsrätten mot bakgrund av EU-domstolens rättspraxis ska återbetalas, Europarådets ministerkommittés rekommendation R(2003) 16 och Europarådets parlamentariska församlings resolution nr 1787/2011 tolkas på så sätt att de utgör hinder för en sådan bestämmelse som artikel XV i lagdekret nr 8/2014?”

13.      Begäran om förhandsavgörande inkom till domstolens kansli den 22 april 2014. Efter det att denna fråga hade ställts till domstolen begärde klaganden i målet vid den nationella domstolen att tolkningsfrågan skulle kompletteras till följd av ikraftträdandet av lagdekret nr 365/741/2014 och även med hänsyn till de tvivel som rådde om huruvida avgörandet om att det föreligger en skyldighet till återbetalning av nämnda skatt har verkan mot bakgrund av andra bestämmelser i den rumänska lagstiftningen. Mot den bakgrunden kompletterade den hänskjutande domstolen begäran om förhandsavgörande med följande tolkningsfrågor som betecknas som frågorna nr 2–6:

”2)      Kan den unionsrätt som det hänvisas till i det beslut om hänskjutande som är föremål för mål C-200/14, samt Europarådets ministerkommittés rekommendation nr 16/2003, Europarådets parlamentariska församlings resolution nr 1787/2011 och ministerkommitténs rekommendation nr 2/1980 tolkas på så sätt att de utgör hinder för sådana bestämmelser som dem i dekret nr 365/741/2014 …, artiklarna 1, 2, och 3 i regeringsbeslut nr 22/2002 och dekret nr 2336/2011 …?

3)      Ska ovannämnda unionsrättsliga bestämmelser och EU-domstolens rättspraxis (Constanzo, 103/88, EU:C:1989:256) tolkas på så sätt att nationella administrativa myndigheter (skatte- och miljömyndigheter i förevarande fall) ex officio och direkt ska verkställa domstolsavgöranden på det förvaltningsrättsliga och skatterättsliga området utan att den återbetalningsberättigade har att ansöka om att exekutiva åtgärder vidtas eller har att iaktta vissa formella krav som uppställts av svaranden som är gäldenär?

4)      Inom vilken tidsfrist ska de nationella administrativa myndigheterna verkställa ett domstolsavgörande på det förvaltningsrättsliga och skatterättsliga området eller kvitta de återbetalningsberättigades fordringar mot andra skulder gentemot staten för att det ska anses vara ’direkt’ i enlighet med unionsrätten?

5)      Ska unionsrätten tolkas på så sätt att sådana sanktionsåtgärder som de som avses i kapitel II b i Europarådets ministerkommittés rekommendation nr 16/2003 (nämligen böter enligt artikel 24.3 i lag nr 554/2004) kan tillämpas även om sådana finansiella skyldigheter som åligger myndigheten enligt ett domstolsavgörande inte har uppfyllts?

6)      För det fall att exekutiva åtgärder vidtas gentemot den offentliga myndigheten vid verkställigheten av ett domstolsavgörande, vilka tillgångar kan utmätas med stöd av kapitel II.2 d i Europarådets ministerkommittés rekommendation nr 16/2003?”

14.      De kompletterande tolkningsfrågorna inkom till domstolens kansli den 18 december 2014.

 Mål C-288/14

15.      Silvia Ciup, klaganden i målet vid den nationella domstolen köpte ett begagnat fordon som hade registrerats för första gången i en annan medlemsstat. Vid registreringen av fordonet i Rumänien betalade klaganden i målet vid den nationella domstolen ett belopp på 1 774 RON i utsläppsskatt.

16.      Den 12 juli 2012 väckte hon talan mot motparten i målet vid den nationella domstolen och yrkade återbetalning av skatten. Eftersom yrkandet lämnades utan bifall, överklagade klaganden avgörandet till den hänskjutande domstolen. Den hänskjutande domstollen biföll överklagandet och beslutade om återbetalning av skatten jämte ränta för en 45-dagarsperiod räknad från den dag då ansökan om återbetalning av skatt inkom (denna frist löpte ut den 27 augusti 2012) till den dag då återbetalning faktiskt sker.

17.      Klaganden har i målet vid den nationella domstolen yrkat betalning av ränta som uppgår till 485 RON för tiden från erläggandet av den omtvistade skatten (det vill säga från den 15 oktober 2010) till den 27 augusti 2012. Hon har även yrkat att denna ränta ska betalas direkt och inte uppdelas i poster.

18.      Den hänskjutande domstolen konstaterade att bestämmelserna i regeringsdekret nr 8/2014 utgör hinder mot att bifalla klagandens yrkanden och beslutade att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till domstolen:

”Kan principerna om likvärdiga och effektiva rättsmedel vid åsidosättande av unionsrätten, såsom de stadgas i domstolens rättspraxis, och rätten till egendom enligt artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att de utgör hinder för nationella bestämmelser som föreskriver att den återbetalning av skatt som uppburits i strid med gemenskapsrätten, jämte ränta, som har ålagts genom domar som blir verkställbara senast den 31 december 2015 ska ske i poster under en femårsperiod?”

19.      Beslutet om hänskjutande inkom till domstolens kansli den 12 juni 2014.

 Förfarandet vid domstolen

20.      Skriftliga yttranden har ingetts av klaganden i målet vid den nationella domstolen i mål C-200/14, den rumänska regeringen och kommissionen. Klaganden i mål C-200/14 och kommissionen var representerade vid den för de båda målen gemensamma muntliga förhandlingen den 22 oktober 2015.

 Bedömning

21.      Skyldigheten att återbetala den skatt som uppburits i strid med unionsrätten jämte ränta utgör ett komplement till de rättigheter som enskilda har tillerkänts i unionsbestämmelserna av vilka överträdelsen framgår.(7) Eftersom det inte finns några unionsrättsliga bestämmelser på detta område ska regler om och förfaranden för återbetalning föreskrivas i medlemsstaternas nationella lagstiftning. Medlemsstaterna är härvid bundna av principerna om likvärdighet och effektivitet. De bestämmelser i den rumänska lagstiftningen som berörs i tolkningsfrågorna,(8) ska framför allt bedömas mot bakgrund av ovannämnda principer. De hänskjutande domstolarna vill även få klarhet i huruvida dessa bestämmelser är förenliga med vissa bestämmelser i stadgan. Jag kommer att ta ställning till denna fråga i den sista delen av förslaget till förhandsavgörande. Inledningsvis ska emellertid frågan om tolkningsfrågorna i mål C-200/14 kan tas upp till sakprövning som ställts av den rumänska regeringen granskas.

 Huruvida tolkningsfrågorna i mål C-200/14 kan tas upp till sakprövning

22.      För det första ska den rumänska regeringens invändning om att domstolen inte är behörig att tolka rättsakter som antagits inom ramen för Europarådet och att tolkningsfrågorna följaktligen inte kan tas upp till sakprövning såvida de avser sådana rättsakter prövas.(9)

23.      Jag godtar denna argumentation. Europarådets rättsakter ligger faktiskt utanför domstolens behörighetsområde och den är således inte behörig att tolka dessa. Domstolen kommer i förevarande mål således inte kunna besvara tolkningsfrågorna i den del de avser Europarådets rättsakter.

24.      För det andra ska den rumänska regeringens invändning om att tolkningsfrågorna inte kan tas upp till sakprövning granskas i sin helhet, eftersom de avser de problem som uppkommer i samband med verkställighet av ett eventuellt avgörande om en skyldighet att återbetala den omtvistade skatten, medan tvisten i målet vid den nationella domstolen endast rör fastställandet av huruvida de rumänska myndigheterna har en sådan skyldighet. Mot bakgrund av vad som anförts ovan anser den rumänska regeringen att sådana frågor är rent hypotetiska i detta skede av förfarandet.

25.      Enligt domstolens fasta rättspraxis presumeras nationella domstolars frågor om tolkningen av unionsrätten, som ställs inom ramen för den beskrivning av omständigheterna i målet och tillämplig lagstiftning som den nationella domstolen har lämnat på eget ansvar, vara relevanta. En begäran från en nationell domstol kan bara avvisas av EU-domstolen då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller föremålet för tvisten i målet vid den nationella domstolen eller då frågorna är hypotetiska eller EU-domstolen inte förfogar över de uppgifter om sakförhållandena eller de rättsliga förhållandena som är nödvändiga för att kunna besvara frågorna på ett ändamålsenligt sätt.(10)

26.      I förevarande mål är svaret på frågan om den omtvistade skatten, och även skyldigheten till återbetalning av denna skatt, är oförenlig med unionsrätten i princip givet, eftersom det följer av domstolens svar på den hänskjutande domstolens första begäran om förhandsavgörande i målet vid den nationella domstolen.(11) Det råder således ingen tvekan om att de frågor som den hänskjutande domstolen ställt i förevarande mål inte är hypotetiska och de saknar inte heller samband med den tvist som anhängiggjorts vid den hänskjutande domstolen. Däremot är frågan i vilken utsträckning den hänskjutande domstolen kommer att kunna använda de svar som domstolen tillhandahåller i sitt avgörande angående en fråga som rör tolkningen av nationell processuell lagstiftning som inte omfattas av domstolens behörighetsområde. Denna bedömning ankommer enbart på den hänskjutande domstolen. Eftersom den hänskjutande domstolen har förklarat att det är nödvändigt att den får svar på sina frågor för att kunna döma i saken kan domstolen inte ifrågasätta denna bedömning.

27.      Mot bakgrund av vad som anförts ovan anser jag att det saknas skäl att ifrågasätta huruvida tolkningsfrågorna i mål C-200/14 kan tas upp till sakprövning.

 Inledande anmärkningar angående principen om lojalt samarbete

28.      Vissa av de rumänska rättsakter, vars förenlighet med unionsrätten har ifrågasatts av den hänskjutande domstolen, framför allt regeringsdekret nr 8/2014 och dekret nr 365/741/2014, antogs efter det att domstolen meddelat de domar av vilka det framgår att den rumänska skatt som tillämpas vid registrering av fordon är oförenlig med unionsrätten.(12) Dessa rättsakter syftar till att fastställa regler om och förfaranden för återbetalning av nämnda skatter. I samband därmed kan frågan uppkomma huruvida fastställandet av bestämmelser om återbetalning av skatt efter det att skatten förklarats vara oförenlig med unionsrätten åsidosätter principen om lojalt samarbete mellan unionen och medlemsstaterna som följer av artikel 4.3 FEU.

29.      Enligt min mening utgör emellertid inte den omständigheten att det fastställts särskilda regler i sig ett åsidosättande av principen om lojalt samarbete. När medlemsstaten är tvungen att göra omfattande återbetalningar av uppburen skatt till ett stort antal skattskyldiga kan det ur den statens synvinkel inte enbart vara nödvändigt att fastställa särskilda regler för återbetalning, utan även vara fördelaktigt för de berörda skattskyldiga personerna. Sådana särskilda regler får emellertid varken vara mindre fördelaktiga än allmänna bestämmelser och får inte innebära att det i praktiken blir orimligt svårt eller omöjligt att erhålla återbetalning av skatten. Med andra ord måste de vara förenliga med principerna om likvärdighet och effektivitet.

30.      Domstolen har i och för sig med avseende på den tidigare artikel 10 EG (nu artikel 4.3 FEU) redan slagit fast att medlemsstaten i en sådan situation inte kan anta regler som begränsar möjligheten att väcka talan om återkrav av skatter som har tagits ut i strid med unionsrätten.(13) Domstolen grundade emellertid sin slutsats på principerna om likvärdighet och effektivitet.(14) Enligt min mening ska det anses att principen om lojalt samarbete inte utgör hinder för medlemsstaterna att fastställa särskilda regler om återbetalning av skatt som har förklarats vara oförenlig med unionsrätten, under förutsättning att dessa regler är förenliga med principerna om likvärdighet och effektivitet.

 Likvärdighetsprincipen

31.      Av domstolens fasta rättspraxis följer att likvärdighetsprincipen innebär att de processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet av de rättigheter som enskilda har enligt unionsrätten varken får vara mindre förmånliga än dem som avser liknande talan som grundar sig på nationell rätt.(15) Denna princip är av särskild betydelse med avseende på regler som fastställts i medlemsstaternas nationella lagstiftning särskilt för att erhålla återbetalning av skatt som förklarats vara oförenlig med unionsrätten, såsom regeringsdekret nr 8/2014 och dekret nr 365/741/2014.

32.      De hänskjutande domstolarna har inte lämnat upplysningar som gör det möjligt att bedöma om de bestämmelser i den nationella lagstiftingen som det rör sig om i målet är förenliga med likvärdighetsprincipen. Den rumänska regeringen anser emellertid att denna princip inte har åsidosatts, eftersom liknande bestämmelser, som uppdelning av återbetalningen av skatt som skattemyndigheten har att betala i poster, tillämpas i andra situationer, till exempel i fråga om statens skyldigheter på grund av anställningsförhållanden som inte fullgjorts.

33.      I detta avseende ska det emellertid framhållas att det vid bedömningen av huruvida nationella bestämmelser är förenliga med likvärdighetprincipen krävs att de jämförs med bestämmelser om skydd för rättigheter av liknande karaktär som fastställs i den nationella lagstiftningen. Domstolen uttryckte detta mycket klart i sin rättspraxis när den slog fast att iakttagandet av denna princip förutsätter att den aktuella nationella bestämmelsen tillämpas på samma sätt på talan som grundar sig på åsidosättande av unionsrätten som på talan som grundar sig på åsidosättande av nationell rätt när föremålet och grunden för talan är likartade.(16)

34.      För att bedöma om bestämmelser om återbetalning av skatt som förklarats vara oförenlig med unionsrätten är förenliga med ovannämnda principer är det dessutom nödvändigt att jämföra dem med bestämmelserna om återbetalning av skatt i den nationella lagstiftningen som – till exempel genom en kontroll av en lags förenlighet med grundlagen – förklarats ha uppburits i strid med den nationella lagstiftningen. De nationella bestämmelserna om återbetalning eller utbetalning av fordringar av skattemyndigheten som är av annan beskaffenhet än återbetalning av den otillbörligen uppburna skatten, till exempel utestående lönefordringar, är således irrelevanta här och saknar betydelse för huruvida bestämmelser om återbetalning av skatt som förklarats vara oförenlig med unionsrätten är förenliga eller oförenliga med likvärdighetsprincipen.

35.      För att kunna bedöma detta kommer de hänskjutande domstolarna således att vara tvungna att fastställa de bestämmelser om återbetalning av skatt som uttagits i strid med den nationella lagstiftingen som föreskrivs i den sistnämnda lagstiftningen och jämföra dem med bestämmelser om återbetalning av den skatt som är i fråga i det nationella målet som förklarats vara oförenlig med unionsrätten.(17) Om de hänskjutande domstolarna finner att sistnämnda bestämmelser är mindre fördelaktiga ska de vägra att tillämpa dem så att de berörda skattskyldiga kan erhålla återbetalning i enlighet med bestämmelser som inte är mindre fördelaktiga än om de hade begärt återbetalning av skatt som uttagits i strid med den nationella lagstiftningen.

36.      Svaret på de hänskjutande domstolarna fråga i båda dessa mål är således att likvärdighetsprincipen, för att säkerställa skyddet för de rättigheter som tillerkänns enligt unionsrätten och enligt den nationella lagstiftningen, utgör hinder för bestämmelser i medlemsstaternas nationella lagstiftning som reglerar återbetalning av skatt som förklarats vara oförenliga med unionsrätten som är mindre fördelaktiga än bestämmelser om återbetalning av skatt som uttagits i strid med nationell rätt. Det ankommer på de nationella domstolarna att göra denna bedömning.

 Effektivitetsprincipen

37.      Oberoende av om kravet på likvärdighet är uppfyllt måste nationella bestämmelser som syftar till att säkerställa skydd för rättigheter som tillerkänns enligt unionsrätten även uppfylla effektivitetskriterier. Den omständigheten att de två ovannämnda bestämmelserna är oberoende av varandra är av stor vikt, eftersom det således innebär att kraven i dessa bestämmelser är kumulativa. Med andra ord uppfyller inte de nationella bestämmelserna kraven om det inte säkerställs ett effektivit skydd för de rättigheter som följer av unionsrätten, inte ens om skyddet för motsvarande rättigheter som fastställs i den nationella rätten säkerställs på samma eller likvärdigt sätt.

38.      Enligt den formulering som används i rättspraxis får de nationella bestämmelserna enligt effektivitetsprincipen inte utformas på ett sådant sätt att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som tillerkänns i unionens rättsordning.(18) Detta innebär med avseende på återbetalning av skatt som uttagits i strid med unionsrätten att den skattskyldige inte enbart har rätt att erhålla återbetalning av hela skattebeloppet jämte ränta, utan även att bestämmelserna om återbetalning inte ska innebära att det blir orimligt svårt, det vill säga på ett sätt som går utöver vad som är nödvändigt, att göra gällande den rättigheten.

39.      De olika bestämmelserna om återbetalning av skatt som uttagits för registrering av fordon som anges i de olika frågorna ska undersökas mot bakgrund av de ovannämnda principerna.

 Uppdelning av återbetalningen av skatten på fem år

40.      Den omständigheten att skatt uttas i strid med lag skapar en rättstridig situation. Syftet med återbetalning av denna skatt är framför allt att avhjälpa den rättsstridiga situationen. Denna situation föreligger så länge som skatten inte återbetalats till den skattskyldige. Av den anledningen ska skatten återbetalas omedelbart, det vill säga direkt efter det att de förfaranden har genomförts som krävs för att fastställa att det föreligger en skyldighet till återbetalning och att skyldigheten ska verkställas.

41.      Varje oskäligt dröjsmål leder till att den rättstridiga situation som uppkommer till följd av att skatt uttagits i strid med lag förlängs och utgör således hinder mot att uppnå det mål som eftersträvas med skyldigheten att återbetala sådan skatt. Detta är bland annat fallet när det i medlemsstaten föreskrivs att återbetalningen av skatten ska uppdelas i poster och medlemsstaten således medvetet och avsiktligt förlänger den rättstridiga situationen. Ett sådant förfarande strider således med effektivitetsprincipen.

42.      Det andra målet som eftersträvas med skyldigheten till återbetalning – jämte ränta – av skatt som uttagits i strid med unionsrätten är att ersätta den skada som orsakats av förluster i form av att penningbelopp inte är disponibla på grund av den otillbörligen uppburna skatten.(19) Uppskjutning eller uppdelning av utbetalningen av den ränta som ska betalas till följd därav i poster medför att ersättning inte utgår för skadan under den tiden. Detta står således i strid med effektivitetsprincipen. Skadan uppkommer redan vid tidpunkten då skatten uttas. För att ersätta skadan krävs dessutom att ränta utbetalas för hela perioden från den dag då skatten otillbörligen uttogs till den dag då den skattskyldige faktiskt erhåller återbetalning av skatten.

43.      Ett sätt att utge återbetalning av otillbörligen uppburen skatt kan vara att räkna av den mot andra skatteskulder som den berörda skattskyldiga personen har gentemot skattemyndigheten. I ett sådant fall ska ovannämnda principer (punkterna 41 och 42) tillämpas fullt ut. Mot bakgrund av vad som anförts ovan strider även begränsningen av möjligheten till en sådan årlig avräkning till 20 procent av det totala belopp som ska återbetalas mot effektivitetsprincipen. En sådan avräkning bör vara möjlig omedelbart med avseende på hela beloppet av den otillbörligen uppburna skatten jämte ränta, och om det belopp som ska återbetalas överstiger den skattskyldiges skatteskuld så bör resten återbetalas omedelbart i form av utbetalning av ett penningbelopp.

 Återbetalning på den skattskyldiges begäran och skyldigheten att bifoga vissa handlingar

44.      Vad gäller den bestämmelse enligt vilken återbetalning av skatt som uppburits i strid med unionsrätten ska ske på den berörde skattskyldes begäran anser jag inte att den åsidosätter effektivitetsprincipen. Man kan enligt min mening kräva av den skattskyldige att denne vidtar konkreta åtgärder för att tillvarata de rättigheter som tillkommer den. Detta krav innebär inte att det blir orimligt svårt eller omöjligt att ta till vara dessa rättigheter. Effektivitetsprincipen kan enligt min mening inte tolkas så, att den innebär att medlemsstaterna ex officio måste utge återbetalning av skatt som uttagits i strid med unionsrätten.

45.      På motsvarande sätt anser jag inte att kravet på att tillhandahålla handlingar som styrker sökandens identitet eller dess rätt till återbetalning av skatt är orimligt.

46.      Om motsvarande bestämmelse i bilaga I till dekret nr 365/741/2014 däremot ska tolkas så, att återbetalning enbart kan ske under förutsättning att den skattskyldige tidigare erhållit ett domstolsavgörande i vilket det fastställs att det föreligger en skyldighet till återbetalning strider detta krav enligt min mening utan tvekan mot effektivitetsprincipen. Tolkningen av unionsrätten, i förevarande fall artikel 110 FEUF, av vilken det framgår att den rumänska skatt som uttas vid registreringen av fordon strider mot den lagstiftningen, har fastställts i avgöranden från domstolen. Dessa avgöranden är inte endast bindande för de domstolar som ställt tolkningsfrågor på området, utan även för alla övriga domstolar i Rumänien, och likaså, såsom kommissionen anfört i sitt yttrande, för förvaltningsorganen. Kravet på att väcka talan vid domstol, vars utgång från början är klar, och därefter vid förvaltningsdomstol, innebär att det blir orimligt svårt att göra gällande rätten till återbetalning av skatt.

 Begränsning av de penningbelopp som är avsedda för återbetalning

47.      Begränsningen av beloppet av de penningmedel som kan användas till återbetalning av skatt till de belopp som föreskrivs för detta ändamål i den relevanta budgetenhetens budget kan i praktiken innebära att återbetalning av skatt inte kan erhållas om det visar sig att dessa belopp är otillräckliga. Det är enligt min mening således uppenbart att en sådan begränsning strider mot effektivitetsprincipen, särskilt som återbetalningen av skatten villkoras av en omständighet som är helt beroende av den som är skyldig att göra denna återbetalning, det vill säga staten. Detta innebär således att återbetalning kan undvikas, under förevändning att det saknas penningmedel i budgeten för detta ändamål. Skyldigheten att återbetala skatt som uttagits i strid med unionsrätten är en skyldighet att nå ett visst resultat som medlemsstaten inte kan undgå.

 Begräsningar inom ramen för verkställighetsförfarandet

48.      Skyldigheten att återbetala skatt som uttagits i strid med unionsrätten kan fullgöras på begäran av den berörda parten men återbetalningen måste ske frivilligt, det vill säga den skattskyldige kan inte vara tvungen att inleda ett verkställighetsförfarande. Om medlemsstaten emellertid inte helt eller delvis uppfyller denna skyldighet, ska den skattskyldige ha rätt att inleda ett verkställighetsförfarande. Mot bakgrund av vad som anförts ovan i punkt 47 kan den nationella lagstiftningen i det fallet inte begränsa de tillgångar som ska användas för verkställighet till belopp som uttryckligen är avsedda för återbetalning av skatt. I det fallet är skattemyndigheten gäldenär och verkställighetsförfarandet bör följaktligen genomföras enligt de allmänna principer som gäller för betalningsförpliktelser gentemot skattemyndigheten enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning.

49.      Vad emellertid gäller den tidpunkt från vilken det är möjligt att verkställa återbetalning av den skatt som uttagits i strid med lag utgör effektivitetsprincipen enligt min mening inte hinder för den medlemsstat som föreskriver ett särskilt förfarande för återbetalning av skatter som uttagits i strid med unionsrätten för att förhindra verkställighet av återbetalning fram till dess att förfarandet har avslutats. Detta förutsätter emellertid att förfarandet är förenligt med likvärdighets- och effektivitetsprincipen. Om förfarandet däremot åsidosätter dessa principer, till exempel av det skälet att återbetalning av hela skattebeloppet jämte ränta på ett omotiverat sätt skjuts upp, ska den skattskyldiga personen ha möjlighet att inleda ett verkställighetsförfarande om denne inte erhåller återbetalning inom rimlig tid.

 Fristen för prövning av ansökningar om återbetalning

50.      Enligt de nationella bestämmelser som är föremål för tolkningsfrågorna ska ansökningar om återbetalning av de omtvistade skatterna behandlas inom 45 dagar. Denna period är enligt min mening inte orimligt lång och håller sig inom ramarna för vad som normalt sett föreskrivs i medlemsstaterna för prövning av förvaltningsrättsliga mål och jag anser därför inte att den strider mot effektivitetsprincipen.

51.      Enligt de uppgifter som lämnats av de hänskjutande domstolarna är den föreskriva fristen emellertid längre än den som normalt sett föreskrivs för denna typ av mål i den rumänska lagstiftningen, som uppgår till 30 dagar. Det kan ifrågasättas huruvida detta är förenligt med likvärdighetsprincipen. Det ankommer på de nationella domstolarna att göra denna bedömning på området.

 Svaret på tolkningsfrågorna med avseende på effektivitetsprincipen

52.      Sammanfattningsvis föreslår jag mot bakgrund av vad som anförts ovan att domstolen ska besvara tolkningsfrågorna på följande sätt:

1)         Principen om ett effektivit skydd för rättigheter som enskilda har enligt unionsrätten ska tokas så, att den utgör hinder mot bestämmelser i den nationella lagstiftningen som föreskriver följande:

–        Uppdelning av återbetalningen i poster som ska betalas årligen under en femårsperiod av den skatt som uppburits i strid med unionsrätten, jämte ränta, och även en begränsning av möjligheten till avräkning av de belopp som ska betalas till den skattskyldige till följd härav mot sistnämndas övriga skatteskulder upp till ett belopp som motsvarar den årliga återbetalningen.

–        Krav på att den skattskyldige erhåller ett domstolsavgörande i vilket det fastställs att den skattskyldige har rätt till återbetalning av den skatt som uttagits i strid med unionsrätten när det av domstolens rättspraxis klart framgår att skatten är rättsstridig.

–        Begränsning av de penningmedel som är avsedda för återbetalning av skatt till belopp som avsatts för detta ändamål i den relevanta budgetenhetens budget.

–        Begränsning av möjligheten för den skattskyldige att inleda ett verkställighetsförfarande när medlemsstaten på ett omotiverat sätt skjuter upp återbetalningen av skatten, och möjligheten att inleda ett verkställighetsförfarande enbart med användning av de penningsmedel som i budgeten är avsedda för återbetalning av skatt.

2)         Principen om ett effektivit skydd för rättigheter som enskilda har enligt unionsrätten ska tokas så, att den inte utgör hinder mot bestämmelser i den nationella lagstiftningen som föreskriver följande:

–        Återbetalning av skatt som uttagits i strid med unionsrätten på begäran av den berörde skattskyldige och en skyldighet att till ansökan bifoga handlingar som styrker den sökandes identitet och dess rätt att erhålla återbetalning av skatt.

–        Hinder för den skattskyldige att inleda ett verkställighetsförfarande fram till dess att förfarandet om återbetalning av den skatt som uttagits i strid med unionsrätten avslutats, under förutsättning att förfarandet uppfyller kraven på likvärdighet och effektivitet.

 Tolkningen av bestämmelserna i stadgan

53.      Enligt artikel 51.1 i stadgan riktar sig bestämmelserna i densamma till medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten. Av domstolens fasta rättspraxis avseende artikel 51.1 i stadgan framgår att de grundläggande rättigheter som garanteras i unionens rättsordning – framför allt de rättigheter som anges i stadgan – är tillämpliga i samtliga fall som regleras av unionsrätten. De grundläggande rättigheter som garanteras i stadgan måste således iakttas när en nationell lagstiftning omfattas av unionsrättens tillämpningsområde.(20)

54.      Eftersom de rumänska bestämmelser som är föremål för bedömning i förevarande mål innehåller regler om återbetalning av skatt som förklarats vara oförenliga med unionsrätten syftar de således till att säkerställa skydd för de rättigheter som föreskrivs i den lagstiftningen. De omfattas därför utan tvekan av unionsrättens tillämpningsområde och följaktligen av stadgans tillämpningsområde.

55.      Enligt min mening utgör emellertid ovannämnda tolkning av likvärdighets- och effektivitetsprincipen tillräcklig grund för de hänskjutande domstolarna att förklara att vissa bestämmelser i den rumänska lagstiftningen rörande återbetalning av skatt som uttas vid registreringen av fordon är oförenliga med unionsrätten. Bestämmelserna i stadgan påverkar härvid tolkningen av effektivitetsprincipen när rättigheter som föreskrivs i unionsrätten görs gällande vid de nationella myndigheterna. Mot bakgrund av vad som anförts ovan är det inte nödvändigt att göra en bedömning av de rumänska bestämmelserna mot bakgrund av stadgan.

56.      För det fall domstolen, tvärtemot vad jag föreslagit, emellertid skulle anse att de rumänska bestämmelserna inte strider mot ovannämnda principer, ska de granskas mot bakgrund av de ovan i tolkningsfrågorna angivna bestämmelserna i stadgan. Vid denna bedömning ska de skäl som eventuellt motiverar att de rumänska bestämmelserna ska förklaras vara förenliga med unionsrätten, framför allt med effektivitetsprincipen, beaktas (det ankommer i första hand på de nationella domstolarna att bedöma huruvida de är förenliga med likvärdighetsprincipen). Jag kan emellertid inte se några sådana skäl och kan därför inte göra en sådan bedömning.

 Förslag till avgörande

57.      Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska besvara de frågor som Tribunalul Sibiu och Tribunalul Timiş (Rumänien) ställt på följande sätt:

1)      Likvärdighetsprincipen som syftar till att säkerställa skyddet av de rättigheter som tillerkänns enligt unionsrätten, utgör hinder för bestämmelser i medlemsstaternas nationella lagstiftning om återbetalning av skatt som förklarats vara oförenlig med unionsrätten som är mindre fördelaktiga än bestämmelser om återbetalning av skatt som uttagits i strid med nationell rätt. Det ankommer på den nationella domstolen att göra denna bedömning.

2)      Principen om ett effektivit skydd för rättigheter som enskilda har enligt unionsrätten ska tokas så, att den utgör hinder mot bestämmelser i den nationella lagstiftningen som föreskriver följande:

–        Uppdelning av återbetalningen i poster som ska betalas årligen under en femårsperiod av den skatt som uppburits i strid med unionsrätten, jämte ränta, och även en begränsning av möjligheten till avräkning av de belopp som ska betalas till den skattskyldige till följd härav mot sistnämndas övriga skatteskulder upp till ett belopp som motsvarar den årliga återbetalningen.

–        Krav på att den skattskyldige erhåller ett domstolsavgörande i vilket det fastställs att den skattskyldige har rätt till återbetalning av den skatt som uttagits i strid med unionsrätten när det av domstolens rättspraxis klart framgår att skatten är rättsstridig.

–        Begränsning av de penningmedel som är avsedda för återbetalning av skatt till belopp som avsatts för detta ändamål i den relevanta budgetenhetens budget.

–        Begränsning av möjligheten för den skattskyldige att inleda ett verkställighetsförfarande när medlemsstaten på ett omotiverat sätt skjuter upp återbetalningen av skatten, och en möjlighet att inleda ett verkställighetsförfarande enbart med användning av de penningsmedel som i budgeten är avsedda för återbetalning av skatt.

3)      Principen om ett effektivit skydd för rättigheter som enskilda har enligt unionsrätten ska tokas så, att den inte utgör hinder mot bestämmelser i den nationella lagstiftningen som föreskriver följande:

–        Återbetalning av skatt som uttagits i strid med unionsrätten på begäran av den berörde skattskyldige och en skyldighet att till ansökan bifoga handlingar som styrker den sökandens identitet och dess rätt att erhålla återbetalning av skatt.

–        Hinder för den skattskyldige att inleda ett verkställighetsförfarande fram till dess att förfarandet om återbetalning av den skatt som uttagits i strid med unionsrätten avslutats, under förutsättning att förfarandet uppfyller kraven på likvärdighet och effektivitet.

1 –      Originalspråk: polska.

2–      Se dom Tatu (C-402/09, EU:C:2011:219), dom Nisipeanu (C-263/10, EU:C:2011:466) och dom Manea (C-76/14, EU:C:2015:216) och flera beslut avseende denna fråga.

3–      Se dom Irimie (C-565/11, EU:C:2013:250), dom Nicula (C-331/13, EU:C:2014:2285) och domTârșia (C-69/14, EU:C:2015:662).

4–      Se, bland annat, dom Târșia (C-69/14, EU:C:2015:662, punkt 24).

5–      Ordinul nr. 365/741/2014 privind aprobarea Procedurii de efectuare a plăţilor sumelor prevăzute prin hotărâri judecătoreşti având ca obiect restituirea taxei pe poluare pentru autovehicule şi a taxei pentru emisiile poluante provenite de la autovehicule şi a modelului şi conţinutului unor formulare şi pentru modificarea anexei nr. 4 la Ordinul ministrului mediului şi schimbărilor climatice şi al viceprim-ministrului, ministrul finanţelor publice, nr. 490/407/2013 pentru aprobarea Procedurii de restituire a sumelor prevăzute la art. 7, 9 şi 12 din Ordonanţa de urgenţă a Guvernului nr. 9/2013 privind timbrul de mediu pentru autovehicule, precum şi a sumelor stabilite de instanţele de judecată prin hotărâri definitive şi irevocabile.

6–      Beslut Câmpean och Ciocoiu (C-97/13 och C-214/13, EU:C:2014:229).

7–      Dom Nicula (C-331/13, EU:C:2014:2285, punkterna 27, 28 och där angiven rättspraxis).

8–      I mål C-200/14 anförde den hänskjutande domstolen , i motsats till den hänskjutande domstolen i mål C-288/14, inte uttryckligen i sina tolkningsfrågor att nämnda principer ska vara föremål för tolkningen. Den hänvisade emellertid till principen om att skatter som uppburits i strid med unionsrätten ska återbetalas, vilken med nödvändighet inbegriper principerna om likvärdighet och effektivitet (se, bland annat, dom Târșia, C-69/14, EU:C:2015:662, punkterna 26 och 27). Avseende dessa två principer hänvisas även till mål C-200/14.

9–      Det rör sig om Europarådets ministerkommittés rekommendation R(2003) 16, Europarådets parlamentariska församlings resolution nr 1787/2011 och ministerkommitténs rekommendation nr (80) (se tolkningsfrågorna i mål C-200/14).

10–      Dom Melki och Abdeli (C-188/10 och C-189/10, EU:C:2010:363, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

11–      Beslut Câmpean och Ciocoiu (C-97/13 och C-214/13, EU:C:2014:229).

12–      Det rör sig särskilt om dom Tatu (C-402/09, EU:C:2011:219) och dom Nisipeanu (C-263/10, EU:C:2011:466).

13–      Dom Weber's Wine World m.fl. (C-147/01, EU:C:2003:533, punkt 86).

14–      Se dom Deville (240/87, EU:C:1988:349, punkterna 12 och 13).

15–      Se, bland annat, dom Rewe-Zentralfinanz och Rewe-Zentral (33/76, EU:C:1976:188, punkt 5), dom Littlewoods Retail m.fl. (C-591/10, EU:C:2012:478, punkt 27), dom Târșia (C-69/14, EU:C:2015:662, punkt 27).

16–      Dom Littlewoods Retail m.fl. (C-591/10, EU:C:2012:478, punkt 31) (min kursivering).

17–       Ibidem.

.

18–      Se, bland annat, dom Les Fils de Jules Bianco och Girard (331/85, 376/85 och 378/85, EU:C:1988:97, punkt 12), dom Metallgesellschaft m.fl. (C-397/98 och C-410/98, EU:C:2001:134, punkt 85) och dom Târșia (C-69/14, EU:C:2015:662, punkt 27).

19–      Se särskilt dom Metallgesellschaft m.fl. (C-397/98 och C-410/98, EU:C:2001:134, punkt 87), Littlewoods Retail m.fl. (C-591/10, EU:C:2012:478, punkterna 25 och 29) och dom Irimie (C-565/11, EU:C:2013:250, punkterna 21 och 26).

20–      Dom Åkerberg Fransson (C-617/10, EU:C:2013:105, punkterna 19 och 21).