Available languages

Taxonomy tags

Info

References in this case

References to this case

Share

Highlight in text

Go

9.2.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/17

Talan väckt den 30 november 2007 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien

(Mål C-540/07)

(2008/C 37/24)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: R. Lyal och A. Aresu)

Svarande: Republiken Italien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastslå att Republiken Italien inte har uppfyllt sina skyldigheter i enlighet med artiklarna 56 EG och 40 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet med avseende på fri rörlighet för kapital mellan medlemsstater och mellan stater som anslutit sig till nämnda avtal, samt de skyldigheter som följer av artikel 31 i EES-avtalet avseende etableringsfrihet mellan de stater som ingått avtalet, genom att bibehålla skattebestämmelser för utdelningar till bolag med hemvist i andra medlemsstater och i stater som ingår i det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som är mer betungande än de som tillämpas för utdelningar till nationella bolag, och

—

förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen hänvisar till den gällande italienska lagstiftningen på området, även praxis, som underställer utdelning till icke-italienska företag (det vill säga utländska utdelningar) en skattelagstiftning som är betydligt mindre fördelaktig än den som tillämpas på utdelningar till italienska företag (det vill säga inhemska utdelningar).

Kommissionen gör gällande att denna lagstiftning – som den italienska regeringen för övrigt står i begrepp att omarbeta – inte är förenlig med principen om fri rörlighet för kapital, då den påverkar lönsamheten och investeringar från utländska delägare i italienska företag negativt, och samtidigt försvårar för de italienska företagen att söka kapital i utlandet. Det föreligger därför ett tydligt åsidosättande av artikel 56 EG, vilken innebär ett förbud mot alla hinder för fri rörlighet för kapital mellan medlemsstaterna, och av artikel 40 i EES-avtalet, som motsvarar förstnämnda artikel och avser fri rörlighet för kapital mellan de stater som ingått avtalet.

Kommissionen anser därutöver att lagstiftningen i fråga kan vara oförenlig med etableringsfriheten som regleras i artikel 31 i EES-avtalet, då den skulle kunna tillämpas även på andelsinnehav som ger bestämmande inflytande i italienska bolag som innehas av bolag med hemvist i stater som ingått EES-avtalet, och som inte omfattas av den skattelagstiftning som harmoniserats i enlighet med gemenskapsdirektivet 90/435/EG (1).

I samband med fördragsbrottsförfarandet har kommissionen fått tillfälle att granska de argument som Republiken Italien framfört för att rättfärdiga nämnda lagstiftning. Kommissionen ansåg inte att de är ägnade att säkerställa att det eftersträvade målet uppnås. Den italienska regeringen har dock nyligen tillkännagett sin avsikt att anpassa lagstiftningen i fråga till gemenskapslagstiftningen: förevarande talan skulle kunna påskynda en sådan reformprocess.

(1)  EGT L 225, s. 6.