Available languages

Taxonomy tags

Info

References in this case

References to this case

Share

Highlight in text

Go

26.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 233/6

Talan väckt den 8 juli 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Ungern

(Mål C-253/09)

2009/C 233/10

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: R. Lyal och K. Ritzné Talabér)

Svarande: Republiken Ungern

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Ungern har åsidosatt sina skyldigheter enligt artiklarna 18 EG, 39 EG och 43 EG, samt artiklarna 28 och 31 i EES-avtalet, genom att föreskriva sämre villkor vid köp av en bostad i Ungern i stället för en annan bostad i en annan medlemsstat, än vid köp av en bostad i Ungern i stället för en annan bostad i denna medlemsstat, och

—

förplikta Republiken Ungern att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan avser en bestämmelse i ungersk skatterätt enligt vilken det, vid fastställande av underlaget för den skatt som ska erläggas vid köp av en bostad i Ungern, enbart är möjligt att dra av försäljningspriset för en tidigare bostad om även denna är belägen i Ungern.

Denna bestämmelse är oförenlig med den fria rörligheten för personer och etableringsfriheten som föreskrivs i artiklarna 18 EG, 39 EG och 43 EG, samt artiklarna 28 och 31 i EES-avtalet.

Syftet med de ovannämnda gemenskapsrättsliga bestämmelserna är att underlätta för medlemsstaternas medborgare att utöva ett yrke var som helst inom gemenskapen, och samtidigt förbjuda varje åtgärd som medför att de medborgare i medlemsstaterna som utövar sin rätt till fri rörlighet för att utöva en ekonomisk verksamhet i en annan medlemsstat, behandlas ofördelaktigt. Enligt fast rättspraxis utgör sådana bestämmelser som förhindrar eller försvårar för en medborgare i en medlemsstat att lämna sin ursprungsmedlemsstat för att utöva sin rätt till fri rörlighet, hinder för utövandet av denna frihet även för det fall de är tillämpliga oberoende av nationalitet.

Den aktuella ungerska skatterättsliga bestämmelsen som är föremål för förevarande talan utgör emellertid en sådan bestämmelse. Med anledning av att utländska eller medborgare som, genom att utöva sin rätt till fri rörlighet, har varit bosatta i en annan medlemsstat och där förvärvar en bostad, har mindre intresse av att köpa en bostad i Ungern än de som redan är bosatta i Ungern och där har köpt en ny bostad i stället för en annan tidigare bostad som även var belägen i Ungern. Den ungerska bestämmelsen i fråga kan således verka avrådande på medborgare i andra medlemsstater som önskar etablera sig i Ungern. Kommissionen anser att sådana personer, som eventuellt redan har erlagt skatt med ett motsvarande belopp vid köp av bostad i den medlemsstat i vilken de tidigare var bosatta, befinner sig i samma situation som personer som hade sin tidigare bostad i Ungern. Dessa personer bör således behandlas lika. Den ungerska regleringen innebär, genom att föreskriva att personer som ersätter en tidigare bostad i en annan medlemsstat med en bostad i Ungern ska behandlas olika från personer som ersätter en tidigare bostad i Ungern med en ny bostad i Ungern, att objektivt sett lika situationer behandlas olika. Denna reglering är följaktligen diskriminerande.

Detta åsidosättande av gemenskapsrätten kan enligt kommissionen inte rättfärdigas genom de argument som Republiken Ungerns regering har framfört.

Kommissionen anser med avseende på argumentet att det är nödvändigt att säkerställa skattesystemets sammanhang, att i förevarande fall inte finns något direkt samband mellan den skattemässiga fördelen i fråga och dess motprestation som består i ett bestämt skatteunderlag, vilket emellertid utgör ett villkor för att nödvändigheten att säkerställa skattesystemets sammanhang som har gjorts gällande, kan rättfärdiga restriktioner i de nämnda grundläggande friheterna. Från en ekonomisk synvinkel finns det inte något direkt samband mellan köp av en annan bostad och skyldigheten att betala skatten, och försäljningen av den första bostaden och den skatt som erlades vid detta tillfälle. Det är enbart den ungerska lagstiftare som har ansett att ett sådant samband föreligger.

Kommissionen påpekar slutligen, med avseende på den ungerska regeringens argument att det skulle vara problematiska administrativt sett att beakta försäljningen av bostäder i andra medlemsstater och de skatter som erlades vid dessa bostäders köp, och förhindra eventuellt missbruk som skett vid dessa transaktioner, att dessa eventuella administrativa svårigheter inte i något fall skulle kunna rättfärdiga ett åsidosättande av de grundläggande friheter som garanteras i gemenskapsrätten. Det är emellertid uppenbart att Republiken Ungern kan föreskriva villkor för att säkerställa en insamling av nödvändiga uppgifter. Dessa villkor får emellertid inte vara oproportionerliga till det mål som eftersträvas.