EU tax law WEB RBS Deutschland Holding - C-277/09

7.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/30

a)

Ett tyskt dotterbolag till en bank i Förenade kungariket köpte bilar i Förenade kungariket i syfte att hyra ut dem till ett fristående bolag i Förenade kungariket och betalade mervärdesskatt på dessa köp.

b)

Enligt den aktuella lagstiftningen i Förenade kungariket behandlades tillhandahållandet av biluthyrning som tillhandahållande av tjänster i Tyskland och var följaktligen inte underkastat mervärdesskatt i Förenade kungariket. Enligt tysk lag behandlades detta tillhandahållande som leverans av varor i Förenade kungariket och var följaktligen inte underkastat mervärdesskatt i Tyskland. Följden blev att någon utgående skatt inte togs ut på dessa leveranser i någon av medlemsstaterna.

c)

Banken i Förenade kungariket valde dess tyska dotterbolag som leasegivare och bestämde uthyrningstidens längd med syfte att uppnå en skattefördel genom att mervärdesskatt inte skulle kunna påföras hyresbetalningarna.

1.

Ska artikel 17.3 a i sjätte direktivet (1) (nu artikel 169 a i mervärdesskattedirektivet) tolkas så att den ger skattemyndigheterna i Förenade kungariket rätt att neka det tyska dotterbolaget att dra av mervärdesskatt som det betalat i Förenade kungariket avseende köpet av bilarna?

2.

Är det nödvändigt vid besvarandet av den första frågan att den nationella domstolen överväger möjligheten att tillämpa principen om förbud mot förfarandemissbruk?

3.

Om svaret på fråga 2 är jakande, skulle avdrag av ingående skatt på köpet av bilarna stå i strid med ändamålet med de ifrågavarande bestämmelserna i sjätte direktivet och således uppfylla det första kravet för förfarandemissbruk som beskrivits i punkt 74 i domstolens dom av den 21 februari 2006 i mål C 255/02, Halifax m.fl. (REG 2006, s. I 1609) med beaktande av, bland andra principer, principen om skatteneutralitet?

4.

Återigen om svaret på fråga 2 är jakande, ska den nationella domstolen anse att det huvudsakliga syftet med transaktionerna är att uppnå en skattefördel så att det andra kravet för förfarandemissbruk som beskrivs i punkt 75 i den nämnda domen är uppfyllt, när — i en affärsmässig transaktion mellan parter som verkar på armlängds avstånd — valet av ett tyskt dotterbolag för uthyrning av bilarna till kunder i Förenade kungariket och av villkoren för uthyrningarna har gjorts i syfte att uppnå en skattefördel genom att inte någon utgående skatt påförs hyresavgifterna?