EU tax law WEB 3M Italia - C-417/10

23.10.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 288/23

1.

Utgör principen om bekämpning av rättsmissbruk på skatteområdet, såsom den angetts i domarna i målen C-255702, Halifax, och C-425706, Part Service, en grundläggande gemenskapsrättslig princip endast i fråga om skatter som har harmoniserats och på de områden som regleras av bestämmelser i gemenskapens sekundärrätt, eller utsträcks den till att i fall av missbruk av grundläggande friheter omfatta områdena för skatter som inte har harmoniserats, såsom de direkta skatterna, när beskattningen avser gränsöverskridande ekonomiska transaktioner såsom till exempel att ett bolag förvärvar rättigheterna till aktierna i ett annat företag som har sitt säte i en annan medlemsstat eller i en tredje stat?

2.

Finns det, bortsett från svaret på den föregående frågan, ett gemenskapsintresse av att medlemsstaterna föreskriver lämpliga åtgärder för att bekämpa skatteflykt i fråga om skatter som inte har harmoniserats? Utgör det ett hinder för detta intresse att den princip om förbud mot rättsmissbruk som även erkänns som en regel i den nationella rätten — inom ramen för en skatteamensti — inte tillämpas? Föreligger det i ett sådant fall ett åsidosättande av de principer som framgår av artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen?

3.

Kan man av de principer som styr den inre marknaden dra slutsatsen om ett förbud mot att, förutom särskilda bestämmelser om att helt avstå från skattekravet, föreskriva en särskild bestämmelse för avgörande av skattetvister vars tillämpning är begränsad i tiden och görs beroende av att endast en del av den skatt som ska betalas, vilken är avsevärt mindre än denna, betalas?

4.

Utgör icke-diskrimineringsprincipen och bestämmelserna om statligt stöd hinder för det system för avgörande av skattetvister som är aktuellt i förevarande mål?

5.

Utgör principen om en effektiv tillämpning av gemenskapsrätten hinder för en särskild och i tiden begränsad processuell bestämmelse, enligt vilken den högsta domstolen som har skyldighet att hänskjuta frågor om giltigheten och tolkningen till Europeiska unionens domstol befrias från skyldigheten att granska lagenligheten (och särskilt att pröva huruvida gemenskapsrätten tolkas och tillämpas på ett riktigt sätt)?