EU tax law WEB Promociones y Construcciones BJ 200 - C-125/12

16.6.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/15

1.

Ska artikel 199.1 g i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, (1) i vilken det föreskrivs att ”1. medlemsstaterna får för följande leveranser eller tillhandahållanden föreskriva att den betalningsskyldiga personen är den beskattningsbara person åt vilken leveranserna eller tillhandahållandena görs.. g) Leverans av fast egendom som av gäldenären sålts inom ramen för ett tvångsauktionsförfarande.”, tolkas på så sätt att, när domstolsförfarandet är ett konkursförfarande som inletts genom en förklaring om att nämnda gäldenär är på obestånd, den endast avser överlåtelser som strikt följer förfarandets likvidationsmässiga natur i sig eller förfarandets likvidationsfas, så att avyttringen av den fasta egendomen ska ske som en följd av att gäldenärens samtliga tillgångar säljs, eller ska den, eftersom ett konkursförfarande, bland flera möjligheter, kan resultera i att konkursgäldenären försätts i likvidation, även anses omfatta varje överlåtelse av fast egendom som konkursgäldenären genomför under ett konkursförfarande?

2.

Ska artikel 199.1 g i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt tolkas på så sätt att det ”tvångsauktionsförfarande” som avses innefattar ett kollektivt insolvensförfarande vid domstol i vilket det, utan samband med någon fas med tvångsvis försäljning av gäldenärens tillgångar och enbart av lämplighetsskäl, har verkställts en frivillig försäljning av någon eller några av gäldenärens tillgångar, eller avser det tvärtom endast sådana förfaranden för tvångsverkställighet som syftar till försäljning av gäldenärens tillgångar?

3.

Kan i sistnämnda fall, om artikel 199.1 g i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt strikt avser tvångsverkställighet som syftar till försäljning av gäldenärens tillgångar, nämnda bestämmelse tolkas på så sätt att den utesluter omvänd betalningsskyldighet för mervärdesskatten i de fall där en konkursgäldenär överlåter en fastighet av lämplighetsskäl och för att det främjar konkursboets intressen och utan samband med något förfarande för försäljning av konkursgäldenärens alla tillgångar, vilket gör det nödvändigt att låta bli att tillämpa en nationell lag genom vilken det faktiska tillämpningsområdet för artikel 199.1 g i direktiv 2006/2012 har utsträckts till fall som inte avses med denna bestämmelse?