EU tax law WEB Delphi Hungary - C-654/13

22.3.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 85/10

1.

Ska rådets direktiv 2006/112/EG (1) av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, och särskilt artikel 183, liksom artikel 17 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt principerna om likvärdighet och effektivitet tolkas så, att de utgör hinder för bestämmelser och praxis i en medlemsstat som utesluter betalning av dröjsmålsränta på de mervärdesskattebelopp som det var omöjligt att begära återbetalning av på grund av tillämpningen av ett villkor i en bestämmelse vilket i en dom från EU-domstolen förklarades strida mot gemenskapsrätten, trots att dessa nationella bestämmelser i övrigt påbjuder betalning av dröjsmålsränta för det fall det mervärdesskattebelopp som ska återbetalas inte återfås i tid?

2.

Strider det mot principerna om effektivitet och likvärdighet med en domstolspraxis i en medlemsstat som innebär att anspråk riktade till en myndighet avslås — varigenom det enda alternativet för det skadelidande rättssubjektet är att väcka skadeståndstalan, trots att en sådan talan i praktiken inte kan föras i den nationella rättsordningen — enbart av det skälet att det inte finns någon konkret rättslig bestämmelse vars objektiva rekvisit är relevant i förfarandet, trots att (handläggning av) och betalning i enlighet med andra liknande anspråk om ränta tillhör skattemyndighetens behörighetsområde?

3.

För det fall den andra frågan ska besvaras jakande, är domstolarna i den medlemsstaten då skyldiga att tolka och tillämpa de rättsliga bestämmelserna vilkas objektiva rekvisit inte är relevanta i överensstämmelse med gemenskapsrätten, så att ett likvärdigt och effektivt rättsligt skydd möjliggörs?

4.

Ska den gemenskapsrätt som nämns i den första frågan tolkas så, att (anspråk på) ränta på skatt som uppburits, innehållits eller ej återbetalats på ett sätt som strider mot gemenskapsrätten har åsidosatts utgör en subjektiv rättighet som följer direkt av gemenskapsrätten i sig och som med stöd av gemenskapsrätten kan göras gällande direkt vid domstolarna och myndigheterna i en medlemsstat, till och med när det i medlemsstatens nationella rätt inte föreskrivs någon utbetalning av ränta i det aktuella fallet, varvid det räcker att till stöd för ränteanspråket visa att gemenskapsrätten har åsidosatts och att skatten har uppburits, innehållits eller ej återbetalats?