EU tax law WEB Berlington - C-98/14

12.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 142/24

1.

Är en icke-diskriminerande lagstiftning i en medlemsstat som genom en enda rättsakt och utan någon anpassningsperiod femdubblar den tidigare direkta skatten på spelautomater i spelhallar, benämnd spelskatt, och genom vilken det dessutom införs en procentuell spelskatt som begränsar verksamheten för spelaktörer som driver spelhallar, förenlig med artikel 56 FEUF?

2.

Kan artikel 34 FEUF tolkas så, att en icke-diskriminerande lagstiftning i en medlemsstat som genom en enda rättsakt och utan någon anpassningsperiod femdubblar den tidigare direkta skatten på spelautomater i spelhallar, benämnd spelskatt, och genom vilken det dessutom införs en procentuell spelskatt som begränsar importen av spelautomater till Ungern från Europeiska unionen, omfattas av dess tillämpningsområde?

3.

Om svaret på den första och/eller den andra frågan är jakande, kan en medlemsstat då uteslutande åberopa behovet av att komma till rätta med budgetsituationen [inom ramen för] tillämpningen av artiklarna 36 FEUF, 52.1 FEUF och 61 FEUF eller [att det föreligger] tvingande skäl?

4.

Om svaret på den första och/eller den andra frågan är jakande, ska då de allmänna rättsprinciperna beaktas, mot bakgrund av artikel 6.3 FEU, med avseende på de begränsningar som en medlemsstat inför och beviljandet av en period för anpassning till skattelagstiftningen?

5.

Om svaret på den första och/eller den andra frågan är jakande, ska då domen i målet Brasserie du Pêcheur [dom av den 5 mars 1996 i de förenade målen C-46/93 och C-48/93] tolkas så, att ett åsidosättande av artikel 34 FEUF och/eller artikel 56 FEUF kan ligga till grund för ett skadeståndsansvar för medlemsstaten på grund av att dessa bestämmelser – till följd av sin direkta effekt – ger upphov till rättigheter för enskilda i medlemsstaterna?

6.

Kan direktiv 98/34/EG (1) tolkas så, att en skattelagstiftning i en medlemsstat som på en gång femdubblar en direkt skatt, nämligen den spelskatt som ska erläggas för spelautomater i spelhallar, och genom vilken en procentuell skatt införs, är en ”teknisk föreskrift som är faktiskt tvingande”?

7.

Om svaret på den sjätte frågan är jakande, kan då enskilda i en medlemsstat göra gällande att medlemsstaten har åsidosatt artikel 8.1 och/eller artikel 9.1 i direktiv 98/34/EG, i den meningen att det är en underlåtenhet från medlemsstatens sida som är skadeståndsgrundande, och [innebär det således att] syftet med direktivet är att ge enskilda rättigheter? Vilka aspekter ska den nationella domstolen beakta då den prövar huruvida svaranden har gjort sig skyldig till en överträdelse som är tillräckligt klar och vilken typ av skadeståndskrav kan en sådan överträdelse ligga till grund för?

1.

Är en icke-diskriminerande lagstiftning i en medlemsstat genom vilken drift av spelautomater i spelhallar förbjuds med omedelbar verkan, utan att de berörda spelaktörerna beviljas en övergångs- eller anpassningsperiod eller erbjuds en lämplig ersättning, och vilken samtidigt ger kasinon monopol på drift av spelautomater, förenlig med artikel 56 FEUF?

2.

Kan artikel 34 FEUF tolkas så, att denna bestämmelse även ska vara avgörande och tillämplig om en medlemsstat antar en icke-diskriminerande lagstiftning som även om den inte direkt förbjuder import av spelautomater från Europeiska unionen, begränsar eller förbjuder faktisk användning och drift av sådana automater genom anordnande av hasardspel, utan att de berörda spelaktörerna som bedriver denna verksamhet beviljas en övergångs- eller anpassningsperiod eller någon ersättning?

3.

Om svaret på den första och/eller den andra frågan är jakande, vilka kriterier ska då den nationella domstolen beakta när den prövar huruvida begränsningen var nödvändig, lämplig och proportionerlig [inom ramen för] tillämpningen av artiklarna 36 FEUF, 52.1 FEUF och 61 FEUF eller om [det föreligger] tvingande skäl?

4.

Om svaret på den första och/eller den andra frågan är jakande, ska de allmänna rättsprinciperna då beaktas, mot bakgrund av artikel 6.3 FEU, med avseende på de förbud som en medlemsstat inför och beviljandet av en anpassningsperiod? Ska de grundläggande rättigheterna beaktas – såsom äganderätten och förbudet mot att beröva någon äganderätt utan ersättning – med avseende på den införda begränsningen i förevarande mål och om så är fallet, på vilket sätt?

5.

Om svaret på den första och/eller den andra frågan är jakande, ska då domen i målet Brasserie du Pêcheur [dom av den 5 mars 1996 i de förenade målen C-46/93 och C-48/93] tolkas så, att ett åsidosättande av artikel 34 FEUF och/eller artikel 56 FEUF kan ligga till grund för ett skadeståndsansvar för medlemsstaten på grund av att dessa bestämmelser – till följd av sin direkta effekt – ger upphov till rättigheter för enskilda i medlemsstaterna?

6.

Kan direktiv 98/34/EG tolkas så, att lagstiftning i en medlemsstat som genom att den föreskriver att spelautomater endast får drivas på kasinon förbjuder drift av dem i spelhallar, utgör ett ”annat krav”?

7.

Om svaret på den sjätte frågan är jakande, kan då enskilda i en medlemsstat göra gällande att medlemsstaten har åsidosatt artikel 8.1 och/eller artikel 9.1 i direktiv 98/34/EG, i den meningen att det är en underlåtenhet från medlemsstatens sida som är skadeståndsgrundande? Vilka aspekter ska den nationella domstolen beakta då den prövar huruvida svaranden har gjort sig skyldig till en överträdelse som är tillräckligt klar och vilken typ av skadeståndskrav kan en sådan överträdelse ligga till grund för?

8.

Är den gemenskapsrättsliga princip enligt vilken medlemsstaterna är skyldiga att betala ersättning till enskilda för skador till följd av överträdelser av gemenskapsrätten som kan tillskrivas medlemsstaterna även när medlemsstaten har suveränitet inom det område som den antagna lagstiftningen avser? Kan i det fallet även de grundläggande rättigheter och allmänna rättsprinciper som följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner ge vägledning?