Available languages

Taxonomy tags

Info

References in this case

Share

Highlight in text

Go

8.6.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 190/2

Begäran om förhandsavgörande framställd av Upper Tribunal (Tax and Chancery Chamber) (Förenade kungariket) den 13 mars 2015 – Commissioners for Her Majesty's Revenue and Customs mot National Exhibition Centre Limited

(Mål C-130/15)

(2015/C 190/02)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Upper Tribunal (Tax and Chancery Chamber)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Commissioners for Her Majesty's Revenue and Customs

Motpart: National Exhibition Centre Limited

Tolkningsfrågor

1.

Vilka principer ska tillämpas beträffande undantaget från mervärdesskatt i artikel 13 B d punkt 3 i sjätte direktivet (rådets direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund) (1), såsom detta undantag har tolkats av EU-domstolen i dom SDC (C-2/95, EU:C:1997:278), vid fastställandet av huruvida en tjänst ”syftar till att överföra medel och medför rättsliga och finansiella förändringar” i den mening som avses i punkt 66 i den domen? I synnerhet:

1.1

Är undantaget tillämpligt på en tjänst, såsom den som en skattskyldig utför i förevarande fall, som inte innebär att den skattskyldige debiterar eller krediterar några konton över vilka denne har kontroll, utan som, när en överföring av medel uppkommer, är orsaken till en överföring av medel av en oberoende finansiell institution?

1.2

När en betalning sker med konto- eller kreditkort, beror svaret på fråga 1.1 på huruvida den som tillhandahåller tjänsterna själv erhåller godkännandekoder direkt från kortinnehavarens bank, eller alternativt erhåller dessa koder via kortinlösaren?

1.3

Vilka faktorer skiljer a) en tjänst som består i att tillhandahålla finansiella uppgifter utan vilka en betalning inte skulle göras men som inte omfattas av undantaget (såsom i dom Nordea Pankki Suomi, C-350/10, EU:C:2011:532), från b) en datahanteringstjänst som funktionellt har till verkan att föra över medel och som EU-domstolen har ansett därför skulle kunna omfattas av undantaget (såsom i domen SDC, punkt 66)?

2.

Vilka principer ska tillämpas för att avgöra huruvida en sådan tjänst som den som den skattskyldige i förevarande fall utförde omfattas av begränsningen av från undantaget i artikel 13 B d punkt 3 i sjätte direktivet beträffande ”indrivning av fordringar”? I synnerhet: Om en tjänst avseende betalningshantering genom en särskild metod (exempelvis konto- eller kreditkort) enligt principerna i dom Axa UK (C-175/09, EU:C:2010:646), skulle utgöra ”indrivning av fordringar” i situationer där tillhandahållandet av denna tjänst skedde till den person som skulle ta emot betalningen (det vill säga personen som mottog betalningen) ska denna tjänst också utgöra ”indrivning av fordringar” för det fall denna tjänst tillhandhålls den person som är skyldig att erlägga betalningen (det vill säga den person som utför betalningen)? Vidare, existerar det ens någon ”fordring” att ”driva in” under omständigheterna i detta fall?

(1)  EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28.