EU tax law WEB Ullens de Schooten - C-268/15

24.8.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 279/19

1)

Kräver gemenskapsrätten, och i synnerhet effektivitetsprincipen, att i vissa fall och särskilt i sådana fall som nämnts ovan i punkt 38, att preskriptionsfristen enligt nationell rätt, såsom den som följer av artikel 100 i de samordnade lagarna om statens bokföring som är tillämplig på en talan om skadestånd som väckts av en enskild mot belgiska staten på grund av lagstiftarens överträdelse av artikel 43 i EG-fördraget (nu artikel 49 FEUF), inte får börjar löpa förrän denna överträdelse har konstaterats eller garanteras effektivitetsprincipen, e contrario, i tillräcklig mån under dessa omständigheter genom möjligheten för enskilda att få tillstånd ett preskriptionsavbrott genom delgivning av en stämningsansökan?

2)

Ska artiklarna 43 EG, 49 EG och 56 EG samt begreppet ”en rent intern situation”, vilket begrepp kan begränsa en enskilds möjlighet att åberopa dessa bestämmelser i en tvist vid en nationell domstol, tolkas så, att de utgör hinder för tillämpningen av [unions]rätten i en tvist mellan en belgisk medborgare och belgiska staten angående skadestånd för skada till följd av ett påstått åsidosättande av gemenskapsrätten i form av antagandet och vidmakthållandet av en belgisk lagstiftning av det slag som återfinns i artikel 3 i kungligt dekret nr 143 av den 30 december 1982, som är tillämplig utan åtskillnad på medborgarna i denna stat och medborgare i andra medlemsstater?

3)

Ska principen om att gemenskapsrättens företräde och artikel 4.3 FEU tolkas så, att det inte är möjligt att avstå från att tillämpa regeln om rättskraft när det är fråga om att ompröva eller upphäva ett lagakraftvunnet domstolsavgörande som visar sig strida mot [unions]rätten, eller ska principen tvärtom tolkas så att det är möjligt att avstå från att tillämpa en nationell regel om rättskraft när denna regel, på grundval av nämnda lagakraftvunna domstolsavgörande som strider mot [unions]rätten, leder till ett annat domstolsavgörande som vidmakthåller överträdelsen av [unions]rätten i det första domstolsavgörandet?

4)

Kan EU-domstolen bekräfta att frågan huruvida regeln om rättskraft inte ska tillämpas för det fall det föreligger ett lagakraftvunnet domstolsavgörande som strider mot unionsrätten i samband med ett yrkande om omprövning eller upphävande av detta avgörande, inte utgör en fråga som i materiellt hänseende är identisk, i den mening som avses i dom [Da Costa m.fl. (28/62–30/62, EU:C:1963:6) och i dom Cilfit m.fl. (283/81, EU:C:1982:335)], med frågan huruvida regeln om rättskraft, som bedömts strida mot unionsrätten inom ramen för ett yrkande om att ett (nytt) avgörandena ska meddelas när regeln medför att överträdelsen av [unions]rätten upprepas, vilket innebär att den domstol som dömer i sista instans inte kan undgå sin skyldighet att framställa en begäran om förhandsavgörande?