EU tax law WEB Enteco Baltic - C-108/17

22.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 161/12

1)

Ska artikel 143.2 i mervärdesskattedirektivet (1) tolkas så, att den förbjuder att en skattemyndighet i en medlemsstat nekar att tillämpa det undantag som avses i artikel 143.1 d i nämnda direktiv enbart på grund av att varorna vid importtillfället planerades att levereras till en person som är registrerad till mervärdesskatt och personens registreringsnummer för mervärdesskatt därför angavs i importdeklarationen, men varorna senare, efter att förhållandena ändrats, transporterades till en annan beskattningsbar person (person som är registrerad till mervärdesskatt) och myndigheten fick fullständig information om identiteten på den verkliga förvärvaren?

2)

Kan artikel 143.1 d i mervärdesskattedirektivet, under sådana omständigheter som de som är aktuella i förevarande mål, tolkas så, att handlingar vars uppgifter inte har motbevisats (fraktsedlar e-AD [elektroniskt administrativt dokument] och bekräftelser e-ROR [elektronisk mottagningsrapport]) och som bekräftar att varorna har transporterats från ett skatteupplag i en medlemsstat till ett skatteupplag i en annan medlemsstat kan anses utgöra tillräcklig bevisning för att varorna har transporterats till en annan medlemsstat?

3)

Ska artikel 143.1 d i mervärdesskattedirektivet tolkas så, att den förbjuder att en skattemyndighet i en medlemsstat nekar att tillämpa det undantag som avses i denna bestämmelse om förfoganderätten inte övergick direkt till förvärvaren av varorna, utan via de personer som förvärvaren angett (transportföretag/skatteupplag)?

4)

Ska en administrativ praxis anses stå i strid med principen om mervärdesskattens neutralitet och principen om skydd för berättigade förväntningar, när tolkningen enligt denna praxis av vad som ska anses utgöra en övergång av förfoganderätten, och vilken bevisning som ska läggas fram för att styrka en sådan övergång, skiljer sig åt beroende på huruvida artikel 167 eller artikel 143.1 d i mervärdesskattedirektivet är tillämplig?

5)

Omfattar tillämpningsområdet för principen om tro och heder vad gäller påförande av mervärdesskatt också personers rätt till undantag från mervärdesskattesplikt vid import (enligt artikel 143.1 d i mervärdesskattedirektivet) i en sådan situation som den i det nationella målet, det vill säga när tullkontoret nekar en beskattningsbar person rätten till undantag från mervärdeskatteplikt vid import på grund av att villkoren för vidare leverans av varor inom Europeiska unionen (artikel 138 i mervärdesskattedirektivet) inte var uppfyllda?

6)

Ska artikel 143.1 d i mervärdesskattedirektivet tolkas så, att den förbjuder en administrativ praxis i medlemsstaterna enligt vilken antagandet att 1) förfoganderätten inte övergick till en specifik avtalspart och 2) att den person som är registrerad till mervärdesskatt kände till eller kunde ha känt till eventuellt mervärdesskattebedrägeri som avtalsparten gjort sig skyldig till, grundar sig på den omständigheten att företaget kommunicerade med avtalsparterna med elektroniska kommunikationsmedel och att det, när en skattemyndighet gjorde en utredning, fastställdes att avtalsparterna inte bedrev verksamhet på de angivna adresserna och inte deklarerade mervärdesskatt på transaktionerna med den beskattningsbara personen?

7)

Ska artikel 143.1 d i mervärdesskattedirektivet tolkas så, att även om det åligger den person som är registrerad till mervärdesskatt att styrka rätten till undantag från skatteplikt, innebär detta dock inte att den behöriga myndighet som ska avgöra frågan huruvida det har skett en övergång av förfoganderätten inte är skyldig att samla in information som är tillgänglig enbart för myndigheter?