Available languages

Taxonomy tags

Info

References in this case

References to this case

Share

Highlight in text

Go

24.10.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 256/8

Talan väckt den 23 juli 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-284/09)

2009/C 256/15

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: R. Lyal och B.-R. Killmann)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 56 EG, för det fall det i direktiv 90/435 (1) föreskrivna lägsta andelsinnehav som ett moderbolag ska inneha i dotterbolagets kapital inte uppnåtts, och — vad beträffar Republiken Island och Konungariket Norge — enligt artikel 40 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, genom att beskatta utdelning som lämnas till ett bolag med hemvist i en annan medlemsstat eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet hårdare i ekonomiskt hänseende än utdelning som lämnas till ett bolag med hemvist i Förbundsrepubliken Tyskland, och

—

förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan avser den tyska lagstiftningen om beskattning av utdelningar. Enligt bestämmelserna i den tyska lagen om inkomstskatt föreskrivs att i Tyskland obegränsat skattskyldiga moderbolag vid taxeringen kan avräkna innehållen källskatt från den inkomstskatt för juridiska personer som de har att erlägga. Därigenom befrias tyska moderbolag i ekonomiskt hänseende från källskatten. Däremot gäller för moderbolag som är begränsat skattskyldiga i Tyskland att dessa kan uppnå full befrielse från källskatt bara om de innehar en sådan lägsta andel i dotterbolagets kapital som fordras enligt direktiv 90/435. Är andelsinnehavet lägre än så, saknas däremot möjlighet enligt tysk lagstiftning för moderbolag som är begränsat skattskyldiga i Tyskland att erhålla sådan befrielse som den som gäller för obegränsat skattskyldiga modebolag. På grund av denna lagstiftning blir därmed utdelningar till moderbolag i andra medlemsstater föremål för en annan skattemässig behandling än den som tillämpas för moderbolag som är obegränsat skattskyldiga i Tyskland.

Kommissionen anser denna skillnad i behandling vara oförenlig med den grundläggande principen om fri rörlighet för kapital, eftersom skattskyldiga personer som har hemvist i andra medlemsstater eller inom EES kan avhållas från att investera i Tyskland.

Av den fria rörlighet för kapital som säkerställs i EG-fördraget och EES-fördraget följer att fördelar som en medlemsstat beviljar i samband med beskattningen av utdelningar inte får begränsas till inhemska utdelningsmottagare. Det får inte förekomma någon olikbehandling av inhemska utdelningsmottagare i förhållande till utdelningsmottagare i andra medlemsstater eller EES-medlemsstater. Skattemässiga fördelar som beviljas i landet ska utsträckas till att omfatta andelsägare i andra medlemsstater eller EES-medlemsstater. När även den berörda medlemsstaten såsom i förevarande fall ingått avtal för att undvika dubbelbeskattning med övriga medlemsstater, kan denna medlemsstat åberopa detta avtal bara om avräkningsbestämmelserna i detta avtal leder till att eventuell ekonomisk dubbelbeskattning för andelsägare i andra medlemsstater eller EES-stater undanröjs i alla delar och på samma sätt som detta sker för inhemska andelsägare genom det egna skattesystemet.

Detta är emellertid inte faller när det gäller de avtal som Tyskland ingått med de övriga medlemsstaterna. Dessa avtal innehåller visserligen bestämmelser om undvikande av dubbelbeskattning genom avräkning för tysk källskatt från den skatt som ska erläggas i moderbolagets hemviststat, men det avräkningsbara beloppet får dock inte överstiga den del av den före avräkningen fastställda skatt som belöper på de i Tyskland uppburna inkomsterna. Avräkningen begränsas därmed eftersom någon ersättning för ett eventuellt tillgodohavande i form av skillnaden mellan den skatt som ska erläggas i den berörda medlemsstaten och den tyska källskatten inte föreskrivs i detta avtal och därmed är utesluten.

Vad beträffar ett eventuellt rättfärdigande av det föreliggande åsidosättandet ska det påpekas att Tyskland under det administrativa förfarandet inte anfört några tvingande skäl av allmänintresse som skulle kunna rättfärdiga det omtvistade skattesystemet.

(1)  Rådets direktiv av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater, EGT L 225, s. 6