Available languages

Taxonomy tags

Info

References in this case

References to this case

Share

Highlight in text

Go

7.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/25

Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Köln (Tyskland) den 13 juli 2009 — Wienand Meilicke, Heidi Christa Weyde och Marina Stöffler mot Finanzamt Bonn-Innenstadt

(Mål C-262/09)

2009/C 267/46

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Köln

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Wienand Meilicke, Heidi Christa Weyde och Marina Stöffler

Motpart: Finanzamt Bonn-Innenstadt

Tolkningsfrågor

1.

Utgör den fria rörligheten för kapital enligt artiklarna 56.1 EG, 58.1 a och 58.3 EG, effektivitetsprincipen och principen om ändamålsenlig verkan hinder för en sådan lagstiftning som 36 § (2) andra meningen tredje punkten EStG (i dess lydelse under de år som tvisten avser), enligt vilken inkomstskatt för juridiska personer upp till ett belopp av 3/7 av bruttoutdelningen får avräknas från inkomstskatten i den mån denna utdelning inte härrör från utbetalningar som anses ha belastat det egna kapitalet i den mening som avses i 30 § (2) första punkten KStG (i den lydelse som gällde vid tidpunkten för omständigheterna i målet), även om den inkomstskatt för juridiska personer som faktiskt tagits ut på den utdelning som ett i en annan medlemsstat hemmahörande bolag har lämnat de facto inte kan fastställas och skulle kunna vara högre?

2.

Utgör den fria rörligheten för kapital enligt artiklarna 56.1 EG, 58.1a och 58.3 EG, effektivitetsprincipen och principen om ändamålsenlig verkan hinder för en sådan lagstiftning som 36 § (2) andra meningen tredje punkten fjärde meningen b) EStG (i dess lydelse under de år som tvisten avser), enligt vilken avräkning för den inkomstskatt för juridiska personer förutsätter företeende av ett intyg avseende inkomstskatten för juridiska personer — i den mening som avses i 44 § och följande paragrafer KStG (i den lydelse som gällde vid tidpunkten för omständigheterna i målet), vilket ska innehålla uppgift om bland annat det belopp till vilket den avräkningsbara inkomstskatten för juridiska personer uppgår och sammansättningen av betalningen enligt de olika delarna av det fria egna kapitalet på grundval av en särskild indelning av det egna kapitalet i den mening som avses i 30 § KStG (i dess lydelse under de år som tvisten avser), även om den faktiskt erlagda utländska inkomstskatt för juridiska personer som får avräknas de facto inte kan fastställas och trots att det de facto är omöjligt att förete det intyg som utvisar den utdelning som erhållits från utlandet?

3.

Fordrar den fria rörligheten för kapital enligt artiklarna 56.1, 58.1 a och 58.3 EG att det — när det är faktiskt omöjligt att förete ett sådant intyg om inkomstskatt för juridiska personer som avses i 44 § KStG (i dess lydelse under de år som tvisten avser) och det faktum att det inte går att fastställa den inkomstskatt för juridiska personer som faktiskt erlagts — och som belastar utdelningen från utlandet — en uppskattning av föreligger en skyldighet att bedöma storleken av inkomstskatten för juridiska personer och, i förekommande fall, hänsyn till den inkomstskatt för juridiska personer som tidigare belastat utdelningen?

4.

a)

Om fråga 2 besvaras nekande och intyg avseende inkomstskatt för juridiska personer erfordras:

Ska effektivitetsprincipen och principen om ändamålsenlig verkan förstås så, att de utgör hinder för en sådan lagstiftning som 175 § (2) andra meningen AO [Abgabenordnung] jämförd med artikel 97 9 § tredje stycket EGAO [Einführungsgesetz zur Abgabenordnung], enligt vilka bland annat företeende av ett intyg om inkomstskatt för juridiska personer från och med den 29 oktober 2004 inte längre utgör en giltig omständighet med retroaktiv verkan, med resultatet att det blir omöjligt att i förfaranderättsligt hänseende avräkna den utländska inkomstskatten för juridiska personer om det föreligger lagakraftvunna fastställanden av inkomstskatt, såvida det inte föreskrivs en övergångsperiod för att göra avräkningen för utländsk inkomstskatt för juridiska personer gällande.

b)

Om fråga 2 besvaras jakande och något krav på intyg avseende inkomstskatten för juridiska personer inte uppställs:

Ska den fria rörligheten för kapital enligt artikel 56 EG, effektivitetsprincipen och principen om ändamålsenlig verkan förstås så, att de utgör hinder för en sådan lagstiftning som 175 § (1) första punkten AO, enligt vilka taxeringsbeslutet ska ändras såvida en omständighet med retroaktiv verkan — såsom företeendet av ett intyg avseende inkomstskatt för juridiska personer — inträder och därmed gör det möjligt att i fråga om inhemsk utdelning avräkna inkomstskatt för juridiska personer också vid lagakraftvunna beslut om inkomsttaxering, medan detta inte är möjligt i fråga om utdelning från utlandet om intyg avseende inkomstskatt för juridiska personer inte företes?